BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
– Det blev väldigt lyckat. DNA-prov togs också från alla tonfiskar som märktes och på så sätt kan vi koppla genetisk information till rörelsemönster och annan data, säger Massimiliano Cardinale, forskare vid Institutionen för akvatiska resurser vid SLU.
Enligt Cardinale är forskarna främst ute efter att se vilket bestånd tonfiskarna tillhör, vilka rörelsemönster de har och vilka temperaturer de vistas i.
I höst presenteras resultatet
Tanken med märkningen är att den ska sitta på fisken under 12 månader för att sedan släppa från djuret och då skicka data till en satellit. I september väntas därför slutligt resultat om tonfiskarnas livsstil. Av de 18 tonfiskar som märktes under förra hösten är det dock endast fem stycken som fortfarande bär på sina sändare.
– Det är något vi räknade med från början. Om fiskarna är stora så kan märkningen släppa, så vi var förberedda, säger Massimiliano Cardinale.
Från Skegerrak till Medelhavet
Märkningen av de 13 tonfiskarna som redan släppt sina sändare är dock inte förgäves. Enligt Cardinale har forskningsgruppen kunnat analysera data även från dessa.
– Vi kan se att dessa tonfiskar har rört sig såsom vi förväntat oss.
De förflyttar sig från Skagerrak, runt Skottland och via Biscayabukten till Medelhavet – där de förhoppningsvis leker. Det är dock först i september vi kan göra en riktig bedömning av mönstret. Då kan vi också se varifrån tonfisken kommer ifrån. Teorin är att de är från Medelhavet, men de skulle också kunna vara från till exempel Mexikanska golfen.
Sedan den blåfenade tonfisken återvände till svenskt vatten har den ökat stadigt. Enligt Massimiliano Cardinale följer bestånden vid räkningen 2017 de senaste årens positiva utvecklingstrend.
– Historiskt sett har tonfisken förekommit i stora mängder i Skagerrak och Kattegatt. Mängder av tonfisk vandrade till och med in i Öresund. På 1940-talet gjordes en toppnotering på 2000 ton tonfisk uppfiskad av svenska flottan.
Under andra halvan av förra århundradet blev plötsligt prognoserna mycket dystrare. Som en konsekvens av för hårt fiske av arten, främst i Medelhavet, försvann den från våra områden under 60-talet. Men nu finns alltså den blåfenade tonfisken återigen i svenskt vatten.
Ökat efter restriktionerna
– Vi misstänker att förklaringen främst är att bestånden helt enkelt har ökat i och med begränsningen av fisket i Medelhavet och en bättre förvaltning. Sedan har bestånden för tonfiskens föda, sill och makrill, ökat här, vilket också kan vara en förklaring. Tonfisken måste äta hela tiden och de färdas där det finns mat.
Under denna höst kommer danska DTU Aqua med största sannolikhet att fortsätta med ett eget märkningsprojekt i trakterna kring Måseskär. Än är det osäkert hur årets bestånd av blåfenad tonfisk kommer att se ut vid den årliga sammanställningen i oktober.
– Det har redan varit några observationer i Öresund under juni och juli. Det finns ju alltid en risk att de inte kommer om det inte finns tillräckligt med föda, samt om klimatet inte passar dem – såsom för höga eller för låga temperaturer, säger Massimiliano Cardinale.
