Debatt: Vi kämpar för nästa generation kvinnor

Jag är ett av de barn som lämnades först på dagis och blev hämtad sist. Båda mina föräldrar har jobbat heltid och varit föräldralediga. För mig är möjligheten att kombinera familj och arbete självklar, likaså rätten till min röst, rätten till min kropp och rätten till fri abort.

Min mamma tillhör den första generationen som kunde skörda frukterna av Grupp 8:s kamp för kvinnors rättigheter. Min mormor tillhör generationen kvinnor som föddes med rösträtt. Generationen innan henne var den som slogs för kvinnlig rösträtt; min mormors mamma kämpade för att framtidens kvinnor skulle födas med den rättighet hon inte hade, rätten att få göra sin röst hörd på samma villkor som män. Det är nämligen så det fungerar man vill göra det bättre för de som kommer efter en själv, man tar kampen för sina och andras rättigheter.

Jag har fler rättigheter och möjligheter än vad min mamma hade och hon fler än sin mamma. Det är nästa generations barn, min generations barn, som kommer att uppfostras av oss efter metoo och som kommer kunna skörda frukterna av vår kamp.

Metoo är en del av en större helhet. Det stora som hände 2017 var att vi flyttade fram våra positioner, och denna position tänker vi hålla. Jag möter dagligen personer, oftast män, som värjer sig, avskärmar och förlöjligar orden metoo. De tar det lite med en klackspark och mest på skämt, som något trivialt. Men: ämnet adresseras, det pratas om metoo och samma personer som förlöjligar vet att det har hänt.

Kampen började inte 2017, den har pågått i över 150 år. Suffragetter, Grupp 8 och metoo är bara några delar av denna kamp. Historien vet och vi vet: Vi backar inte från den riktiga kampen och vi backar upp varandra. Det kommer generationer efter oss att veta. Metoo var pengar rakt in på vårt fuck off-konto.