Nyheter.

2020-06-23 11:36
Puffetikett
ETC Göteborg

Efter Black lives matter-demonstrationen: Nu fortsätter kampen

Debatten vill halka ner på allt för låg nivå och den stora demonstrationen hamnade i skuggan av vandalism. En av arrangörerna är Ida Isatou Svenungsson som konstaterar att antirasism är ett aktivt val att göra varje dag och nu planerar fortsatt organisering för svarta i Göteborg.

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på ETC Göteborg!
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Din prenumeration på ETC Göteborg förnyas varje vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Din prenumeration på ETC Göteborg förnyas varje månad. Avsluta när du vill.

Black Lives Matter. Mordet på George Floyd i USA tände gnistan till det som nu är en pågående rörelse, där som här.

– Detta är en del av historien. Det här är inget som startat nu, det började så tidigt som vita personers exploatering, folkmord och rasistideologi startade. Det är en kamp som funnits med hela tiden, den finns i oss och är vårt bidrag till historien för svartas rättigheter och lika möjligheter. Det gör vi på många olika sätt, säger Ida Isatou Svenungsson.

Hon jobbar som projektledare för ett antirasistiskt ungdomsprojekt och sedan i december är hon en del av kollektivet Melanin Spaces. De är baserade i Göteborg och syftar till att ge plats åt personer från den afrikanska kontinenten och dess diaspora. När det stod klart att det skulle bli en Black Lives Matter-demonstration slöt de samman och blev en arrangörsgrupp tillsammans med kulturkollektivet Layers Of Creativity och ett par enskilda och namnkunniga aktivister.

Men efterspelet blev rörigt. Det hade kunnat räcka med frågan om corona, arrangörerna försökte hålla sig till 50 personer åt gången på den avsedda platsen, men ännu en gång kom göteborgska gatstenar att krossa det samtal som en stor folklig samling hoppades få igång. Uppmärksamma medialäsare kunde den här gången se att inte minst Dialogpolisen poängterade att arrangörerna inte hade något att göra med vandalismen som skedde efter demonstrationen. Egentligen var arrangörsgruppen nöjd med sin insats, men besvikelsen finns ändå där.


Prenumerera på Dagens ETC:s nyhetsbrev

 

– Förminskandet av demonstrationen visar precis på hur lite våra liv betyder i Sverige, säger Ida Isatou Svenungsson.

Platt uppfattning skiner igenom

I skrivande stund rasar debatten i det offentliga rummet så snabbt att alla tänkbara exempel hinner blekna av nästa. Men mellan varven skiner en ganska platt uppfattning om rasismens utbredning och innebörd igenom.

– Personer som inte har erfarenheter av antisvart rasism, eller rasism över huvud taget, ges plats att ha åsikter och i media speglas det som om rasism är en åsikt eller en självvald upplevelse. Det är det inte, det är ett system som vi tvingas in i och som begränsar oss, säger Ida Isatou Svenungsson.

Hon konstaterar att debatten emellanåt kommit att handla om rasismens existens, istället för konstruktiva frågor om hur vi hamnat där vi är och hur vi borde gå framåt.

– Vi behöver prata om Sveriges koloniala arv och Sveriges rasbiologi. Det går inte att gå från rasbiologi till ett antirasistiskt samhälle utan att arbeta för det. Det går inte att bara sudda ut en historia som har definierat oss i så många hundra år.

Likväl har kritiker haft svårt att förstå parallellerna mellan mordet på George Floyd i Minneapolis och Sverige. Demonstrationens talares röster drunknade i larmet, men Ida Isatou Svenungsson konstaterar att många av dem lyfte polisbrutalitet och rasprofilering även här.

– Vi har 10-åringar som blir ifrågasatta om varför de är på en viss plats. Eller personer i alla åldrar som blir stoppade av polisen som frågar ”vad gör du här”, och det är främst svarta män och pojkar. Men det handlar också om det våld som förs på deras kroppar. Det är inte bara i USA, säger hon.

”Handlar inte om våra känslor”

Frågan är relevant på alla nivåer i samhället. Ett inom rörelsen nu ofta återkommande exempel är hämtat ur studien Antisvart rasism och diskriminering på arbetsmarknaden som Länsstyrelsen i Stockholms län publicerat i samarbete med Centrum för mångvetenskaplig forskning. Den visade att en person som själv är, eller har en förälder som är född i subsahariska Afrika behöver ha forskarutbildning för att få samma inkomst som en i Sverige född person med kandidatexamen.

– Här handlar det inte om våra känslor, även om det är ett trauma som vi upplever och återupplever, men det finns så mycket statistik som visar på hur verkligheten i Sverige faktiskt ser ut, säger Ida Isatou Svenungsson.

De tio arrangörerna har beslutat sig för att fortsätta organiseringen och ta hjälp av andra erfarna personer i Göteborg. Under sommaren kommer de att ordna möten för att samla fler engagerade och kunna bygga förändring långsiktigt.

– Många har varit intresserade av att stötta, men det är också personer som har en massa kunskap, äldre svarta personer som bott länge i Sverige, från den afrikanska kontinenten, men också från USA och Amerika. Vi kommer gå vidare med en think tank-session där vi bjuder in personer för att organisera oss och skapa ett hållbart motståndsarbete och främjandet av svarta personers rättigheter i Sverige, säger hon.

Nystartade instagramkontot @unMuteSweden ska först samla in upplevelser av demonstrationen, men fortsättningsvis också svartas erfarenheter av polis- och väktarbrutalitet, afrofobi och strukturell rasism. Kommande möten blir inte öppna sammankomster, men det finns mycket alla kan göra. Ida Isatou Svenungsson konstaterar att en antirasistisk medborgare måste rannsaka sig själv varje dag.

– Varför handlar jag där jag handlar, söker de jobben jag söker, varför tänker jag på det här som ett bra ställe att bo på, vilka är mina kollegor, vilka blir inte anställda och varför? Läsa på helt enkelt och faktiskt lära sig att förstå att det enda du kan förlora är dina fördomar. Det du kan förlora är den inbyggda rasism som finns i oss alla, oavsett om den är internaliserad eller i en privilegierad position.