Skriv inget åtalbart.

Det visar på vilket sjukt samhälle vi lever i egentligen. Man får ju inte säga någonting i det här landet längre. Vi är så nedtryckta
i dag att man inte ens får säga något rasistiskt utan att någon kallar en för rasist. Man får inte säga något sexistisk utan att någon kallar en för sexist. På Facebook ser jag en vän skriva något borgerligt och så blir hen kallad för borgare. Bara för att man säger något homofobt så betyder det faktiskt inte att man vill bli stämplad som homofob! Vill vi att våra barn ska växa upp i en värld där det fria ordet är så begränsat att inte ens en oskyldig kommentar om hur judar fabricerat förintelsen, kan passera obemärkt utan att någon ropar ANTISEMIT! efter en? Efter våra barn? Vill vi det?

Vi har ingen yttrandefrihet i det här landet längre. Jag må ha fått en plattform i den här rödgröna röran till tidning, men min yttrandefrihet är begränsad. PK-maffian finns överallt och förtrycker oss till den grad att dofterna från DDR sticker i näsborrarna och jag känner nästan stövelsmaken i munnen, när allt jag vill är att få basera min världsbild på magkänsla och anekdotisk evidens.

Men jag ställer inte upp på deras villkor. Jag accepterar inte längre förtrycket. Är det konstigt att man ballar ur när man inte längre får kalla afrikaner för negerbollar? Genast börjar PK-maffian yla! Detta för att stilla sina vita medelklass-samveten. För det är precis vad det handlar om. Vad gör PK-maffian för att förbättra världen egentligen? Skänker pengar till Afrika? Vad ska de med pengar till i Afrika? Det finns inga affärer i Afrika! PK-maffian vet inte ett skit om Afrika. Men jag har läst på om Afrika på Flashback. Visste ni att Afrika är det land med mest hivsmittade per capita? Det visste ni inte! För det får man inte säga i det här PK-landet!

Men det finns även motstånd. Sådana som jag finns över hela Sverige. Vi är inte PK. Vi är PI. Politiskt Indirekta. Vi engagerar oss mot allt. Eller för allt. Det viktigaste är att vi inte är PK. Jag jobbar för en bättre värld. Jag engagerar mig. Jag likear ALLT på Facebook. Det spelar ingen roll vad källan är, jag trycker på den lilla gillaknappen som om det inte fanns en morgondag. Jag retweetar allt på Twitter oavsett vad jag tycker i ämnet så länge det är ett reaktionärt innehåll som får PK-maffian att sätta chai-latten i strupen. Vi finns även IRL. I vår strävan efter att krossa PK – och maximalt utnyttja vår begränsade yttrandefrihet – så går vi alltid bredvid alla demonstrationståg. Ibland så håller vi med, ibland inte. Men det är viktigt att engagera sig. En gång åkte jag till och med till Danmark för att försöka rösta i deras val. För Danmarks politik påverkar vår politik. Indirekt.

Den politiskt indirekta rörelsen är i sin linda. Men vi skall växa, sanna mina ord. Vi kommer sitta vid era bord, äta er mat och dricka ert vin och le nedlåtande och skratta i mjugg åt era ängsliga tillkortakommanden. Vi kommer svara på era frågor med motfrågor och vi kommer aldrig att ge oss. Finns där en öppen dörr så sparkar vi in den och sticker in huvudet och ropar ZIGENARSVIN. För ingenting sticker så mycket i ögonen på oss som ett samhälle där vi måste bete oss som medmänniskor på bekostnad av yttrandefriheten.