Hoppa till innehållet

ETC Göteborg

Debatt: SD visar sitt rätta ansikte i Sölvesborg

Louise Erixon, kommunstyrelsens ordförande i Sölvesborg.
Louise Erixon, kommunstyrelsens ordförande i Sölvesborg. Bild: Foto: TT/Johan Nilsson

Dagens ETC.

Sölvesborgs kommuns beslut att endast köpa in konst som är "klassisk och tidlös" är ett första steg mot ett odemokratiskt samhälle, skriver dagens debattör.
Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Man skulle kunna säga många saker om Sverigedemokraterna, deras sätt att tänka och agera. Nu har de gett sig in i konstens värld för att skapa ordning och reda, utifrån sitt märkliga, rentav slapphänta, sätt att tolka dessa begrepp. Sölvesborg har nu beslutat att konst som köps in till kommunala offentliga rum ska vara "klassisk och tidlös". All annan konst som anses vara "utmanande samtidskonst" kan man enligt SD:s ledande kommunpolitiker, med stöd av M, KD och lokala Sölvesborg- och Listerpartiet (SoL), ha i sin egen bostad, "hemma vid matsalsbordet", som Rolf Hans Berg (SD), ordförande i kultur- och fritidsnämnden, uttrycker det (SVT 9/9).

Förutom att det för tankarna till styrelseskick där makten dikterar hur konsten ska se ut, det vill säga styrelseskick som ligger långt ifrån det Sverige under flera generationer representerat, är det ett beslut som visar de styrandes i Sölvesborg rätta ansikte och avslöjar deras egen inskränkthet (det finns andra ord, men jag nöjer mig med detta). Egentligen borde man inte bli förvånad, för det ligger helt i linje med synsätt i andra länder som SD ser som ideal, till exempel Ungern och Polen, som gör stora ingrepp i demokratin genom att strypa eller kraftigt begränsa möjligheterna till att regimkritiska röster kan höras. Ett effektivt sätt att göra det är naturligtvis att ta kontroll över kulturpolitiken.

Konstnärer, författare, musiker och andra som uttrycker sig konstnärligt är bland de första som tystas, förföljs, sätts i fängelse eller "försvinner" när regimer med diktatoriska böjelser kommer till eller tar makten. Organisationen Freemuse listar 673 fall i 80 länder där olika konstutövare 2018 föll till offer för makten, genom fängslanden eller försvinnanden. Allt dessa konstnärer och författare gjort sig skyldiga till är att de har formulerat alternativa möjligheter, som sammantaget blir till en kör av röster där alla har sin plats och särart. Det är nu denna kör av röster som utmanar snäva och intoleranta synsätt som SD och deras stödpartier nu aktivt är med och tystar genom att endast tillåta inköp av så kallad "klassisk och tidlös" konst.

Detta är inte bara högst inskränkt, det är direkt farligt. Det som nu händer i Sölvesborg är skrämmande likt utställningen i München 1937, Entartete Kunst ("Degenererad konst"), som organiserades av nazistpartiet. På denna utställning fanns konst som ansågs vara degenererad. Precis som SD i Sölvesborg ansåg nazisterna att konsten skulle vara "tidlös och klassisk" och visa "tysk" storhet och "tyska" värderingar, precis som SD endast vill uppmuntra konst och kultur som de anser vara "svensk". Ironiskt nog, men inte alls förvånande, kom många av konstnärerna på utställningen att bli de stora inom 1900-talets måleri, medan de som ansågs "tidlösa och klassiska" av den nazistiska smaken försvann i ett mörker.

De som känner sig lockade av SD:s budskap gör klokt i att fundera några varv till och inse att det beslut som nu tagits om konsten i Sölvesborg är ett stort första steg mot ett alltmer intolerant och odemokratiskt samhälle, där de röster som uttrycker olikheter och orättvisor inte får plats utan sorteras bort. De har redan visat vad de står för, när de inte längre tillåter regnbågsflaggan utanför stadshuset, när de skär ner på anslagen till folkbildningen och när de vill kontrollera vad som köps in till biblioteken. Nästa steg kan mycket väl vara tillgången till media och journalisters villkor.

Deras beslut må tyckas harmlöst av vissa, men Sölvesborg är ett SD-experiment, sanktionerat av partiledningen, för att testa hur långt man kan gå. För det är såhär demokratier vittrar sönder och faller, som Steven Levitski och Daniel Ziblatt visar i sin bok How Democracies Die (2018). Vi har sett det förr och vi vet vad det leder till. Vi har facit. Författarna behandlar exempel som 1930-talets Tyskland och senare bland annat Turkiet, Ryssland och Venezuela; även vår tids USA under Trump tas upp. Det är när de med auktoritära böjelser använder sig av demokratin för att gradvis, ibland nästan omärkligt, nedmontera demokratin som det är verklig fara å färde. Det är då det är dags för oss andra att sätta stopp. Vi Socialdemokrater värnar om demokratin och de mångas röster, inte minst "utmanande samtidskonst", varje dag. Vi Socialdemokrater vägrar ge upp kampen, varje dag, mot dem som vill slänga demokratin på sophögen.

Ämnen i artikeln

00:00 / 00:00