Fritidsgården som vi har kämpat för i två år kommer äntligen öppna, och vi funderar på vad vi kan driva för verksamheter där. Självförsvarskurs för tjejer. En barbershop. Drömmar, på väg att bli verkliga, kollektivt. Medan vi väntar skriver vi en sorts dikt tillsammans som vi tänker trycka upp på flygblad och dela ut till människor som undrar vilka vi är.

Samma drömmar

Ni ser föräldrar arbeta ihjäl sig,

ser bröder skjutas till döds i våra 

områden, ser inget utsikt till jobb.

Ser fritidsgårdar och skolor läggas ned. 

Ser politiker höja sina löner 

medan morsan o baba

sliter för kronor och ören.

För varje sekund som går,

så tystas din röst ännu mer

Låt det gå timmar, låt det gå dar,

din röst finns inte kvar

Din ort försämras o blir knas

Vi ställer en fråga - vilka tjänar på detta? 

Dom där vi inte känner, vi inte ser

Det är inte så att alla har det dåligt, 

vissa har det hur fett som helst,

- på grund av att vi har det dåligt.

Vi lever en orättvisa

Vi har ett förslag - låt oss förändra detta!

Kanske du tvivlar på att man kan göra 

förändring, men tro oss, vi gör det ständigt.

Just din ort kan bli bästa 

stället som finns att leva på.

Vi finns här, vi existerar, men vi syns eller hörs inte

DU måste ta plats, visa att du har en röst 

I kampen är rösten störst

Vi har samma rätt som

alla andra i detta samhälle.

Drömma samma drömmar som alla andra. 

Säga att himlen är den enda gränsen 

och veta att det är sant.

Kunna se på vår ort och säga

- vi vill inte bo inne i stan, 

vi vill inte leva era liv.

Helikoptrarna kan åka in å flyga 

över era huvuden istället.

Vi säger Till alla förortsbarn, 

till alla våra syskon:

Just du behövs - Ta din rätt!

Låt inte ditt liv rinna ut i sanden,

fånga tiden, joina rörelsen, 

bli Panter.

All makt åt folket