Hoppa till innehållet

ETC Göteborg

Debatt: Varför straffas bara de fattigas brottslighet?

Bild: Foto: Henrik Montgomery / TT

Dagens ETC.

Den ena gruppens kriminalitet skapar den ojämlikhet som drabbar den andra men det är de senare vi väljer att jaga.
Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Våra politiker ryter ifrån kring fusket. Fiffel och mygel skall inte löna sig. Något behöver göras och en tänker att nu ska det äntligen hända något med svindlerierna, penningtvätt och mångmiljardbrotten som drabbar oss alla. Tänk vad vi kunde göra för de skattepengarna.

Göteborg visar framfötterna och vill nu stoppa fusket och jag tänker på de 50–100 miljarder som försvunnit till Cayman Islands. Eller bankernas 1 000 miljarders penningtvätt... Stora banker som också tillhandahåller våra bolån och andra lån, lönekonton och sparande, men som också sysslar med andra affärer. Storföretagen som struktureras för att kunna betala 2 procent i vinstskatt. Äntligen. Brott och fusk i gråzoner och regelrätta brott ska det bli stopp på!

Men nej, ordning och reda behövs – vi ska börja jaga de av oss som är bidragstagare. De av oss som lever på marginalen ska fan inte komma undan med det. Ju. Fusket med bidrag, alltså inte Rot och Rut, utan de där som gör att människor precis kan få mat på bordet och betala hyran. Kanske en droppe bensin i bilen om en har en, eller en biljett till bussen. Eller så att en kan besöka vårdcentralen. De bidragen och fusket med dem. Alltså!

Vad sänder det för signaler om en kan hålla på hur som helst för att få vardagen att gå ihop. Tänker på ensamstående mammor som jobbar heltid och ändå har rätt till ekonomiskt bistånd, men väljer extrajobb och skyndar hem för att fixa mat och natta barn och med lite jävlaranamma hinner med läxläsning och att läsa för sina barn. Barnen. De av oss som är utlasade, utförsäkrade, på arbetslöshetsersättning. De arbetande fattiga av oss, vår nya kategori göteborgare. Att de ens finns är en skam för ett samhälle som dessutom är i högkonjunktur. Trots att våra skattemedel lämnar landet och pensionsfonder säljs och svindlas bort.

Men tillbaks till de verkligt kriminella. Den fattiges brott ska stävjas. Vi behöver kontrollanter som letar upp fuskare, kameror som ser vad som sker och ordning och reda.

Hur kommer det sig att det alltid är arbetarklassens brott som är i fokus, dess platser som behöver bevakning och dessa platsers aktivism som ses som hot? Hur kan det som görs för överlevnad jämställas och än mer, anses allvarligare än organiserad brottslighet i BNP-storlek. När kommer kroppsvisitationer och samkörning av upplysningar från myndigheter där dessa brott begås, när kommer det att innebära risk för kontroll när du kör en jagga i Kullavik? Var är behovet av haverikommissioner och militär? Eller ens någon idé om att stävja detta. Är det kanske dags att vi tröttnar och går ihop för förändring. Om inte för dem av oss det berör, så för våra barn. Allas barn.     

Skäms!

Den ena gruppens kriminalitet skapar den ojämlikhet som drabbar den andra men det är de senare vi väljer att jaga. De ska fan inte komma undan med det! Skammens år 2019 har börjat.

Kram o sånt!

Ämnen i artikeln

00:00 / 00:00