Debatt. .

2015-09-21 08:58

Natofrågan kräver folkbildning

Natofrågan är ett avgörande vägval i den svenska freds- och säkerhetspolitiken. I 200 år har Sverige kunnat undvika krig genom neutralitet och alliansfrihetspolitik. De sista åren har ett gradvis närmande skett till militäralliansen Nato, och nu vill Moderaterna löpa linan fullt ut och se Sverige som fullvärdig Natomedlem. Göteborgsmoderaterna Jonas Ransgård, Hans Rothenberg och Gustaf Göthberg argumenterar för den linjen i ETC Göteborg.

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på !
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Din prenumeration på ETC Göteborg förnyas varje vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Din prenumeration på ETC Göteborg förnyas varje månad. Avsluta när du vill.

Det är bra att frågan lyfts och debatteras. Borde inte den största säkerhetspolitiska förändringen i svensk politik på 200 år föregås av en massiv folkbildning, så att svenska folket vet vad förändringen innebär?

Sveriges alliansfrihet grundades redan genom kung Karl XIV Johan. Han hade kallats till Sverige på sina meriter som härförande under Napoleon, men Jean Baptist Bernadotte insåg att det fattiga Sverige måste basera sin säkerhet på helt andra faktorer än militär styrka och aggression mot grannländerna. I stället för att fortsätta svensk krigspolitik blev freden med Norge 1814 början på en unik utveckling, toppad av den viktigaste reformen i Sverige genom alla tider – gratis folkskola för alla genomfördes 1842. Sverige var fortfarande fattigt men befolkningen lärde sig läsa, skriva och räkna. Det var första steget på Sveriges utveckling från Fattigsverige till välfärdsstat.

Även i dag gäller att viktiga reformer är möjliga när pengar inte går till onödiga militära ambitioner.

Och neutralitetspolitiken innebar att Sverige kunde hålla sig utanför de två världskrigen. Det innebar också att Sverige kunde inta en unik position som medlare och tredje part för konstruktiv konfliktlösning. Många svenskar har spelat en viktig roll för att skapa fred, från Hjalmar Branting, Olof Palme, Alva Myrdal, Carl Bildt i Bosnien och Hans Blix i Irak. Nu vill Göteborgsmoderaterna överge denna långsiktiga utrikespolitiska linje.

Sverige var länge ett ledande land när det gäller FN:s fredsbevarande arbete. På senare år har Sverige sagt nej till att delta i flera FN-operationer, därför att resurserna i stället gått till krigsinsatser i Afghanistan och Libyen, som inte lett till fred. Moderaterna är inte ensamma i denna oroande säkerhetspolitiska förändring. Men vad som sker är föga känt och debatterat av allmänheten. Vet ens våra politiker vad Värdlandsstödavtalet innebär, som skall beslutas i vårriksdagen? Därför efterlyser jag folkbildning om svensk alliansfrihet, precis som skett med andra viktiga avgöranden – kärnkraften, svenskt EU-medlemskap och så vidare.

Göteborgsmoderaterna vill att Sverige skall reagera mot Ryssland genom att ansluta sig till Nato och den amerikanska utrikespolitiska linje som hela tiden är Putins argument, och som gör att hans popularitet hos den ryska allmänheten har ökat kraftigt, trots inrikespolitiska bekymmer och ekonomiska problem.

För mig är det häpnadsväckande och självmotsägande argument från Göteborgsmoderaterna: 

• Att Sveriges bidrag till nedrustning underlättas av att vi blir medlem i en upprustande militärallians (Nato), och

• Att medlemskap i en kärnvapenallians hjälper Sverige att begränsa spridning av kärnvapen.