Nyheter.

2017-07-31 11:00
Bild: Kajsa Sjölander

De bryr sig om de bortglömda tjejerna

Ensamhet, rädsla och ovisshet är vardag för unga som väntar på besked om asyl eller har fått avslag på sin ansökan. Nu vill en nystartad förening lyfta fram ensamkommandes berättelser med särskilt fokus på de bortglömda tjejerna.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


 

Dagen efter att föreningen bildades gav sig fem aktivister för ensamkommandes rättigheter iväg på bilresa genom Sverige. Färden gick från Växjö till Stockholm, vidare mot Uppsala och sedan till Göteborg. När ETC Göteborg träffar kvartetten i Majorna, har de ett tiotal filmade intervjuer med ensamkommande flyktingungdomar i bagaget.

– Vi har träffat flera flickor som inte vågat berätta om sina upplevelser för någon tidigare. Jag hoppas vi når fler utsatta tjejer, jag vill vara en bra förebild för dem, säger Maryam Nazari, en av eldsjälarna i Ensamkommandes röster.

Att nästan var fjärde ensamkommande är en flicka märks inte i informationsbruset, därför vill föreningen fokusera på tjejerna, samtidigt som de sprider kunskap om demokrati, rättigheter, skyldigheter och jämställdhet till nyanlända.

– Vi kan inte förändra situationen i Afghanistan i en handvändning, men vi kan förbättra för ensamkommande tjejer och killar här i Sverige, säger Maryam Nazari.

Hennes egen historia är hårresande.

– Jag arbetar varje dag med mig själv för att kunna lita på män, säger 20-åringen.

Arif Moradi blev chockad när han fick höra de ensamkommandes berättelser som filmats under veckan.

– Många har utsatts för fruktansvärda grymheter. I Afghanistan talas det inte om hur tjejer mår, kvinnor har inga rättigheter alls. De flesta vet inte ens vad jämställdhet och demokrati är för något.

 

Maryam Nazari vill stötta ensamkommande tjejer.  Bild: Kajsa Sjölander
Maryam Nazari vill stötta ensamkommande tjejer.

 

Tre år i Sverige har förändrat 19-åringen på alla plan.

– När jag kom hit var jag väldigt rädd. Jag hade jag ingen kunskap om yttrandefrihet, religionsfrihet eller jämställdhet eftersom vi inte fick gå i skolan, berättar Arif Moradi.

Nu engagerar han sig politiskt i den nystartade föreningen och genom Riksförbundet för ensamkommande. Han har talat inför tusentals människor och till och med skakat hand med statsminister Stefan Löfvén.

– Jag fick mycket stöd från lärare och kamrater när jag representerade Afghanistan på vår skola. Det gav mig modet att engagera mig politiskt, säger Arif Moradi, som fick sin ålder uppskriven 2015 från 17 till 18 år. 

Trots att han flydde från en by i Afghanistans oroligaste provins avslogs nyligen hans asylansökan.

 

Tvingades att fly som barn

Maryam Nazari var tolv år gammal när hon giftes hon bort med en äldre man i Afghanistan. Hon letar efter ordet utnyttjad och viskar sedan tyst;

– Hade de hittat mig skulle jag stenas. Jag var tvungen att fly.

14 år gammal födde hon sin son i Iran. Han är fem år nu, säger hon och skiner upp.

– Jag är stolt över att lära honom att män och kvinnor har lika rättigheter.

Redan som barn funderade Maryam Nazari mycket över orättvisor. Varför hade kvinnor inte samma rättigheter som män? Varför behandlades flickor annorlunda än pojkar? Och varför bestämde imamen över allt och alla?

– Samhället jag lämnade var väldigt fyrkantigt. De som ifrågasätter något i Afghanistan riskerar sitt liv, säger hon. 

Under flykten till Sverige upplevde hon en känsla av frihet för första gången i sitt liv, men den skulle visa sig kortvarig.

 

Reza Oriya Rezvani, Maryam Nazari, Ingrid Broms och Arif Moradi är några av aktivisterna i den nystartade föreningen Ensamkommandes röster.  Bild: Kajsa Sjölander
Reza Oriya Rezvani, Maryam Nazari, Ingrid Broms och Arif Moradi är några av aktivisterna i den nystartade föreningen Ensamkommandes röster.

 

Ville stötta ateister

Reza Oriya Rezvani ordförande för föreningen Ensamkommandes röster. Han tvingades fly från Afghanistan för två år sedan, av politiska skäl. 26-årigen tar inte mycket plats i Majornalägenheten där vi ses, men i Afghanistan vägrade Reza Oriya Rezvani sitta tyst och se på hur hazarer, kvinnor och oliktänkande diskriminerades.

– Jag kritiserade bland annat religionen på sociala medier. Jag är ateist och hoppas nå ut och kunna stötta andra ateister, säger han.

Fyra av Reza Oriya Rezvanis närmsta vänner saknas fortfarande.

Maryam Nazari bestämde sig för att ta av sig slöjan under flyktvägen genom Europa.

– Jag lämnade den i Tyskland eftersom jag hade en föreställning om att alla i Sverige skulle tycka om frihet, berättar hon.

 

"Jag arbetar varje dag med mig själv för att kunna lita på män."

 

På asylboendet trakasserades hon för att hon var ensam med min son, för att hon klädde sig annorlunda och pratade med alla.

– Det fick mig att må väldigt dåligt, men via sociala medier kom jag i kontakt med andra som tänker som jag. Kan de så kan jag, tänkte jag då och här är jag nu. Arif Moradi flikar in;

– Även i Sverige diskrimineras och förtrycks ensamkommande flickor.

Arif Moradi poängterar att svenska folket litar på myndigheterna, men menar att de inte känner till hur nyanlända behandlas.

– Jag kan inte resa någonstans eftersom jag inte har något pass, men när min asylansökan avslogs blev jag papperslös. Jag är en människa, men jag räknas inte som en människa.

Situationen förvärras hela tiden, enligt Moradi.

– Det finns massvis med unga på gatorna i Sverige som tvingas stjäla eller till och med sälja sig för att överleva, de har ingen annan möjlighet.

Ensam-kommandes röster

Den 15 juli startades föreningen Ensamkommandes röster, en underorganisation till Ensamkommandes riksförbund.

Föreningen kommer att ägna sig åt sociala frågor som åldersuppskrivna och papperslösas situation, att lyfta fram ateister och konverterades röster och att nå ut till ensamkommande som inte har hjälp från organisationer eller frivilliga.

Även kunskapsspridning om demokrati, rättigheter, skyldigheter och jämställdhet står på agendan.

För tillfället är nästan var fjärde ensamkommande en flicka, men tjejernas röster hörs sällan i informationsflödet. Därför fokuserar föreningen på tjejerna och deras situation.

Just nu arbetar engagerade med en dokumentär där ensamkommande berättar om sin livshistoria och situation i Sverige.