Debatt: Vem får skulden för bostadskraschen?

Sedan drygt en månad tillbaka har affär- och dagspress rapporterat om en tydlig bostadsekonomisk trend där nyproducerade bostäder säljs allt långsammare, prisökningen på bostadsmarknaden mattas av och flera bostad- och byggbolag backar på börsen. Medielogiken följer även den ett tydligt mönster, nyheterna växlar mellan alarmerande rapporter och uttalanden från ekonomiska experter som lovar att det inte finns något att oroa sig över. Senast ut var ekonomen Klas Eklund som -menade att risken för en krasch är låg.

– Jag tror inte att det här är en spekulativ bubbla. Det finns goda skäl till att priserna har gått upp. Vi har haft stigande inkomster, befolkningen har ökat, inflyttningen till städerna har ökat och, inte minst, räntorna har varit låga under mycket lång tid, säger han till SVT.

VI VILL VETA VAD DU TYCKER!

Skicka din insändare eller debattartikel, upp till 4000 tecken, till
goteborg@etc.se

Klas Eklund menar att det inte finns några interna problem i ekonomin men att det finns risker utifrån som skulle kunna ställa till det. Här finns en tydlig skillnad mellan hur borgerliga och marxistiska ekonomer förhåller sig till kriser i ekonomin, de borgerliga ekonomerna skyller genomgående alla problem på utomstående faktorer medan marxister skärskådar de interna motsättningarna. Marxister menar då att en enskild extern händelse snarare utlöser en krissituation som redan finns inom ekonomin.

Oavsett vilket så har den svenska ekonomins goda tillstånd hängt tätt samman med en bostadsmarknad med eskalerande priser. Många människor i storstadsmiljöer har räknat blint med att deras bostadsrätt ska ha ett snabbt ökande värde och många kommuner har konkurrerat för att attrahera nytt kapital genom att bygga om sig med landmärkesbyggnader och lyxbostäder. Oavsett anledningen till att priser (på främst bostadsrätter) inte längre ökar så kommer den utvecklingen bli kännbar i ekonomin, både genom fallande investeringar i byggprojekt samt minskad konsumtion. Compricers sparekonom Christina Söderberg beskriver det på följande sätt: ”Visst kan det kännas trist när ens bostad tappar i värde, men så länge man kan bo kvar så har man inte förlorat några pengar. Möjligen kan det bli blodpudding till middag några år, men förr eller senare kommer priserna att återhämta sig”.

Vi är många som länge varnat för både de sociala följderna av en otroligt orättvis bostadspolitik och de ekonomiska riskerna för en krasch. I sin bok ”Staden och kapitalet” nämner Ståle Holgersen ett skämt som lyder att ”av de senaste fem finanskrascherna har marxister förutspått åtta”. Inför en eventuell krasch är det emellertid väldigt viktigt att höja blicken och inte fastna i att repetera att vi minsann hade rätt från början. Kapitalet omformerar sig snabbt och det kommer inte gå lång tid förrän arbetet är igång med att hitta en syndabock för de samhällsekonomiska problemen som följer av konjunkturnedgången.

Troligt är att den medelklass som tagit stora lån för att ha råd att börja en ”bostadskarriär” i -Stockholm eller Göteborg kommer få en central roll. Antingen att dess agerande svartmålas och skälls ut som oansvarig (trots att finans- och bostadspolitik utformats för att få den gruppen att fortsätta låna och driva på ekonomin) eller att medelklassens artificiella välstånd måste skyddas. I båda fallen kan det fungera som ett sätt att motivera en åtstramningspolitik, som svar på den ekonomiska utvecklingen. En åtstramningspolitik som är nyliberalismens sista vapen i sitt alltmer desperata försök att hävda att kapitalismen kan skapa välstånd för en större del av jordens befolkning. Vi måste stå enade i så bred front som möjligt för att mota den åtstramningspolitiken.

Ohyresrätten