Debatt: Ta bort rösträtten för män

Alla män är felvaggade!

Män läser inte!

VI VILL VETA VAD DU TYCKER!

Skicka din insändare eller debattartikel, upp till 4000 tecken, till
goteborg@etc.se

När jag på alla mina arbetsplatser, från svetsverkstaden i Kiruna där jag en gång började min ”karriär”, till utvecklingsavdelningen på Volvo med mer av kontorsarbete, frågat mina manliga arbetskamrater om dom läser och om dom läser sagor för sina barn, så blir svaret ”Min fru läser”.

– Okej, hon läser, säger jag, då skall hon rösta, eller i vart fall tala om för dig hur du skall rösta. Den som inte läser kan inte skaffa sig kunskaper och borde följaktligen inte kunna rösta.

Män fostras inte till att bli sociala. Män fostras till att kunna klara allt själv, som att bland annat bygga själv, repa själv, inte göra fel, inte visa svagheter. Det är redan från början viktigare för en liten kille att följa med sin pappa för att jaga, repa bilen, gå på hockey än att sitta med någon djup bok. ”Sådant kan man bara bli snurrig av.”

För ett par år sedan konstaterade OECD att det är ”Stor skillnad mellan könen i skolresultat”. ”Pojkar presterar sämre i skolan och ägnar mindre tid åt läxor än jämnåriga flickor. I Sverige är gapet mellan könen ovanligt stort, visar en ny studie från OECD” (Sveriges Radio, 5 mars 2015).

Förbryllande?

Orsaken är nog den ovan, att när pojkarna sysslade med ”mansaktiviteter” satt flickorna hemma och läste och pysslade utöver att de också var ute och lekte, spelade, cyklade, rörde på sig.

Mina personliga erfarenheter från mina år med bland annat utbildning på Volvo är att mina bästa elever i robothantering, med också lite programmeringsinslag, och i svetsning har varit tjejer. Vad det gäller robotarna? Tjejerna läste manualen. Killarna pillade. Svetsningen? Orsak? Förmodligen en bättre utvecklad finmotorik av pysslandet.

Män vill vara starka och försöker bli så kallade ”Alfahannar”. Vilket djävla kvasivetenskapligt uttryck. Den 26 november på DN:s sportsidor, det killar oftast – eller enbart –  läser, beskriver Johan Esk ett möte mellan Zlatan Ibrahimović och Mikael Persbrandt: ”Zlatans blick är full av beundran för Persbrandt. En alfahanne visar upp sig för en blivande”. I dag räknas båda som så kallade ”Alfahannar”. Zlatan Ibrahimović var i denna beskrivna scen ännu ung. Alldeles oavsett deras eventuella andra positiva egenskaper, så blir deras stil, deras sätt, deras storlek det som bildar modell för det eftersträvansvärda. Det sägs vara ett naturligt urvalsätt för parning och fortplantning – som inte ens stämmer i naturen.

Som exempel lånade en av mina vänner en gång ut två draghundar. Den bästa, ”starkaste”, draghunden var en mindre hund. Den hunden vann, i deras rangordningskamp, för att han var den smartare. Den stora hunden var bara stark (och dum allt enligt min vän) och förlorade alltid. Det var den lille smarta hunden som var ledaren, ”Alfahannen”!

Så, alla män – tillbringa lite mindre tid på gymmet och mer tid på biblioteket. Även den ”muskeln” måste tränas. Jag går relativt ofta på teater och kan lätt räkna antalet män i salongen alldeles oavsett pjäs och budskap. Och en bra film, som räknas ”udda”, ”Brokeback Mountain”. Tre män inklusive mig.

Läsandet, teater, och filmer med innehåll ger fantasi.

I min mångåriga fritidsverksamhet som hockeytränare har jag strävat att bryta ned denna ensidiga, för killarna, ungdomarna, stympande bild av vad som anses vara ett manligt beteende, inte minst de uttryck för detta som vi kan se genom de mängder av vittnesmål som kommer fram genom #MeToo, men också med utgångspunkten att en kreativ människa är en kreativ spelare. Och kreativitet, att tänka ”outside the box”, att i spelet göra det oväntade, fantasin, den kan man också få från andra kulturaktiviteter.

De unga männen, killarna, de vill annars att det skall smällas och skjutas, vara häftigt. Lärorikt? Befrämjas kreativiteten? Lär de sig förståelse för andra människor? Förs nya problemställningar in i deras liv och tankesätt, som är berikande? Nej, men det är så vi har blivit uppfostrade. Att vara tuffa, att inte gråta, att beundra fart och hästkrafter, att beundra ”hjältens” tuffhet och att imponeras av vapens effektivitet.

Människor som inte är sociala. Inte läser. Inte kan sätta sig in i andra människors problem. Visa känslor. Skall de rösta?

Men för att lugna ned alla eventuellt upprivna känslor av infallsvinkeln. Frågan är förstås mer komplicerad än så. För trots allt så har dessa män, en gång pojkar, barn, vaggats av framför allt sina mödrar.

Börje Schellin