När jag var barn hände det att vi Sannpojkar tog färjan från Klippan till Färjenäs. Den var gratis och ett äventyr i sig. Sedan gick vi ut till Rya skog för att leka spännande djungellekar.
En dag gick vi in i ett tätt snår. Plötsligt stod jag inför en byst av en äldre man. Jag minns att det stod att bysten var rest av Småfoglarnas vänner. Vem mannen var minns jag däremot inte. Men Småfoglarnas vänner grundades 1869 vid ett möte i exercishuset på initiativ av läraren Carl Gustaf Svensson (1821–1901). Till småfåglarnas glädje planterade föreningen träd, bland annat i Rya skog. Till föreningens grundare hörde också August Wilhelm Malm, intendent vid Göteborgs museum (Malmska valen ni vet). Småfoglarnas vänner finns kvar men heter i dag Göteborgs djurskyddsförening.
En annan dag gick jag för mig själv i Rya skog och fann backsippor i en torr backe. I varje fall trodde jag det var backsippor. Jag kollade i en skolbok och jo, blommorna såg ut som backsippor.
Sedan dröjde det 50 år innan jag kom tillbaka till Rya skog. Nu bor jag i närheten och går dit ibland. Jag spanar alltid efter backsippor men har inte funnit några.
Bysten är också borta. Jag misstänker att den försvann när avloppsreningsverket utvidgades på skogens bekostnad. Kanske flyttades den och står någon annan stans. Men var? Jag vet inte.
Det är lätt att ta sig till Rya skog. Buss 32 stannar direkt utanför entrén till skogen och går efter tidtabell på vardagar. Lördagar och söndagar finns beställningstrafik. Den som vill promenera kan ta buss till Ivarsbergsmotet och sedan gå Oljevägen förbi Avloppsreningsverket. Det är lite knixigt och viktigt att börja promenaden på höger sida om järnvägen, sen ligger Rya skog till vänster.
Vid entrén finns en liten parkeringsplats. Därifrån leder breda gångbroar av trä genom sumpskogen bort till Ekskogens torra stigar. Det går att ta sig fram med både rullstol och barnvagn och i ekskogen finns gläntor, perfekta för lek och picknick med filt, kaffe och smörgås, saft och kakor. Vår och försommar vibrerar luften av fågelsång. Längre fram på sommaren tar insektssurret över.
Rya skog är ett äventyr för den naturintresserade, men även för den som gärna fördjupar sig i Göteborgs historia.
En bit in i sumpskogen finns rester av en försvarsvall. Som pojk hittade jag vallen och tyckte placeringen var underlig. Vad skulle den skydda? Hisingen? Hur då? Jag förstod inte att jag stod på utsidan, inte på insidan.
Vallen anlades under 1600-talet som ett yttre skydd för skansen på Rya nabbe. Dit går det idag inte att komma. Ett högt strömförande stängsel håller den nyfikne borta från oljeanläggningarna.
På 1600-talet byggdes skansen på Rya nabbe liksom Nya Älvsborgs fästning och skansen på Lilla Billingen vid Nya varvet tvärs över älven för att skydda Göteborg mot anfall från havet.
Två gånger blev det allvar. Under Stora nordiska kriget (1700–1721) anföll den danska Kattegattseskadern under ledning av sin norska amiral Peder Wessel Tordenskjold Göteborg två gånger, 1717 och 1719.
Natten mellan den 2 och 3 maj 1717 slog Tordenskjold till. Hans avsikt var att i skydd av mörkret smyga sig förbi Nya Älvsborg för att angripa och bränna de båda örlogsstationerna Nya och Gamla varvet och förstöra Lars Gatenhielms kaparflotta.
Men Tordenskjolds förberedelser hade observerats och de svenska försvararna var förberedda, kanonbatterierna bemannade och älven innanför Älvsborg spärrad av en linje svenska örlogsfartyg.
De danska fartygen fastnade i spärrelden och vid åttatiden på morgonen gav Tordenskjold order om reträtt.
Våren 1719 var det dags igen. Inloppet till Göteborg blockerades av den danska flottan. Sedan Marstrands fästning kapitulerat den 15 juli angrep Tordenskjold Nya Älvsborg. Anfallet misslyckades, men striderna var inte över.
Den 1 september lyckades en svensk styrka kapa några danska fartyg som låg för ankar vid Grötö.
Den 26 och 27 september svarade Tordenskjold med ett nytt försök att ta sig förbi Nya Älvsborg för att bränna Nya Varvet. Den här gången lyckades han smyga och bluffa sig förbi kanonbatteri efter kanonbatteri.
När försvararna äntligen förstod vad som pågick brann Nya Varvet och Tordenskjold retirerade mot Kalvsund med erövrade svenska fartyg på släp.
Året efter slöts fred mellan Danmark och Sverige men Peder Tordenskjold dödades i en duell med den svenske officeren Jacob Axel Staël von Holstein efter ett gräl på en fest.
På Rya nabbe blev kanonerna kvar. Batteriet moderniserades efterhand och var en del av Göteborgs försvar ännu under andra världskriget.
