– Från en del leverantörer får vi in allting i stora banankartonger så det tar lång tid att sortera. Det kan verkligen vara högt och lågt, säger Anna Hallgren.

Hon är samordnare för Stadsmissionens nystartade matcentral. Deras idé är att producenter och lager skänker varor till Stadsmissionen i stället för att slänga dem. Det kan vara ägg som håller på att passera sitt bäst-före-datum eller felmärkta kryddpåsar som inte kan säljas i butikerna. På Matcentralen sorteras allting och skickas ut till Stadsmissionens verksamheter och boenden. Maten delas också ut i kassar till privatpersoner och används i välgörenhetsorganisationens restaurang på Drottninggatan. Kockarna planerar menyerna utefter vilka matvaror som finns. En dag kan det finnas 200 kilo morötter och nästa dag enorma mängder matlagningsyoghurt.

– Det krävs extremt kreativa kockar för att jobba såhär, säger projektledaren Elisabeth Andréas.

Många vill skänka

Kött, fisk och mejeriprodukter är mest populärt bland kockarna. När ETC Göteborg är på besök har Matcentralen nyligen fått femtio stycken tårtor på grund av en felbeställning. De flesta har blivit uppskattade fikastunder på Stadsmissionens verksamheter och några har åkt in i frysen. En finns kvar till de anställda.

– Det här måste vara någon form av familjetårta, säger en av de anställda när han lyfter på locket till den enorma gräddtårtan med blågul garnityr.

Att få leverantörerna att skänka sitt matsvinn har inte varit särskilt svårt. Idag samarbetar Matcentralen med flera stora lager, matkedjor, lokala bagerier och några chark- och fiskproducenter. Varje vecka blir de kontaktade av företag som erbjuder Matcentralen att hämta överblivna matvaror. Särskilt inför jul och nyår är leverantörerna benägna att hjälpa till. I lagerlokalen väntar just nu hundratals paket kaffe på att köras ut till verksamheterna. De är helt felfria förutom att de märkts med fel streckkod. En hel lastpall med havremjölk kommer från sommarens Way out West-festival och i ett hörn trängs massor av frukostflingor som blivit över från Vårruset.

Matcentralen startade i april men har redan vuxit ur sina lokaler. Ett företag kan ringa dem och erbjuda 500 kilo tacochips eller pallar med mjölk, men så mycket får inte plats i den lilla lagerlokalen i Krokslätt. Dessutom har de bara en kylbil som är fullbokad för uppdrag hela dagarna.

– Så om någon ringer från Skara och har ett helt lager glass över kan vi tyvärr inte ta emot det, för vi har ingen frysbil och den kylbilen vi har är ute på körningar nästan hela tiden, säger Anna Hallgren.

Bara stöd för 2019

Verksamheten har inget vinstintresse men den måste gå runt. Just nu finansieras de främst av norska Kavlifonden men pengarna räcker bara året ut. Med största sannolikhet kommer de kunna fortsätta även nästa år, men de skulle behöva säkra ekonomin långsiktigt. Elisabeth Andréas önskar att producenterna skulle vara med och finansiera Matcentralen.

– Som det fungerar idag så sparar producenterna pengar när vi hämtar mat hos dem. Nu försöker vi lobba för att de ska vara med och finansiera matcentralen. Säg att de betalar 20 000 kronor för att destruera sitt avfall, då borde de väl kunna betala oss 10 000 kronor för att hämta det?

Stadsmissionen har matcentraler i Stockholm och Uppsala också. I huvudstaden finns också en affär som säljer matsvinn till mycket låga priser. Framöver hoppas Elisabeth Andréas att man kan få till en nationell matbank där alla producenter och butiker kan anmäla att de har varor de vill bli av med. På så sätt skulle Stadsmissionerna kunna ta emot större volymer och distribuera till verksamheter runtom i landet.

Större hjälpbehov

Stadsmissionens årliga fattigdomsrapport visar att allt fler behöver hjälp med mat. Idag handlar två tredjedelar av välgörenhetsorganisationens insatser om mat. Elisabeth Andréas säger att det har varit ögonöppnande.

– Vi möter många barnfamiljer och pensionärer som levt länge på försörjningsstöd. Tanken var att man skulle klara sig på det i några månader, men inte långsiktigt.

Utbredd fattigdom

Innan Anna Hallgren började arbeta för Stadsmissionen trodde hon att välfärdens skyddsnät var lika finmaskigt som på 80-talet. Att det fanns några få hemlösa som besökte brödutdelningar och soppluncher. Nu har hon förstått hur utbredd fattigdomen är.

– Dagens sociala skyddsnät kräver att folk hjälper till.