Krönika. Gert Gelotte.

2021-01-12 08:25
Puffetikett
ETC Göteborg

Gör något – anställ livvakter i skolan

Låter det orimligt? Fråga barn som blir mobbade. Fråga deras föräldrar. Fråga vuxna om vad det innebar att vara mobbad. Fråga grånade pensionärer om hur deras liv påverkades av att de blev mobbade i skolan.

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på ETC Göteborg!
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Din prenumeration på ETC Göteborg förnyas varje vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Din prenumeration på ETC Göteborg förnyas varje månad. Avsluta när du vill.

Så har det hänt igen. Jag har för länge sedan tappat räkningen. På alla berättelser jag läst eller lyssnat till om barn som mobbas i skolan. Som till sist tvingas fly till en annan skola.

Den här gången var det en vän på Facebook som berättade hur hennes dotter inte längre vågade gå till skolan.

Ingen klarar av att stoppa mobbaren/mobbarna. Lärarna orkar inte, rektorn har ingenting sett. Föräldrarna (till den mobbade) får lära sig vad ordet maktlös innebär.

Okej, jag inser att detta är svårt. Även mobbare har problem och rätt att gå i skola trots problemen. Att flytta mobbaren kanske bara sprider problemet. Terapi hjälper säkert, men inte hela tiden och överallt. Och hopp om att det nog blir bättre så småningom hjälper inte offret.

Så jag har ett enkelt och rimligt kostnadseffektivt förslag. Ålägg samtliga skolor att anställa livvakter. Vuxna som får i uppdrag att patrullera skolgårdar och korridorer. Som finns där för att skydda utsatta elever.

Låter det orimligt? Fråga barn som blir mobbade. Fråga deras föräldrar. Fråga vuxna om vad det innebar att vara mobbad. Fråga grånade pensionärer om hur deras liv påverkades av att de blev mobbade i skolan.

Ni kommer att få svar som dessa. Jag fick dem på Facebook:

”Tjugo år efter har jag fortfarande skräck inför kvinnor i grupp.”

Eller som detta:

”Jag upptäckte till min förvåning när sonen började skolan att inget har hänt sen jag gick där. Jag började 1970 och ingenting har ändrats. Bortsett från att mängdläran togs bort …”

Att ingenting hänt, kan det stämma? Det händer ju saker hela tiden. Beslut och projekt mot mobbning är ingen bristvara och det finns skolor som lyckas.

Men statistiskt syns ingen förbättring.

2015 skrev organisationen Friends i sin årliga rapport att drygt åtta procent av Sveriges elever mobbas. Det är drygt 60 000 barn. Omräknat blir det en till två i varje klass!

I en kommentar på DN Debatt konstaterades att mobbningen legat på samma nivå i 20 år.

Och så fortsätter det. I årets rapport från Friends svarar nio procent av barnen i årskurs tre till sex att de blivit mobbade av andra elever under det senaste året. I årskurserna sex till nio anser sig sju procent mobbade.

Även SCB mäter mobbning, som en del i uppföljningen av Sveriges åtaganden enligt FN:s agenda 2030.

Drygt 15 000 barn svarade på SCB:s enkät och för läsåret 2017–2018 berättade 19,4 procent att de blivit mobbade någon gång eller oftare under de senaste månaderna. Det var inte bara många utan dessutom fler än de 12,6 procent som var mobbade läsåret 2013–2014.

Statistik byggd på enkäter kan alltid ifrågasättas, särskilt om de mäter subjektiva upplevelser. Men även om det faktiska antalet mobbade barn skulle vara väsentligt mindre torde de vara tillräckligt många för att utgöra ett stort samhällsproblem. Kanske växande. Och har ingenting blivit bättre på 25 år finns utrymme för handling.

Skollagen tvekar inte. Skolan skall vara en trygg plats och det är skolpersonalens ansvar att inget barn blir mobbat.

Jag vet inte varför resultatet ändå ser så uselt ut. Ingenting tycks hjälpa, varken gammaldags rastvakter eller psykologiskt finlir. Jo här och var hjälper det säkert, men om inte antalet mobbade barn minskar är det svårt att tala om framgång.

Är då livvakter rätt insats? Alltså vuxna som har som enda uppgift att finnas på varje skola för att skydda mobbade elever. På Facebook fick jag svar på tal. Flera på temat att jag gjorde det för enkelt för mig. Exempelvis:

”Det beror på att vi inte vill förstå vad det handlar om. Det finns inte så många elaka barn, kanske inga alls. Det handlar om andra mekanismer som en trögtänkt vuxenvärld envist undviker att begripa.”

Och på samma tema:

”För att bli framgångsrik handlar det i stället om ett ständigt pågående arbete där alla kan vara med och ta sin del av ansvaret. Tillit!”

Jag instämmer. Det finns mycket, kanske allt, som är bättre än livvakter åt mobbade barn. Så låt oss angripa orsakerna. Men medan vi gör det och ser fram mot resultaten finns de mobbade barnen kvar. De som inte vågar gå till skolan i morgon. De som går ändå med ont i magen och som får stå ut med slag, hotelser och kränkningar.

Det är varken rimligt eller försvarligt att barn tvingas uthärda mobbningens skitiga vardag medan vuxenvärlden idkar finlir med mobbning som samhällsproblem.

Därför: Anställ livvakter och gör det nu!

Plus & minus

Plus: Bara några dagar kvar, sen vaknar vi till bättre värld utan Donald Trump som USA:s president.

Minus: Covid 19 kan ha tagit uppmärksamheten från något mycket farligare. Den allt snabbare uppvärmningen av Arktis.

Gert Gelotte
Gert Gelotte 

Socialliberal skribent med fokus på allas lika värde.