Krönika. Gert Gelotte.

2019-11-19 05:00
Puffetikett
ETC Göteborg

Får vem som helst hjälpa mormor på toa?

”Det är av yttersta vikt att välfärden inte privatiseras så långt att det allmänna förlorar kontrollen, främst över finansieringen. Samtidigt är det angeläget att respektera medborgarnas personliga integritet och frihet att välja.”

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på ETC Göteborg!
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Din prenumeration på ETC Göteborg förnyas varje vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Din prenumeration på ETC Göteborg förnyas varje månad. Avsluta när du vill.

Det finns några telefonsamtal jag aldrig glömmer. Ett sådant fick jag i valrörelsen 2014. Jag var då ledarskribent på ännu socialliberala Göteborgs-Posten och argumenterade för införandet av LOV i hemtjänsten (lagen om valfrihetssystem). Det vill säga att den som får hemtjänst själv ska få välja vem som ska hjälpa till med exempelvis dusch och toalettbesök, kommunens socialtjänst eller ett privat alternativt socialt företag.

Allianspartierna ville införa LOV i Göteborgs kommun. Den socialdemokratiska kommunledningen stretade emot. Bland annat med det, enligt min mening, något egendomliga argumentet att valfrihet inte är friheten att få välja utan friheten att inte behöva välja.

Ett argument mot LOV med lite större tyngd var att när äldre får rätt till hemtjänst är de oftast så gamla och sjuka att de varken kan eller vill välja utförare.

Jag invände förstås att andras ålder och sjukdom inte är något argument mot att de äldre som kan och vill välja en annan hemtjänst än kommunens bör få göra det.


Prenumerera på Dagens ETC:s nyhetsbrev

 

Ytterst handlar det om respekt för den personliga integriteten. Jag minns att jag skrev att det inte är någon struntsak vem som hjälper äldre herrar och damer på toaletten. Särskilt inte som kommunen hade svårt med kontinuiteten. Många äldre fick stå ut med ständigt nya blickar och hjälpande händer.

Det var då jag fick det där telefonsamtalet jag aldrig kunnat glömma. Det var en ung kvinnas röst. Hon var mycket vänlig och sa att hon tyckte om det jag skrev om valfrihet i hemtjänsten.

Men, tillade hon: Varför skriver du bara om äldres behov av valfrihet? Vi är många unga med fysiska handikapp som får hemtjänst och jag vill inte att vem som helst ska kunna komma in genom dörren för att hjälpa mig. Jag vill bestämma det själv.

Exakt vad jag svarade minns jag inte. Men jag tror att jag ursäktade mig och sa att jag inte hade tänkt så långt, men att jag skulle göra det i fortsättningen.

Den förste februari 2018 infördes LOV inom hemtjänsten i Göteborg. Men politiskt är striden om LOV inte avslutad. Tvärtom!

Socialdemokraterna vill avveckla LOV med motiveringen att valfrihet är dyrt och krångligt för kommunen.

De rödgröna partierna (V, MP, Fi) vill också avskaffa LOV med undantag för att ideellt arbetande ”idéburna organisationer” ska få fortsätta erbjuda hemtjänst.

Socialdemokraternas gruppledare i kommunstyrelsen Jonas Attenius kallar LOV för tvångsprivatisering. Ett intressant nyspråk: Frihet är tvång, tvång är frihet. Jag gissar att den unga kvinnan jag talade med i telefon inte anser sig utsatt för tvång om hon får välja vem som hjälper henne med intimhygienen.

Allianspartierna håller emot och vill i stället stärka de privata utförarna av hemtjänst och föreslår obligatorisk fördelning av de vårdtagare som inte själva väljer utförare. Det är att rulla in bollen i eget mål.

Målet med LOV kan bara vara att respektera vårdtagarnas personliga integritet och självbestämmande. Det finns inget egenintresse i att omvandla hemtjänsten till en marknadsplats. Eller till ett ”mormorslotteri” som Vänsterpartiets gruppledare Daniel Bernmar träffsäkert beskrev allianspartiernas förslag.

Vad är viktigast? Vad väger tyngst? Vad är mest angeläget? Göteborgs och alla andra kommuners prioritering av kontroll över utgifterna och vilja att hålla lycksökare och bedragare borta från socialtjänsten eller en ung funktionshindrad kvinnas önskan att själv få bestämma vem som ska hjälpa henne på toaletten och i duschen? Hur skulle du välja i hennes situation?

Det är detta debatten om LOV till sist och ytterst handlar om.

Men Striden om LOV är bara en av många konfliktzoner mellan offentligt och privat inom välfärden.

På område efter område utmanas den offentliga välfärdssektorn av medborgarnas otålighet och privata alternativ.

Det är av yttersta vikt att välfärden inte privatiseras så långt att det allmänna förlorar kontrollen, främst över finansieringen. Samtidigt är det angeläget att respektera medborgarnas personliga integritet och frihet att välja.

Det är ingen enkel avvägning, men det är dags att vi på allvar tar itu med den. Annars kommer hyckleriet att tillta. Som när arbetarrörelsen motsätter sig sjukvårdsförsäkringar, men samtidigt tillhandahåller dem.

Folkrörelseägda Folksam skriver på sin hemsida: ”När du inte mår bra ger vår sjukvårdsförsäkring snabb tillgång till planerad vård inom ett rikstäckande privat vårdgivarnätverk utan långa väntetider.”

I Folksams styrelser sitter en lång rad fackrepresentanter, bland annat LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson och Kommunals ordförande Tobias Baudin.

Gert Gelotte
Gert Gelotte 

Socialliberal skribent med fokus på allas lika värde.