– Att se att Björn Söder blev bortröstad och nu inte är någons talman var en så jävla skön känsla. Inte för att jag känner mig tillfreds med hur läget är, men det jag gjorde för fyra år sedan sattes punkt för nu.

Rossana Dinamarca bor och är uppväxt i Trollhättan. På 1990-talet sökte sig flera rasistiska och nazistiska grupper dit, orten har fått en moské nedbränd och en man med somalisk bakgrund blev illa misshandlad – en bra grogrund för extremhögern att bygga på. Rossana Dinamarca minns när Sverigedemokrater med flera återkommande stod i bombarjackor och stålhättekängor på Drottningtorget i Trollhättan.

– Nu har vi haft en sådan förflyttning i debatten som närmat sig dem inte bara retoriskt utan även politiskt. Många av de frågor de drivit i migrationspolitiken är sådana som också en socialdemokratisk regering har drivit igenom. SD nöjer sig ju inte med det utan tar steget ytterligare längre ut och nu är dom nästan där de stod här på Drottningtorget på 1990-talet, det är bara det att de har på sig kostymer, säger Rossana Dinamarca.

Hon konstaterar att ett tydligt motstånd måste formuleras hela tiden för att undvika normaliseringen. Den berömda t-shirten med texten ”SD = rasister” är näst Jimmies folkdräkt troligen riksdagens mest omdiskuterade plagg.

– Det handlar inte om att upplysa Sverige­demokraterna om att dom är rasister utan att säga till de andra partierna att aldrig glömma vad det här partiet är för någonting. Det ska kännas smutsigt att närma sig dom!

Rasismen är påtaglig idag och Rossana Dinamarca konstaterar att hennes egna två barn är mer medvetna om den än hon själv var under sin uppväxt.

– Mitt yngsta barn frågade veckan innan valet: ”Om SD vinner – måste du åka hem då?” Jag säger att det kommer inte att bli så, de kommer inte att vinna.

Själv upplevde hon lasermannen som ett uppvaknande för att hon kunde vara en måltavla. Nutidens Trollhättebarn blev brutalt medvetandegjorda vid dådet på en skola för tre år sedan.

– Min dotter frågade varför han valde den skolan och dom barnen. Vi sitter och tittar på Lilla Aktuellt och så förklarar de att gärningsmannen hade valt bruna barn. Då fattar dom ju redan.

I februari meddelade hon att hon inte ställde upp för omval varken i partistyrelsen eller i kommande riksdagsval. I samband med det formulerade hon kritik om bristande publik representation i partiet, men framför allt var hon inte säker på att glöden skulle finnas där
i ytterligare fyra år.

Hon sökte till juristutbildningen i Karlstad, men tvivlade på om hon skulle komma in.

– Jag är bilbyggardotter från ett miljonprogramsområde och flyktingbarn – jag har alltid växt upp med en attityd från samhället att det finns vissa begränsningar för sådana som mig. Det kände jag också när jag kom in i riksdagen första gången, vet dom om vem dom skickat hit? Det har att göra med klassbakgrunden tror jag – någon sår ett tvivel hos dig att du inte är ämnad att göra vad du vill.

Trots att du varit förtroendevald i 20 år?

– Ja, men det finns nog där ändå. Och kanske också för att jag blir påmind om det. Inte om min klassbakgrund, men mycket väl om mitt utseende. Att jag inte är riktigt är en del av det här samhället. Folk tycker att jag inte hör hemma i Sverige och att jag kan sticka någon annanstans om det inte passar.

Hon kom in på utbildningen och får nu för första gången på 16 år sova i sin egen säng alla veckans dagar.

Resandet blev en black om foten för riksdagsledamoten Dinamarca. 2011 blev hon känd för dyra flygräkningar och det har förföljt henne sedan dess.

– Jag är ensamstående mamma och jag tycker att det är rimligt att även sådana personer ska kunna sitta i riksdagen. Villkoren är sådana att man ska kunna vara olika personer och komma från olika delar av landet och det tycker jag är bra.

