– Det grundläggande är att regeringen vill att fler ska få tillgång till sprut-utbytesprogram. Och för att det ska kunna ske så vill man att ansvaret för sprututbytesverksamheten ska renodlas så att landstingen blir ensam huvudman, säger Helena Paues som är pressekreterare hos folkhälso-, sjukvårds- och idrottsminister Gabriel Wikström (S).

Motargumenten som framförts i Göteborg har handlat om att man hellre vill få människor att avsluta sitt missbruk. I skriften från socialdepartementet konstateras dock att: 

”Det finns ingen motsättning mellan att främja en god hälsa och förhindra smittspridning å ena sidan och en restriktiv syn på narkotika å andra sidan”. 

Sänkt åldersgräns

Författarna har utgått från den så kallade missbruksutredningen som kom 2011 och skriver också att programmet ska ses som ett värdefullt komplement och att: 

”Den samlade bedömningen är att insatsen kan reducera riskbeteenden samt motverka sjukdomar och rekommenderas av nationella och internationella myndigheter”.

I förslaget ingår också att åldersgränsen för programmen sänks nationellt från 20 till 18 år. 

Förslaget är på remiss tills i mars. Lagändringar genomförs vid halvårsskiften och den byråkratiska gången innebär att lagen kan träda i kraft först om ett drygt år. 

– Det finns andra saker som reglerar hur verksamheten ska sättas upp, som i anslutning till vad och tillgänglighet och sådana saker, men Västra Götalandsregionen kommer då att kunna införa sprututbytesverksamhet utan att behöva samtycke från kommunen, säger Helena Paues. 

Så säger FN 

I slutet av september släppte FN en rapport om mänskliga rättigheter som handlar om hur narkotikapolitik globalt medför brott mot mänskliga rättigheter. I rapporten nämns bland annat dödsstraff för narkotikabrott, men även brist på skademinskande vård, såsom sprututbyten. 

”I dag är åtgärder såsom sprututbytesprogram och substitutionsbehandling av opiatberoende tillgängligt i knappt hälften av världens länder”, sade Flavia Pansieri, biträdande högkommissionär för mänskliga rättigheter, när rapporten presenterades. 

Så här säger Tony Johansson som är hälso- och sjukvårdsgruppledare för Miljöpartiet i Västra Götalandsregionen:

”De uttalanden som gjorts lokalt i Göteborg som hävdar att forskningen inte är entydig, bygger till stor del på föråldrade argument och det är en del av anledningen till att partierna i Västra Götalandsregionen sedan i februari 2015 har varit eniga i ambitionen om att införa en evidensbaserad missbruksvård. 

Regionens inriktning om en dialog riktades främst till de fem kommuner som inhyser större akutsjukhus, det vill säga Göteborg, Borås, Skövde, Trollhättan och Mölndal. Bland dessa kommuner har Trollhättan och nu senast även Mölndal ställt sig positiva till en sådan dialog medan Göteborg tyvärr avvisat en sådan dialog. 

Detta avvisande är något som undertecknad beklagar, särskilt som det görs genom användandet av argument som frångår folkhälsoperspektivet och som därtill inte tar hänsyn till vår tids forskningsbaserade dokumentation och krav på evidens”.

Så här säger kommunalrådet Marina Johansson (S):

– Det vi hittills har sagt i Göteborg är att vi i fullmäktige har en majoritet för att inte införa det, men om lagstiftningen förändras så får vi självklart förhålla oss till det och göra det bästa för att det blir så bra som möjligt för den här utsatta gruppen och deras anhöriga och barn. Om regionen vill införa det i Göteborg så kommer vi självklart att ha en bra dialog med dem och lägga upp det på ett bra och kontrollerat sätt. Exempelvis att vi har med socialsekreterare i sprututbytesrummen. Det har jag uppfattat att man inte har i Stockholm och Malmö och om det stämmer så tycker jag att det är en brist. Det är alltid viktigt att man ställer frågor kring den sociala situationen. Vi vill ha noga uppföljningar så att vi verkligen kan följa och studera vad det ger för resultat långsiktigt och kan utvärdera det.