Debatt: Sluta tjurfäktas i pågående samhällskris

Arbetsförmedlingen har fått klä skott för så många bipolära politiska utspel och självutnämnda expertpanelers grunda analyser nu att vi som utför arbetet på gräsnivå börjar må illa. Caspian Rehbinder, Martin Ådahl m fl infinner sig i ledet ”centerpartister på korståg att slakta Arbetsförmedlingen” med hurtiga slagord om påskyndad reformering under pandemin och kallar myndigheten dysfunktionell.

Arbetsförmedlingen är den produkt som politikerna skapar, vilket åsiktsmakare och statsvetare som Ådahl och Rehbinder tydligare borde formulera till sina läsare/väljare. Arbetsförmedlingens låga förtroende är också delvis ett resultat av en mediadebatt som spär på myter om Arbetsförmedlingen som skadar det samhällsskydd och stöd som faktiskt finns och erbjuds här. Och som ännu fler behöver just nu. Att laborera ytterligare med experiment i nuläget bedöms inte som en särskilt seriös politisk hållning. Dessutom har myndigheten inte personalkapaciteten eftersom 2019 innebar stora varsel, om det gått någon förbi. Samtidigt kämpar AF redan med implementeringen av nya stödsystem runt upphandlade tjänster med privata aktörer, grovt underskattas det från politiskt håll hur komplexa de enskilda besluten är. För varje år av kritik har AF pålagts fler administrativa, byråkratiska krav och därmed kvävt flera av de verkligt effektiva insatserna för individen! Skulle mer administrativ vara just nu hjälpa arbetssökande? Nix.

Om produkten (AF) är dysfunktionell är det antingen modellen eller styrningen av den som är felkonstruerad. Många gapar över att själva modellen är usel. Jag skulle säga att nu krävs ansvarsfull ledning och styrning, med mod att inte förvandla myndighetens handlingskraft till kontrollförlamning. De beslut som härifrån fattas kommer eka pinsamt ihåligt på arbetsmarknaden framöver, alternativt främja svensk arbetsmarknad och möta svenska företags, familjers och hushålls behov. Sanningen är att Arbetsförmedlingen har genomgått förnyelseresa av stora mått, digitalisering och påbörjad reformering under längre tid redan. Det är kostsamma investeringar som en del högljudda politiker vill kasta ut med badvattnet, och som bekostats av skattemedel. Låt dessa nu nå sin effekt ut till folket. Sanningen är att det finns en enorm kompetensbank hos myndigheten, tjänstemännen välkomnar förnyad metodutveckling, smidigare systemstöd och modernare insatser för våra arbetssökande – men inte en nedmontering av en samhällsfunktion som våra kunder behöver så väl! Vi ser gärna förbättrade mätinstrument och nyckeltal av våra resultat, som idag är mycket snedvridna och som därför missvisande reflekteras i medias dunkla belysning och på slagfältet av politiska åsikter.  Företagen och arbetssökande behöver stabiliteten hos Arbetsförmedlingen nu mer än någonsin och Sverige behöver en sammanhållen och öppen konstruktion av arbetsmarknadsinsatser som kan mätas, kritiseras och synas. Inte döljas i ännu fler privata vinstintressen och i ett snår av kostsamma leverantörskontroller. Vi som sakkunniga runt arbetsmarknad behöver nu få den arbetsro som krävs för att möta de ökade utmaningar som Corona skapar. Sluta tjurfäktas nu och vifta patetiskt med rött skynke på den där futtiga arenan mitt i pågående samhällskris! Kliv ut i en verklighet där stora mängder människor har oerhörd nytta av Arbetsförmedlingens insatser och stöd, utbildningar, samverkan, rehabilitering, vägledning, matchning och individuell planering, ersättningar och anpassningar utifrån olika förutsättningar.

Till sist, vad får vi för skatte­medlen om vi bakbinder en samhällsfunktion som sitter inne på den djupaste kompetensen och prognoskunskapen om svensk arbetsmarknad och sourcar ut allt till vinstdrivande företag? Vad får den enskilde arbetssökande ut av det? Är det inte mest Timbro, Almega och övriga lobbyn för svenskt näringsliv som ropar hurra efteråt? Det är uppenbart att många även högt upp i leden är okunniga gällande vad som behöver till och priset samhället skulle få betala, samt den administrativt komplexa apparat som krävs, för att i ännu större skala reformera mitt under pågående pandemi.