Så även programmets deltagare. På fredag får West Pride besök av Peppermint, eller Agnes Moore som hon heter till vardags, känd från säsong nio av RuPaul’s Drag Race. Hon ska delta på Drag- och burlesquegalan och vill inte avslöja för mycket om sitt uppträdande, men säger till ETC Göteborg att publiken kan förvänta sig ”glass, glitter och en hammare.”
Transfoba uttalanden
Hon var en favorit när hon deltog i tv-serien och tog andraplatsen det året. Det faktum att hon levde öppet som transkvinna när hon sökte sig till programmet har rönt stor uppmärksamhet. Dittills hade deltagare kommit ut som transpersoner under tiden som säsongerna filmats eller efter att de avslutats, men inte varit öppna från början.
Programledaren RuPaul har flera gånger gjort transfoba uttalanden, bland annat när han jämförde könsbekräftande hormonbehandling för dragartister med dopning vid idrottstävlingar. Han har sedermera bett om ursäkt för flera av sina kommentarer. Men det är tydligt att det finns ett motstånd i delar av dragscenen mot att transpersoner sysslar med konstformen.
– I slutändan känner de sig bara trygga om de kan övervaka andras könsidentitet, så som de har lärt sig att göra. De deklarerar vad en riktig man borde göra eller förklarar hur en riktig kvinnas kropp ska se ut, säger Agnes Moore.
”Till för alla”
Men drag handlar om frihet och är till för alla, menar hon, och förklarar att det är via det hon har kunnat utforska sin identitet.
– Jag var desperat efter att uttrycka mig själv som kvinna utan att dömas. Jag fortsätter eftersom det ger mig glädje att uppträda och jag har hittat ett sätt att använda min plattform för att komma i kontakt med unga personer som känner så som jag gjorde när jag började.
Att den drag som syns i RuPaul’s Drag Race har tagit sig till populärkulturens mittfåra kommer med både för- och nackdelar, säger hon. Men i det stora hela tycker hon att det är positivt att tv-serien visar upp en mångfald av queera röster.
”Saknas politik”
Drag befolkas dock inte bara av queens, utan även av kings och andra som tänjer på föreställningar om kön. De syns inte i RuPaul’s Drag Race, något drag king-veteranen Del LaGrace Volcano tycker är problematiskt. Hen har uppträtt i USA så väl som i Storbritannien och Sverige, och dokumenterat drag king- och annan queer kultur i fotografier och böcker. Drag king-subkulturen är världsomspännande och det finns även många icke-binära som håller på med drag, berättar hen.
Kändisar som Madonna och RuPaul har lagt beslag på fattiga och rättighetslösa gruppers subkulturer, menar hen och syftar bland annat på Madonnas popularisering av ”vogue”, en dansstil som härstammar från de tidigare nämnda svarta och latinamerikanska dragsammanhangen i New York.
– I RuPaul’s Drag Race saknas politik och de tävlandes levda verklighet syns knappt, bara i korta ögonblick. RuPaul själv har så vitt jag vet nästan helt ignorerat personer som tilldelats ett kvinnligt kön vid födseln, och de sätt på vilka de gör drag.
Utforskat uttryck
Likt Agnes Moore har drag för Del LaGrace Volcano varit en arena där hen kunnat utforska olika uttryck. På mitten av 90-talet kom hen själv ut som icke-binär intersexperson.
– Till en tävling jag skulle delta i lät jag mitt intersexiga skägg växa ut, något jag hade varit rädd för att göra tidigare. Jag har aldrig identifierat mig som man, men genom att uppträda som drag king insåg jag att jag kände mig mer bekväm att uppfattas som en maskulin person än som kvinna.
Kön är komplext, ett ämne med många nyanser, som inte går att fånga i en tv-serie som ska tilltala alla, anser Del LaGrace Volcano.
”Extremt befriande”
Göteborgskingen Noah Fence ska hålla en dragworkshop på Mölndals stadsbibliotek imorgon, också det en del av West Pride. Han är Vanessa Williams dragpersona, och hon beskriver honom som maskulin och sexuellt initiativtagande.
– Det är extremt befriande att uppträda som honom, att inte vara en fin kvinna som bara ska betraktas. Det är kul att kunna få vara sexuell och känna mig stark i det, inte känna mig begränsad av att behöva vara feminin som ett sätt att vara vacker och sexig. Jag tror folk i publiken som är queera kan känna igen sig i, och befriade av det.
Hon håller med om den kritik som finns mot RuPaul’s Drag Race men samtidigt var tv-serien hennes egen ingång till drag. Det var när hon såg den som hon insåg att det fanns en hel subkultur och hon började utforska Göteborgs dragscener.
– Jag upptäckte att det var en konstform som folk lägger ner otroligt mycket tid på. Det är komplicerat och folk gör det på så många olika sätt.
Den senaste tiden har Vanessa Williams även uppträtt som drag queen, Storme de Fence. Hon har uppfattat sig som mer begränsad då, av klackar, korsett, peruk och långa naglar. Hon har visserligen känt sig stark i den femininitet hon uttryckt, och förstår att andra också kan göra det, men är själv mer bekväm som drag king.
Men hon upplever att båda hennes alter egon blir exotifierade av andra, om än på olika sätt.
– Jag som Noah Fence är en väldigt sexuell, maskulin, svart kille som ofta har på sig pälsjacka och kedjor, och folk kan nästan bli lite rädda då. De blir inte lika rädda när jag inte ser ut så, det är den svarta maskuliniteten som uppfattas som farlig och som nog är den som gör att jag får sitta i fred på vagnen när jag är i drag.
Blir exotifierad
Som Storme de Fence har hon istället fått sexualiserande kommentarer och blivit ännu mer exotifierad, av både främlingar och bekanta.
– De har sagt saker som att, ”Shit, du har en kurvig kropp, nu ser jag mer att du är svart”. Folk reagerar mycket på den svarta kvinnliga kroppen på ett sätt som jag alltid varit obekväm med.
