BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Sexuella anspelningar, ”bögskämt” och könsord är en del av klassrumskulturen på många skolor, och något som Angelica Simonsson upplevt under sina år som högstadielärare. Under vårterminen 2012 följde hon högstadieelevers lektioner i svenska och engelska på två olika skolor. Resultaten visar bland annat att språkundervisningen utgår från heterosexualitet som norm och att utrymmet för annan sexualitet är begränsat.
– Att en viss sexualitet tas för given betyder att det är lätt att göra sig till elev genom att hämta kraft i heteronormen, att positionera sig i linje med den blir ett sätt att vara elev. Men det skapar också en begränsad identifikationsmöjlighet.
Humor på andras bekostnad
Att normalisera en viss sexualitet skapar indirekt en bild av annan sexualitet som avvikande, menar Angelica Simonsson. Det bidrar i sin tur till diskriminering, exkludering och begränsning. Hon berättar om ett tillfälle när eleverna i en högstadieklass uppträdde med en pjäs där två killar spelade ett homosexuellt par. Dialogen var humoristisk, samtidigt skulle den kunna uppfattas som ganska homofob.
– Ur ett språklärarperspektiv blev det en lättsamhet i klassrummet vilket fyllde en funktion. Heteronormativiteten banar väg för att de kunde ha en lättsam stund.
Samtidigt görs det på bekostnad av liv som inte ligger i linje med heteronormen.
Hur agerade lärarna när eleverna framställde homosexualitet på det sättet?
– Det var så normaliserat att det passerade förbi. Läraren berömde eleverna för deras talanger och att de hade en rolig stund.
Kvinnlig homosexualitet osynlig
Kvinnlig homosexualitet däremot nämndes aldrig i vare sig undervisningsmaterial eller i diskussionerna bland eleverna.
– Flatan finns inte med ens som slagpåse, även om det såklart inte är någon önskvärd position. Manlig homosexualitet finns däremot representerad som utpekad och inte önskvärd, säger Angelica Simonsson.
När det uppstod fysisk kontakt mellan killarna i studien gjorde de alltid tydliga avståndstaganden från homosexualitet.
– De var nära varandra och tog på varandra vid flera tillfällen under observationerna, men nästan varje gång det hände kom något slags avväpning efteråt. De slog varandra eller så utropade någon ”bög”. Medan tjejerna kunde vara väldigt nära och intima med varandra, utan att det tolkades som något sexuellt.
Vill se förändring
Som queer vet Stella Hagström, 17, vad det betyder att mötas med skepsis från vuxenvärlden, och själv tror hon att klassrummet har en avgörande betydelse för hur ideal kring sexualitet formas.
– Vi spenderar så otroligt mycket tid i skolan, det är ju vårt jobb i tio, femton år. Det är normerna som reproduceras där som vi anammar, säger hon.
Själv minns hon hur ”bög” var ett etablerat högstadieskällsord medan kvinnlig sexualitet endast kom på tal i samband med lesbisk porr. Samtalsklimatet på gymnasiet är däremot ett helt annat.
– Nu skämtar folk om sin sexualitet på sina egna villkor, det är ett jättestort steg jämfört med den förra skolan.
Förutom att göra undervisningen mer normkritisk efterlyser hon hbtq-certifiering av fler skolor, något som hon tror skulle skapa en tryggare miljö.
– Det är så många hbtq-personer som mår dåligt, det är ett folkhälsoproblem. Många klarar inte av klimatet på sina arbetsplatser och blir sjukskrivna. Det är fruktansvärt. Om de här personerna inte finns i arbetslivet finns det ju ingen som kan ändra på de här sakerna.
Normaliserande sida
Angelica Simonsson tycker att diskussionen om huruvida normkritisk pedagogik är bra eller inte har blivit förenklad, och menar att normativitet inte kan pekas ut som något dåligt.
– I ett lärande sammanhang måste man bygga på det man redan känner till. Samtidigt har normativitet en normaliserande sida, det kan bli väldigt exkluderande, säger hon och nämner rasism som ett exempel.
– Det som görs i ett klassrum är en del av ett samhälle. Det skulle vara lite förvånande om det skiljde ut sig från normerna i resten av samhället.
Enligt henne är sexualitet en del av lärandet inom all undervisning, och i framtiden hoppas hon att fler fördjupar sig i hur sexualitet påverkar normer även inom andra ämnesområden.
– Det hade varit fint om någon hade undersökt detta även i samhällskunskap och fysik, bara för att visa hur närvarande bilden av sexualitet är. Språket är en del i allt lärande, och normer om sexualitet är en del av språket.
