Hoppa till innehållet

ETC Göteborg

Debatt: Världens märkligaste ideologi

Walk for capitalism i Stockholm 2001.
Walk for capitalism i Stockholm 2001. Bild: Foto: Fredrik Sandberg / TT

ETC Göteborg.

Nyliberalismen har visat att kapitalismen har återvänt till sin ursprungliga essens.
Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte ETC Göteborg som står för åsikten.

I alla samhällen och tider har man haft sina sätt att formulera ”frihet”. I vårt samhälle har det kommit att förknippas med möjligheten att göra olika slags val. Den som är fri har möjlighet att välja och ju fler valmöjligheter vi har desto lyckligare och friare blir vi, lär oss nyliberalerna.

VI VILL VETA VAD DU TYCKER!

Skicka din insändare eller debattartikel, upp till 4000 tecken, till
goteborg@etc.se

Innebörden i ordet valfrihet har emellertid drastiskt förändrats och detta rätt omärkligt. Problemet är att nu när valfriheten för oss är så omfattande, ska vi fås att tro att valfrihet är lika med frihet. Den nyliberala retoriken också fått effekt inom hela det politiska tänkandet.

I boken ”Existentialismen är en humanism” förklarar Paul Sartre att eftersom alla våra handlingar ”också skapar en bild av människan sådan vi anser att hon bör vara” har man ett ansvar. Det man väljer för sig själv måste vara det goda för andra, därför att ”när jag väljer mig själv väljer jag människan överhuvudtaget”. För Sartre var valet en moralisk handling, det är att oundvikligen vara förebild och att uttala sig om mänskligheten.

Dagens idé om det fria valet kallas av många för ”nyliberalism”. Nyliberalismen har blivit vår tids ideologi, vår tids falska medvetande. Alla epoker har sin tids ideologiska överbyggnad. En överbyggnad som får oss att tro att världen styrs av idéer och att dessa idéer sedan är lika med verkligheten.

Nyliberalismen är den underligaste av ideologier. Inget parti har den inskriven i sitt partiprogram till skillnad mot feminism, socialism eller nationalism. Denna ”-ism” är egentligen en berättelse om idéernas makt över verkligheten. Vad vi istället borde prata om är ”kapitalism”. Kapitalismen är ingen ideologi. Kapitalismen är ett produktionssätt, ett sätt att organisera arbetet. Att organisera hur, när och av vilka arbetet ska utföras och så vidare. Ett sätt att fördela och bestämma över arbetets resultat.

Vad vi sett de senaste årtiondena är en gigantisk maktförflyttning. Från fattiga till rika, från löntagare till företagare, från demokratiskt valda ledare till överstatliga institutioner. En följdriktig utveckling av kapitalismen där kapitalet har varit oerhört framgångsrikt att sänka löner, motarbeta facket och ställa löntagare emot varandra.

Denna kapitalistiska process kallar nyliberalerna ”frihet”.

Den grundläggande tanken för nyliberalismen är att vi i stort sett kan välja hur våra liv ska gestalta sig bara vi anstränger oss och vill. Valfriheten är oändlig liksom utbudet på den så kallade marknaden.

Dessa osanna beskrivningar matas vi med, trots att alla vet att detta är lögn, en skönmålning av den verklighet vi lever i. Naturligtvis är det sant att vi kan göra vissa livsval. Det är också sant att vi i bestämda situationer kan göra val som visar sig vara avgörande för vår framtid, men begränsningarna är för de flesta av oss långt större än vad som utlovas av frihetspredikanterna.

Verkligen sant är däremot att det som formar vår framtid är i många fall vår bakgrund. Vi vet väldigt väl att etnicitet, uppväxtförhållanden, kön, föräldrars utbildning och inkomst liksom övriga sociala, kulturella och ekonomiska bakgrundsvariabler i mångt och mycket avgör vår och våra barns framtida livssituation.

Nyliberalismen har visat att kapitalismen har återvänt till sin ursprungliga essens, där den moderna kapitalismen massivt har ökat de mycket fattigas led. Det är denna utveckling vi måste studera för att kunna formulera ett program för ett demokratiskt samhälle som bygger på samverkan och gemenskap mellan människor istället för konkurrens.

Historiskt sett går gemensamhetstanken som en röd tråd genom socialismen liksom en tanke om samarbete och samvaro. Gemensamhetstanken hos socialismen utesluter inte vare sig individen eller individualism. Hos liberalismen emellertid, så är individualismen starkt knuten till det privata ägandet. För liberalismen blir du endast en hel människa genom privat ägande och det (skenbart) fria valet.

Thomas Thomasson

Ämnen i artikeln

00:00 / 00:00