Det händer ganska ofta att de som bott här tidigare kommer tillbaka och hälsar på, säger Miriam Friedlaender som är gruppchef på boendet. Det här har liksom hunnit bli ”hemma”, tryggheten, för dem.
Annars är det ganska lugnt. En kille kommer förbi och vill ha nyckel till tvättstugan. En annan oroar sig för att han missat posten – han väntar på ett viktigt brev.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Omvandlas till stödboende
HVB-hemmet för ensamkommande flyktingbarn har funnits på Jacobs gata i Hisings Backa sedan oktober 2015. Från och med i morgon, den 1 juli, omvandlas det till ett så kallat stödboende. Det innebär mindre personal, och framför allt ingen personal på plats nattetid.
Boendet har ett antal rum med gemensamt kök och vardagsrum, som en studentkorridor ungefär, och ett antal lägenheter i huset. Det finns plats för 33 boende, och alla platser är för närvarande fulla.
Aweis Mohammed släntrar in med en matlåda i handen och får syn på en av ungdomshandledarna som jobbar där, Åsa Johnsson.
– Ah, mamma Åsa! ropar han och ger henne en stor kram.
Det planeras för lite festligheter på kvällen – man ska fira Eid några dagar försenat. Det här är den kväll i veckan som flest ur personalen är på plats, så man vill passa på. Ska fixa något gott att äta tillsammans, beställa pizza.
Har fixat sommarjobb
Aweis Mohammed kommer från Somalia. Han går normalt i skolan på språkintroduktion, men nu är det sommarlov. Aweis har fått sommarjobb i en mataffär och trivs.
– Alla är väldigt snälla, säger han och sätter sig att visa schemat han har i mobilen för Åsa och Shler Salih, en annan av ungdomshandledarna.
Shler Salih och Åsa Johnsson öser beröm över Aweis. De är inte alls förvånade att han skaffat sommarjobb. Samtidigt oroas de över hur de ska bli för de boende efter den 1 juli. Åsa Johnsson är den enda ur personalen som får vara kvar. I övrigt ska ny personal slussas in.
– Det är synd, vi har fungerat väldigt väl som grupp, och de boende har lärt känna oss och känner sig trygga med oss, säger Shler Salih.
Aweis Mohammed får bo kvar på Jacobs gata tills han fyller 21. Han har fått uppehållstillstånd och har fullt upp med att förbereda sig för livet i Sverige. Familjen i Somalia har han kontakt med någon gång i månaden. Men de kommer inte att komma hit. Han får hitta sin egen väg här.
Inte särskilt oroad
Miriam Friedlaender som är gruppchef för boendet är inte särskilt oroad över omställningen vid månadsskiftet, även om hon tillsammans med personalen gjort en riskanalys kring läget.
– De som bor här har ju kompisar som är papperslösa och hänger i Nordstan. En risk vi ser är att våra boende kan känna sig tvingade att ordna husrum åt kompisar som inte har någonstans att ta vägen. Och då finns ju risk att till exempel missbrukande ungdomar kommer hit. Det blir svårare för oss att kontrollera när här inte finns personal nattetid, säger hon.
”Behöver inte vara fel”
Och visst kan Miriam Friedlaender tycka att det är märkligt att personalen till stora delar byts ut, att ungdomarna tvingas skapa nya relationer när de väl hunnit lära känna den personal som finns. Hon tror att den närmaste tiden kan bli besvärlig, och att det kommer bli ett jättearbete att få det hela att fungera.
Samtidigt menar hon att det finns positiva saker med förändringen. Som möjlighet att se över rutiner och se till att resurserna används på rätt sätt.
– Att det här ändras till ett stödboende behöver inte vara fel. Bara för att man är ensamkommande behöver det inte betyda att man är i behov av stöd. Vi ska inte anta att alla mår dåligt. Det finns en enorm kraft i de här ungdomarna som vi ibland tenderar att dalta bort. Det handlar om att vi ska ge dem rätt verktyg för att kunna klara sig bra på egen hand, säger hon.
