– Eller, det visste jag alltid – att mammor hade det mycket sämre än pappor. Det var ju ganska enkelt att konstatera. Jag är alltid väldigt förvånad över människor som säger att de upptäckte det när de var 35 – eller över 50!

Hur har det påverkat din roll som vetenskapsperson?

– Det har ju varit sammanvävt hela tiden och man har fått jättemycket på käften för att man har påpekat detta och inte underordnat sig. När vi gjorde studien som kom med i Nature om att Medicinska Forskningsrådet gav tjänster till män – då skulle vi sparkas ut från universitetet, det var brännmärkningsmöte och herregud vilket liv det var. Så ja, det vet jag allt om, säger hon.

Det var 1995 som Agnes Wold tillsammans med Christine Wennerås kunde visa att kvinnor inte fick jobb som medicinska forskningsassistenter trots att de var välmeriterade. 2,6 gånger så många citeringar i vetenskapliga tidskrifter krävdes av kvinnor, jämfört med manliga sökande, för att få samma poäng för ”kompetens” av bedömarna. Påpekandet var minst sagt inte populärt, men det hela bidrog till att forskningsrådets styrelse avgick.

Sedan dess har det hänt en del. Agnes Wold är inte enbart älskad, det är ingen med starka åsikter, men efter sitt Sommar-program i P1 får man nog säga att hon närmade sig folkkär.

I många nyblivna föräldrars bokhylla står i dag ”Praktikan för blivande föräldrar” som hon skrev tillsammans med barnläkaren Cecilia Chrapkowska. Det är en bok som snarare än att föra vidare gamla husmorsråd avlivar nojor utan grund och redovisar vetenskapliga resultat gällande bland annat allergier. Mest kom frågan om gravidas vinkonsumtion att debatteras efteråt, i skuggan hamnade att den återkommande lyfter hur Sverige utnyttjat gravida för att föra ut hälsoråd – råd som inte alls har med graviditeten att göra.

– För att kvinnor är så duktiga och snälla och så extra rädda under graviditeten, säkert av rent biologiska skäl. Det är otroligt oförskämt, gräsligt att utnyttja det, säger hon. 

I rådande läge har man hållit sig undan möjligheten. Agnes Wold tål inte ”moralistiska typer som håller på att tjatar om att man ska äta grönsaker”, men tycker att Folkhälsomyndigheten under det gångna året varit föredömliga och vetenskapliga.

– Jag tyckte det var intressant när de bytte under hösten och plockade in politikerna och Löfven tog över. Då blev det genast den moraliserande tonen – det var säkert inte illa ment, men han kan ju ingen medicin och folkhälsa så det blir mer förmanande. Och så hänger det oftast inte ihop när det kommer följdfrågor, eftersom det inte finns någon medicinsk kunskap i botten. Jag tycker att det är väldigt bra när det är folk som kan nåt som sköter det hela. Sen kan ingen kunna allting och folk kan ta fel, men ja. Jag tycker det är trevligt ändå, säger hon. 

Den svenska hanteringen av pandemin har blivit en vattendelare – inte nödvändigtvis från höger till vänster så mycket som mellan synen på risktagande. Agnes Wold vill inte direkt kalla den feministisk, men den har jämställda poänger. Patriarkatet genomsyrar annars även hanterandet av pandemin.

– I Tyskland hade man ju öppet bordellerna och biergartens medan man stängde skolor. I England hade man pubarna öppna och stängde skolor. Om man ska stänga skolor så har man inte tänkt på hur barn har det och om det är rimligt att barn ska vara hemma ur smittsynpunkt, men inte heller på vad det innebär för föräldrarna och mest för mammorna som får ta hand om barnen.

I Sverige kan man koppla önskan om att stänga skolor till grupper såsom MewaS, som anklagats för att påverka bilden av Sverige utomlands.

– Jag har läst lite av de artiklar om Sverige som har planterats i utländska medier. Då är det just det här chockerade med att ”jag är ju riskgrupp och tycker att mitt barn inte ska få gå i skolan och så vill staten hindra mig från detta”. Det är väl en skillnad från en anglosaxisk syn, att om jag vill hålla mitt barn hemma från skolan så gör jag det, men det gör man inte i Sverige, det får man inte. 

Hon konstaterar att Belgien, där hennes dotter är bosatt, hann smula sönder kvinnors karriärer och vardag genom att stänga skolorna i månader.

Agnes Wold har också vänt sig mot krigsmetaforer kopplade till pandemin. Smittan kommer med din brorson konstaterade hon i en krönika i Fokus i våras. 

– Smitta tar fram det sämsta hos människor, det vet man ju sedan digerdöden och framåt. Man blir misstänksam och fientlig mot alla man inte känner och man vill spärra in sig. Allt det där har man sett på film och det blir lite krigskänsla, folk blir lite aggressiva och sådär. Annars har det klarat sig över förväntan tycker jag nog ändå.

Just i dag låter vi bli att fördjupa oss i rådande rekommendationer, de förändras också fort. Agnes Wold konstaterar att inte minst 70-plussarna hållit sig mer isolerade än väntat, procentuellt sett, och att hon själv med framgång kommit in i att sköta undervisning över Zoom. För dem som kan har hemarbete inte sällan visat sig vara mer effektivt än väntat. Kanske kan pandemin också inverka på patriarkatet.

– Det som är bra tycker jag är att all sjukvård lyfts fram och man har ju fått sota för hur man behandlat åldringsvården. ”Jaså, har vi timvikarier, oj det visste jag inte”, säger hon med syrlig ironi.

Att äldreomsorgen kan få behålla en högre nivå tror hon dock inte, det kommer ekonomi att sätta stopp för. Och även om hon menar att det är bra att Sverige inte stängt ner i lika hög grad som andra återstår problem.

– Det är ju många rapporter om ökat våld i hemmen i världen. Ju mer man tvingas vara hemma, ju större risk är det om man lever i våldsamma relationer. Men jag har inte riktigt koll vad som har hänt med det i Sverige.

Pandemin har satt frågan om vetenskapen kontra magkänsla på sin spets och när det gäller covid-19 vet vi ännu inte så mycket. Det är också långt kvar att gå när det gäller medicinsk forskning om kvinnor  i övrigt. Agnes Wold lyfter skandaler gällande förlossningsskador till exempel.

– Det är helt otroligt att det kunde vara så på 2000-talet, som om det vore 1800-tal, det blev ju lite pinsamt. Det är nog ungefär som det har varit, det har inte gått jättemycket framåt.

Hon konstaterar också att kvinnor ska passa sig för att bli medikaliserade och att klimakteriehormoner är på väg tillbaka – vilket går på tvärs mot forskning 

– Gynekologer vill ge kvinnor hormoner, trots att man ändå visade i världens största randomiserade studie att det gav ökad risk för blodpropp, demens och bröstcancer. Men lite piller kan man väl få ge dem, bara några år, det kanske inte är så farligt då, säger hon och rösten är åter syrlig.

Så hur står det då till på universitetet idag? Agnes Wold menar att det snarast går baklänges, åtminstone när det gäller högre tjänster och anslag till kvinnor.

– Man orkar inte räkna längre och man sitter och flummar och snackar. Det finns absolut ingen längre som säger sexistiska grejer och beter sig så som man gjorde förr. Man har en helt annan hovsam ton. Men det är nästan svårare relativt sätt för kvinnor att få anslag, för nu är man inne i en era när man bara ska ge pengar till jättestora grupper och infrastruktur. Det är mycket bullshit om strategiska blablabla, den uppblåsta stilen och machoforskning. Det är jättedåligt. Så nä, inte minsta framåt faktiskt.