Debatt: Så kommer fler nära havet

Göteborgs Stad har bestämt sig för att satsa på jämlikhet. I budgeten för 2018 kan man läsa: Göteborg ska vara en jämlik stad. Skillnader i livsvillkor och hälsa ska minska.

En del av ökad jämlikhet är tillgången till attraktiva platser.

I till exempel Rio de Janeiro, som i övrigt är en fruktansvärt ojämlik stad, har även den fattigare delen av befolkningen tillgång till inte privatiserade stränder. I Göteborg, som också ligger vackert vid havet, är tillgången till havet och havsbandet starkt begränsad för stora grupper.

För att få en bra tillgång till havet i Göteborg behövs i dag en båt, en sommarstuga eller en villa vid havsbandet. Ett lysande undantag är möjligheten att för kollektivtrafiktaxa åka med skärgårdsbåtarna, även om öarna mest är till för dem som har tillgång till en fastighet där. För besökaren väntar en torftig servicenivå utom möjligtvis under några semesterveckor.

I stadsplaneringsretoriken lyfts älvstranden upp som en fantastisk kvalitet som skall skänka attraktioner och mötesplatser till staden medan havsbandet är omgärdat av restriktioner för att bevara det som det alltid varit – för just den båtburne, sommarstugeägaren eller villaägaren – inte för de stora grupperna med mindre tillgångar.

Men Göteborg är inte bara en älvstad utan också en havsstad med oanade möjligheter, men medan andra städer har lyckats hitta en relation till havet har Göteborg vänt sig inåt och nöjt sig med närheten till älven. Det är förklarligt då närheten historiskt handlade om industrier och skeppsnäring men nu handlar det om skapa attraktiva stadsmiljöer för alla.

Det finns en hedervärd ambition att vara försiktig med alla naturkvaliteter som finns vid havsbandet men med reella jämlikhetsambitioner skulle också havsbandet kunna få just fantastiska attraktioner även för andra grupper, samtidigt som naturen får sitt.

Varför måste göteborgaren åka till Marstrand för att uppleva en fin stadsmiljö vid havet, i stället för i sig vackra men alldeles för många meter av ofta otillgängliga klippor? Skulle Göteborg kunna åstadkomma något liknande men något annorlunda än ett Marstrand som övertagits av samma grupper som dominerar i det göteborgska havsbandet?

Var finns de attraktiva men prisvärda kaféerna, de spännande miljöerna, flerfamiljshusen med utsikt över havet, badplatserna som lätt nås med kollektivtrafik?

Nu finns ett tillfälle att göra något åt det. Den översiktsplan som gäller i dag med mycket stora restriktioner mot att göra något i kustnära områden ska revideras. Nu finns chansen att arbeta med att skapa möjligheter i stället för att blockera alla möjligheter.

Släpp till exempel fram ett nytt Marstrand av vår tid vid Sjöbacken i Fiskebäck, släpp fram flerfamiljshus med hyresrätter även vid havsbandet, skapa goda transportmöjligheter för alla till havet, hejda alla privatiseringstendenser av havsbandet, ge möjligheter för restauranger och kaféer att etablera sig vid fina platser.

Mycket av den ojämlikhet som skapats i tillgången till attraktiva platser – i det här fallet havsbandet – är en lång historisk under-låtenhet men borde vi inte kunna vända den utvecklingen? Det är en av de viktiga jämlikhetsutmaningar som staden står för.

Uppgiften innebär att utmana många starka intressen i dag och sega strukturer men menar de -politiska makthavarna allvar med sin jämlikhetsretorik är det dags att börja arbeta även med den jämlika och demokratiskt viktiga tillgängligheten till havsbandet.

Det skulle vara ett viktigt bidrag till ett mer sammanhållet och jämlikt Göteborg.

Gunnar Persson, arkitekt och stadsplanerare