Debatt: Ska lärare vara kompisar med sina elever?

Att lärare inte ska ha kompisrelationer med sina elever ses som en självklarhet. Att en lärare har en kompisrelation med sin elev ses som moraliskt och yrkesetiskt felaktigt. I engelskan är uttrycket ”I’m friendly with my students but not their friend,” vanligt och i svenskan får man ofta höra citat som ”Läraren ska vara en auktoritet, inte en kompis” eller ”Du kan hjälpa eleven att hitta kompisar men du kan själv inte vara elevens kompis”.

Jag kommer i denna artikel att utmana denna uppfattning. Jag kommer att argumentera för att det inte behöver vara ett moraliskt eller ett yrkesetiskt problem att lärare och elever umgås med varandra utanför skolan.

Syftena med umgänget mellan läraren och eleven kan vara flera. Eleven kan behöva känna någon äldre vuxen utanför den närmaste släkten eller behöva hjälp i jobbiga situationer. Men det kan även handla om att läraren och eleven har gemensamma intressen. En gymnasieelev kan föredra att prata om stora filosofer på fritiden med sin lärare framför att umgås med andra gymnasiestudenter och även läraren kan få nya perspektiv av att umgås med eleven. Man kan fråga sig varför man ofta anser att vi mestadels ska umgås med våra jämnåriga och inte med de som är i andra åldrar än oss själva?

Läraren har en maktposition i förhållande till eleverna. Detta är orsaken till att det behövs yrkesetiska principer för lärare. Yrkesetiska principer för lärare krävs för att balansera de risker som det asymmetriska maktförhållandet mellan lärare och elev innebär. De yrkesetiska principerna innebär bland annat att lärare har skyldighet att skydda elever mot skada och kränkning. Andra punkter är exempelvis att ”upprätthålla förtroendefulla relationer med sina elever” och att ”vid utvärdering, bedömning och betygssättning vara sakliga och rättvisa och därvid motstå otillbörlig påverkan”. Allt detta kan ifrågasättas om läraren har en kompisrelation med sin elev men det är samtidigt inte en självklarhet att så är fallet.

Ifall man tittar på frågan utifrån en konsekvensetisk synvinkel inser man att det viktiga är att göra en individuell bedömning av den specifika situationen. Det finns situationer då det är okej att läraren umgås med sin elev på fritiden och andra situationer då det inte är det. Att säga att en lärare enbart ska umgås med sin elev i skolan och aldrig utanför skolan går knappast ihop med en etisk princip som säger att man ska maximera lyckan i världen. Huruvida kompisrelationen mellan läraren och eleven är lämplig beror alltså på den specifika situationen.

Om en elev är under 18 år och vill träffa sin lärare utanför skolan finns det fler aspekter att ta hänsyn till. Men när det gäller relationer mellan vuxna kan man inte uttala sig lika generellt. De flesta elever på andra och tredje året på gymnasiet har fyllt 18 år och ansvarar själva för vilka de vill umgås med. När det gäller relationer mellan vuxna måste varje lärare ta sitt eget ansvar utifrån de yrkesetiska principerna.