– Det känns fantastiskt bra. Det är ett helt nytt upplägg nu, mycket längre än förra året och mer att göra. Vi har en vecka nu och samarbetar med elva jazzklubbar i stan. Vi har ett sjukt bra gäng med oss, så det känns kul att få presentera detta.

Ni har 55 procent kvinnor i programmet. Varför tror du att så många andra inte lyckas hitta kvinnliga artister?

– Jag tror inte att de har tänkt utan bara bokar. Oftast tror jag att det är flest män i bokningsgrupperna. Man tar det man har och hör talas om och vågar inte söka utanför. Det ska också synas på vår organisation och det är svårt även för oss som har jobbat mycket med det. Vissa är inte intresserade heller. 

Är det lätt med er genre?

– Jazz är ju vanligtvis en väldigt mansdominerad värld, men det håller på att förändras. Vi tycker inte att det är särskilt svårt att hitta kvinnor. Fast kvinnor i jazzen är oftast vokala, och det är inget fel med det , men det finns väldigt stereotypa förebilder. Då är det särskilt kul att ha med Malin Wättring som är en stjärna och Elsa Bergman som ju blev utnämnd till Årets artist av Jazzkatten förra året. De är asgrymma, men vi måste också hjälpas åt att synliggöra dem och ge dem gig.