Åkommorna påverkar olika ekosystem olika mycket och på olika sätt. Men en sak har de alla gemensamt: de är orsakade av människor.
– Det största hotet mot havet i dag är överexploateringen, att vi är så många människor, säger Terese Swartz, marinbiolog och dykare på Universeum, samtidigt som stora skäggiga torskar simmar förbi och ett par kärlekskranka bergsskäddor leker bredvid i vetenskapscentrets Västerhavstank.
Hon tillägger att det fortfarande inte är helt säkert hur golfströmmen kommer att påverkas av de smältande polerna, något som potentiellt kan få allra störst konsekvenser för våra marina ekosystem.
Terese Swartz pekar ut övergödningen och överfisket som två av Västerhavets mest akuta problem.
– Vi vet att vi fiskar för mycket. Kraven blir hårdare på hur mycket vi får ta upp och hur stora bifångsterna får vara, men samtidigt är frågan om det går tillräckligt fort.
”Förstör havsbotten radikalt”
Hon har själv dykt på platser som Gullmarsfjorden och sett hur spöknät och hummertinor av järn och plast ödesdigert fiskar vidare på egen hand långt efter de släppt från båtar eller bojar. Dess fångst svälter ihjäl helt i onödan.
– I Västerhavet ser det bra mycket bättre ut än i Östersjön, där bestånden är kritiskt hotade. Men här är det fortfarande så att de flesta kustnära bestånden behöver ett reglerat program.
Terese Swartz tillägger att det skulle behövas program som reglerar fler av de kommersiella arterna för att de ska få en chans att återhämta sig efter år av överfiske.
– Trålningen förstör havsbotten ganska radikalt. Där gäller det att kontrollera den och om vi som konsumenter är beredda att betala lite mer för exempelvis burfångade kräftor så kan vi främja ett sådant fiske, säger hon.
Övergödningen syns som allra mest nu under sommaren, i form av fintrådiga alger som grumlar det annars klara saltvattnet och växer till sig på stenytor. De skuggar och täcker också de böljande ålgräsängarna och kan trigga massblomningar av giftalger.
– Blir ålgräsängarna mycket påväxta så betyder det att de inte får det ljus de behöver och inte kan binda koldioxid, säger Terese Swartz.
Fisken försvinner med ängarna
Hon förklarar att det finns flera känsliga ekosystem som vanligtvis hanterar svängningar, som klimatförändringar.
– Ålgräsängarna är en doldis när det gäller att ta tillvara på koldioxid. Våra ålgräsängar är bland de bästa i världen på att binda koldioxid. Det beror på att vi har väldigt grunda vikar som är skyddade, säger hon och jämför ängarna med regnskogar, med all dess mångfald.
De gröna bäddarna fungerar inte bara som kolsänkor, utan också som uppväxtmarker för flera fiskarter. Försvinner ängarna så försvinner också fisken. Ålen och torsken finns bland offren när barnkamrarna krymper, utraderas av algblomning, skadas av fritidsbåtars ankare eller skuggas av bryggor.
– De har ingenstans att faktiskt födas upp. Vi får ett mindre bestånd av vuxna fiskar, säger Terese Swartz.
Men Terese Swartz ser att det i dag är många som är medvetna om problemen och vill bidra till att lösa dem.
– Intresset finns där och väldigt många vill veta hur man kan göra rätt. Sen ligger utmaningen i att det inte blir för negativt. Man måste hitta ljuset i tunneln och inse att det finns mycket man själv kan göra. Det lilla i vardagen är bättre än ingenting.
