Hoppa till innehållet

ETC Göteborg

Debatt: Stoppa förslaget om inskränkningar av LSS-reformen

En manifestation arrangerad på internationella funktionshindersdagen; Assistans är frihet – Rädda LSS (lag om stöd och service till vissa funktionshindrade 3 december 2016.
En manifestation arrangerad på internationella funktionshindersdagen; Assistans är frihet – Rädda LSS (lag om stöd och service till vissa funktionshindrade 3 december 2016. Bild: Janerik Henriksson / TT

ETC Göteborg.

De förslag vi sett hittills splittrar, försämrar och medför fördyringar i stödet till personer med funktionsnedsättning.
Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte ETC Göteborg som står för åsikten.

Till en kör av klädsamma protester från statsministern och andra ledande politiker följer LSS-utredningen regeringens direktiv och levererar förslag efter förslag som bygger på gammaldags sorterande och bedömningar av människor. En människosyn vi trodde försvann i och med LSS tillkomst. För att uppnå de kostnadsbesparingar som nämns ett 40-tal gånger i direktiven bortser utredningen helt från den kunskap som vi har från forskning, myndigheters utvärderingar och rapporter. Den bortser från alla antagna konventioner; om mänskliga rättigheter, barnkonventionen, konventionen om funktionsnedsattas rättigheter såväl som EU:s strategi för funktionshinderpolitiken. Förslaget bygger inte på befintlig kunskap från forskning samt myndigheters rapporter.

Hjärnskadeförbundet Hjärnkraft reagerar kraftigt på de inskränkningar i LSS som föreslagits av LSS-utredningen. Enligt det läckta förslaget kommer barn under 12 år med funktionsnedsättningar och personer över 80 år inte längre kunna beviljas personlig assistans.

VI VILL VETA VAD DU TYCKER!

Skicka din insändare eller debattartikel, upp till 4000 tecken, till
goteborg@etc.se

Åsa Regnérs uttalande om ”bättre möjligheter för barn och vuxna med funktionsnedsättning att leva självständiga liv och vara delaktiga i samhällslivet” kan inte tolkas som något annat än fria fantasier.

Insatsen omvårdnad och stöd för barn under tolv år

Det finns inga barn som endast eller till större delen bara behöver omvårdnad och tillsyn. Barn behöver stöd med kommunikation, social samvaro, rörelse och miljöombyte för att bli så självständiga och trygga som möjligt. Den tilltro, trygghet och självständighet de byggt upp är deras utvecklingspotential resten av livet.

Vi vet genom modern forskning att hjärnan är plastisk och formbar hela livet. Därför är det särskilt viktigt att personer med förvärvade hjärnskador får psykisk, social och fysisk stimulans och stöttas i sin utvecklingsprocess av personer som känner till deras behov och utvecklingsmöjligheter. Hjärnskadeförbundet Hjärnkraft anser det vara grymt och felaktigt att begränsa assistansen till personer som fyllt tolv år. Dessa indelningar är inget annat än ett exercerande med definitioner, handläggning och byråkrati. Det är omfattningen av funktionsnedsättningen som ska styra och inte byråkratiskt påhittade åldersgränser och definitioner.

Vi vill att barn och vuxna ska få rätt till assistans och att egenvård ska ingå i assistansen. Det kommer att bespara kommande huvudman avsevärda handläggningsresurser och funktionsnedsättning och deras anhöriga avsevärd oro. Hjärnkraft anser att våra skattepengar, oavsett huvudman, ska gå till stöd och inte till onödig byråkrati.

Ättestupan

Samma exercerande och absurditet uppstår när en person fyller 80 år och assistansen ska upphöra om förslaget går igenom. Den enskildes stödbehov ändras inte, däremot ska en ny handläggning göras och hela stödsystemet för den enskilde måste byggas upp på nytt. Det kommer för de flesta troligen att innebära att om de bott själva i sin bostad måste de flytta hemifrån och till ett äldreboende dagen efter 80 årsdagen. Det är cyniskt att på detta sätt frånta äldre personer med funktionsnedsättningar deras egenmakt och självständighet.

Hjärnskadeförbundet Hjärnkraft driver tillsammans med Personskadeförbundet RTP Modellprojektet med finansiering från Allmänna Arvsfonden. Ett projekt där personer med egen erfarenhet samverkar med professionen för att ta fram modeller för samordnad individanpassad rehabilitering, stöd och service. Där konstateras att det föreligger stora brister i planering av insatser för personer med funktionsnedsättning, stort behov av metodutveckling och kompetenshöjning på såväl ledningsnivå som hos dem som verkställer stödet till de enskilda. De förslag vi sett hittills splittrar, försämrar och medför fördyringar i stödet till personer med funktionsnedsättning.

Maria Lundquist Brömster, Hjärnskadeförbundet Hjärnkrafts ordförande

Ämnen i artikeln

00:00 / 00:00