Vetenskapsfestivalen.

2019-04-01 08:08
  • Under Vetenskapsfestivalen kommer sjögurksexperten Ellen Schagerström finnas på plats. Bild: Annelie Moran
    Under Vetenskapsfestivalen kommer sjögurksexperten Ellen Schagerström finnas på plats.
  • En sjögurka från Bali, Indonesien. Bild: Shutterstock
    En sjögurka från Bali, Indonesien.
Puffetikett
ETC Göteborg

Sjögurksforskaren: ”De är sötare än hundvalpar”

”Är du dykare kan du ha sett dem. Men ofta lever de lite nedgrävda i sediment. Vissa är väldigt små, medan andra är väldigt diskreta och lever väldigt djupt ner. Det är sällan något du kan se på badstranden, åtminstone här hemma i Sverige.”

Ellen Schagerström är sjögurksforskare.

Det är inte självklart att en göteborgare har sett en sjögurka, medan Lysekilsborna mer sannolikt sett dem under bryggorna om somrarna. Någonstans däremellan går den geografiska gränsen för deras utbredning. Djuren antar många olika former, de ser ut som allt från något hunden lämnat efter sig till exotiskt flerfärgade, taggiga tusenfotingar. De tillhör familjen tagghudingar och evolutionen har gett dem flera fascinerande egenskaper. Sjögurkorna kan ha småfiskar eller parasiter inneboende i sin kropp, andas via vattenblåsor i rumpan och ta sig fram med sugfötter. När de blir stressade kastar vissa arter ut sina inälvor, sitt så kallade vattenskelett, ur kroppen.


Prenumerera på Dagens ETC:s nyhetsbrev

 

Hur tänker de där?

– De kastar ut det som en avledningsmanöver, så att någon som vill äta upp dem istället ska äta upp vattenskelettet och de kan gömma sig. De kan återbilda det här snabbt. De överlever, men de skadas, säger Ellen Schagerström, forskare på Göteborgs universitet.

Examensarbete i Filippinerna

Hon lärde känna sjögurkssläktet på allvar när hon gjorde sitt examensarbete om att odla sjögurkor i Filippinerna. Efteråt tog hon med sig kunskapen tillbaka hem tillsammans med en vilja att fortsätta forskningen på kallvattenarter i Sverige. Men efter att ha sonderat terrängen visade det sig inte vara läge ekonomiskt.

Sedan dess har hennes forskning varit inriktad på alger och vattenlevande djur. Men den där sjögurksdrömmen har funnits kvar som ”lite grus i skon”. Och nu, cirka 15 år senare, fanns plötsligt ett forskningsprojekt. Baljor och annan utrustning har köpts in och en odlingsanläggning byggts upp vid Kristinebergs marina forskningsstation vid Gullmarsfjorden.

Tillsammans med andra forskarkollegor kommer hon under våren att börja arbeta med att kläcka fram och få så många sjögurkor som möjligt att överleva. Det är bara en procent av de sjögurkor som kläcks som överlever i dagsläget, berättar Ellen Schagerström.

– De har en ganska komplex livscykel. Man måste vara med på alla stadier och få rätt temperaturer, salthalt och matmängd. Det är mycket pill, säger hon.

Söker recept på odling

Hon beskriver sin forskning som ett sökande efter ett recept på hur man odlar röda signalgurkor på bästa sätt. Det handlar om att lyckas hålla dem levande genom tre larvstadier, där de går från en enskild cell via stjärnformade, simmande larver och små håriga bollar till gurkor i miniformat med en sugfot i rumpan.

– De är så otroligt viktiga i havet och det är så få som känner till dem. De är en del av städpatrullen i havet. De tar hand om skräpet och gör om det till nytt material. De sluter cirkeln för näring i havet, säger Ellen Schagerström.

Hon har svårt att komma på något alls som är oattraktivt med sjögurkor, men de har en egenskap som gör det lite svårt att forska kring deras fortplantningsförmåga.

– Det svåraste är att man inte kan se skillnad på pojkar och flickor. Suck. Det hade varit skönt om man kunnat veta vad man har. Men nej, jag tycker inte det är något som är oattraktivt med sjögurkor. De är sötare än hundvalpar och har väldigt trevlig attityd.

Hennes vision är att skapa ett så effektivt sätt att odla röda signalsjögurkor för att de ska kunna användas i odlingar med andra marina arter, för att göra odlingarna mer cirkulära.

Men varför vill vi odla sjögurk­or?

–Det handlar om att ha ett vattenbruk där man inte släpper ut, utan knyter ihop cirkeln av näring, säger Ellen Schagerström.

Äts i Kina och Japan

I länder som Japan och Kina finns sjögurkan redan på menyn. De torkas, steks, kokas, konserveras eller äts råa. Ellen Schagerström beskriver odlingar där fisk, ostron, alger och tagghudingarna samarbetar och skördas i omgångar. Fler arter inblandade i odlingen skapar ett system i balans som bättre speglar de naturliga och genialt konstruerade ekosystemen.

– Får man det att funka så har man ett system i balans, då har vi efterliknat naturen. Istället för att, som vanligt, totalt förstöra den, säger Ellen Schagerström och tillägger att fiskodlingar exempelvis skulle kunna ha levande bottnar med musslor, fiskar och sjögurkor, istället för att vara täckta av fiskbajs.

Ellen Schagerström

Gör: Forskare på institutionen för biologi och miljövetenskap

Aktuell: Föreläser bland annat i Nordstan på fredag mellan 14 och 14.40, men är på plats vid fler tillfällen för att svara på frågor om sjögurkor under Vetenskapsfestivalen, som invigs i dag.