De jämförda var inte alla riksdagsledamöter utan de fyra partiledarkandidaterna i V.

– Senare förstod jag att i räkningen ingick även hela valrörelsen 2010 och då åkte jag ju inte bara mellan Trollhättan och Stockholm utan också upp till Piteå och alla möjliga ställen. Den uppmärksamheten gjorde att jag drog ner på att vara ute så mycket i landet. Jag tackade hellre nej när jag skulle åka någonstans för att hålla nere resekostnaderna. De fick skicka någon annan.

2011 var inte diskussionen om miljövänligheten densamma, kritiken handlade i första hand om pengarna. Rossana Dinamarca poängterar att hon åkt massor med tåg också, men står oavsett för sina val.

– Mitt råd till dem som kommit in nya i min riksdagsgrupp har varit: Gör uppdraget men se till att du också mår bra. Om du vill hem snabbt till dina barn så är det helt okej, för man lägger ner sjukt mycket tid på att vara borta från sin familj och får utstå mycket skit.

Rossana Dinamarca har gjort avtryck. Som en första reaktion på att hon skulle lämna politiken fick hon av Gudrun Schyman betyget ”den bästa feministen innanför riksdagens väggar”. Som mycket ung åkte Rossana till Stockholm för att se Gudrun väljas in som partiledare. De fick också en kort tid jobba tillsammans. Då Schyman lämnade efter oegentligheter med skatten blev besvikelsen stor och känslomässigt omtumlande.

Rossana Dinamarca berättar om Gudruns betydelse och rösten stockar sig.

– Jag minns hur jag ryste när hon blev vald och att hon uttalar just detta till mig… sjukt fint, säger hon och stryker bort en tår som rullar innanför de röda glasögonbågarna.

Rossana Dinamarca konstaterar att hennes tio år gamla dotter kanske inte heller kommer att få uppleva jämställda löner och att den feministiska kampen fortsatt är en av de viktigaste frågorna för framtiden. Metoorörelsen fick inte den betydelse hon hade hoppats på och varken det egna partiet eller den egenutnämnda feministiska regeringen har lyckats påverka de ekonomiska maktförhållandena mellan kvinnor och män – det som är avgörande för att övergreppen är möjliga.

– Precis innan Metoo hade vi en hård debatt om att flyktingar kom hit med kvinnoförakt och med våldtäkter – och det gick tillbaka lite till det nu strax innan valet. Plötsligt var det som att alla glömt bort Metoo. Just det ja, det var ju inte vi alla män utan dom där männen som kommer därifrån… Kommer ni inte ihåg att det faktiskt var alla sorters män?

Tillsammans med sina antirasistiska statements och de dubbelspår mellan Trollhättan och Göteborg som hon medverkade till, så är det en av de feministiska segrarna som hon kommer bära med sig länge. Men den var inte enkom partipolitisk.

– Under många år drev jag själv frågan om samtyckeslagen. Och känslan när rörelsen Fatta startade och så effektivt lyckades vända opinionen helt. Där vi hade stått helt ensamma lyckades dom med hela sin kraft och sitt sätt att få alla andra partierna med. Folk sket i oss när vi stretade, men rörelsen kom och gjorde kaos med alltihopa och lyckades. Det är jag så extremt glad för att jag fick vara med om att rösta igenom.

Nu står hon inför utmaningen att ibland försvara personer som hon inte kanske känner sympati för och att behöva argumentera för saker som inte nödvändigtvis står nära henne själv. Det blir en utmaning.

Inför partikollegornas fortsatta arbete tycker hon att de gjort rätt i att tydliggöra klassfrågorna och sätta tydliga konfliktlinjer. Och att det är viktigt att inte glömma den feministiska kampen.

– Den är så otroligt viktig och det är bara vi i vänstern som kan driva den. Fi var ju nästan utraderade i riksdagsvalet och man måste förstå att det finns en stor tillit till oss att göra någonting i de frågorna. Då får man förvalta det. Vi måste bli en mycket tydligare feministisk röst. Och att visa på bredden när vi visar upp vårt parti.