Klimat.

2018-07-12 11:59
Christer Lundgren och Lia Detterfelt från Renova Bild: Annelie Moran
Christer Lundgren och Lia Detterfelt från Renova

Renova: "Långt kvar till koldioxidavskiljning"

I tisdags berättade vi om att Göteborgs politiker är övervägande positiva till att testa teknik som fångar in koldioxid. Miljöpartiet nämner Renova som potentiell försökskanin. ETC Göteborg besökte avfallsanläggningen för att fråga hur de själva
ställer sig i miljöfrågan.

Renovas affärsområdeschef Christer Lundgren sitter på nionde våningen i bolagets kontorslokaler i Sävenäs. Genom fönstret bakom honom syns järnvägsspåren som breder ut sig bredvid E20 i riktning mot Stockholm. Bredvid honom sitter Lia Detterfelt, bolagets processingenjör inom affärsområdet återvinning. De har båda läst om Miljöpartiets utspel om koldioxidteknik, att de lokala partiföreträdarna vill testa tekniken på Renovas anläggning. Christer Lundgren och Lia Detterfelt ser inte hur tekniken skulle kunna bli aktuell i full skala inom en snar framtid.

– Det är jättespännande, men det krävs mycket utveckling. Det är långt från en kommersiell teknik. Med ny teknik så är det först fräckt att det funkar, men sen kommer nästa fråga: Vad kostar det då, säger Christer Lundgren och tillägger att det krävs att handeln med utsläppsrätter funkar om den typen av tekniska lösningar ska drivas fram och fungera kommersiellt.

Har redan gjort projekt

Lia Detterfelt berättar att de redan deltagit i flera forskningsprojekt inom koldioxidavskiljning. Och att de inte är främmande för flera försök.

– Allting går, tycker jag som ingenjör. Allting går att lösa. Men till vilken kostnad och vem ska stå för den notan? Är det ett avfallsbolag eller de som konsumerar plasten?

Från taket ovanför stiger vit rök från avfallsförbränningsanläggning. Det är vattenånga från nerkylningen av det varma vattnet som produceras under förbränningen. Vanligtvis går all värme vidare till Göteborg energis fjärrvärmenät och vidare ut till göteborgarnas hem, kontor och andra lokaler i regionen. Nu är det varmt väder och har varit det i flera veckor. Men de ton avfall som kommer till Utfallsvägen varje dag måste ändå tas omhand eftersom det sedan år 2008 är förbjudet att lägga hushållssopor på hög, alltså på deponi, i Sverige.

Avfallet töms i en avfallsbunker och två stora gripskopor tar det sedan vidare in i de cirka 1 000 grader varma ugnarna. Samtidigt blir vatten till ånga, som i sin tur driver en turbin till att producera el och värmer upp vatten till fjärrvärmenätet. Men utöver el och varmt vatten, så leder också förbränningen till utsläpp, över 500 000 ton varje år, varav ungefär 200 000 ton är fossilt koldioxid.

Störst punktutsläpp

Det handlar huvudsakligen om koldioxid och det placerar Sävenäs på listan över Västsveriges största punktutsläppskällor av växthusgaser.

Christer Lundgren konstaterar att det finns två sätt att få bukt med utsläppen.

– Alla fossila material som används borde tas bort. Oavsett om de går till förbränning eller deponering så blir de till koldioxid till slut. Man behöver egentligen inte diskutera med vilken metod. Det handlar om att sluta använda olja och kol. Eller fortsätta och fånga upp det, det är de två ytterligheterna, säger han.

Lia Detterfelt och Christer Lundgren diskuterar till vardags i mindre grad hur koldioxidavskiljning ska minska växthusgaserna från deras skorsten och i högre grad hur avfallet som kommer in ska kunna delas upp i fler delar och materialåtervinnas eller förändras från producenthåll för att bli till energi på ett miljövänligare sätt. Det handlar om att allt från att ta hand om zink ur aska och återvinna mer plast till att framställa syror ur rökgaserna.

Beroende av sopförbränning

De som är mindre förtjusta i avfallsförbränning, som vissa miljöaktivister och politiska företrädare, fruktar att kommunen gör sig beroende av sopförbränningen, i takt med att fjärrvärmen expanderar.  Men där vill Lia Detterfelt vända på resonemanget.

– Den dagen vi inte behövs så ska vi inte finnas. När det inte finns några gifter i samhället och när materialåtervinningen är så pass bra att man inte riskerar att återvinna gifter, då ska vi lägga ner, säger hon och nämner som exempel gamla giftiga plastleksaker som behöver komma bort från återvinningen.

Hon menar också att det finns många andra sätt att producera el på än att bränna sopor, men att så länge Renovas förbränningsugnar behövs är det logiskt att ta hand om energin som produceras.

Säljer sopförbränning

I de kommuner som äger Renova, nio kranskommuner och Göteborg, så tar bolaget emot allt restavfall från hushållens sopor, och i majoriteten av dem ansvarar de numera också för återvinningen. Materialet som sorteras ökar och det finns utrymme för att bränna mer sopor i Sävenäs än de som samlas in i Göteborg. Därför har Renova de senaste fem åren sålt sopförbränning till andra länder, det vill säga importerat avfall från länder som Norge, Storbritannien och Irland. Något som också kritiserats. Ur bolagets synvinkel är det dock ett sätt att ta hand om energi från länder som har sämre avfallssystem. Där det exempelvis fortfarande är tillåtet att stapla dem på hög.

Om utsläppen ökar i samma takt beror på, bland annat, teknikutvecklingen och politiska beslut. Men det är osannolikt att förbränningen i Sävenäs försvinner eller minskar den närmaste tiden, det blir antagligen tvärt om.

– För en överskådlig framtid kommer vi nog att behövas, säger Lia Detterfelt.

Fakta: Renova och Sävenäs

• Renova ägs gemensamt av kommunerna Ale, Göteborg, Härryda, Kungälv, Stenungsund, Lerum, Mölndal, Partille, Tjörn och Öckerö. De tar hand om brännbara sopor från hushåll och verksamheter i alla ägarkommunerna, men ansvarar även för återvinningen i majoriteten av dem.
• Utöver avfallsförbränningen har de även ett antal andra anläggningar i Göteborg, som en anläggning för biologiskt avfall i Marieholm och deponier för obrännbart avfall i Tagene och Fläskebo.