Debatt. .

2017-09-13 04:00
”För att stärka likvärdigheten ser vi behov av etablerande av en samverkansmodell för samarbeten mellan mellanstadieskolor från olika områden”, skriver debattörerna.  Foto: Christian Egefur
”För att stärka likvärdigheten ser vi behov av etablerande av en samverkansmodell för samarbeten mellan mellanstadieskolor från olika områden”, skriver debattörerna. 

Likvärdig skola kräver konkreta insatser

I den andra delen av Uppdrag Gransknings reportage om ungdomskriminalitet i Göteborg, riktas särskilt fokus mot skolan. Tioåringar intervjuas och berättar om högst realistiska och ganska allmängiltiga framtidsdrömmar om att bli allt från ingenjör till fotbollsproffs, och som förmodligen delas med barn runtom i Göteborg, Sverige och världen. I programmet beskrivs också skolinspektionens kritik mot Sjumilaskolans högstadium, och att även mellanstadiet på samma skola står under granskning.


VI VILL VETA VAD DU TYCKER!

Skicka din insändare eller debattartikel, upp till 4000 tecken, till
goteborg@etc.se


Inom pedagogiken har det sedan länge varit känt att de allra flesta barn har en positiv inställning till skolan fram till årskurs 3, men att något händer i samband med övergången till mellanstadiet. Denna tendens märks även då vi gör en slumpvis jämförelse av resultaten på nationella prov för läsåret 2015/16 för olika skolor i Göteborgs stad (en skola i Angered och en i Askim). Skillnaderna är inte särskilt stora. För de nationella proven i matematik är skillnaderna för åk 3 närmast obetydliga, medan Askimspojkar har nästan dubbelt så höga poäng i matematik jämfört med Angeredspojkar i åk 9. Från likvärdiga kunskaper, till nästan 50 procent skillnad på sex år väcker frågor om vad det är som sker under mellanstadiet i de respektive områdena, som leder till att pojkar i utsatta områden, som Angered, i högre grad går ut utan godkända betyg i åk 9, jämfört med årskamraterna i mer välbesuttna områden. Det borde därmed stå klart för Göteborgs skolpolitiker att riktade insatser måste ske redan på mellanstadiet.

Det går förstås att förstå de skillnader i likvärdighet som uppstår i och med övergången till mellanstadiet på många olika sätt, men aspekter av bedömning är en del. I Mikael Holmqvists omfattande studie av området Djursholm framgår hur lärare sätter högre betyg än resultaten på nationella prov ger vid handen. I samband med stängning av en högstadieskola i malmöområdet Rosengård riktade skolinspektionen kritik mot att lärare där tenderade att fokusera mer på vad elever inte kan, snarare än vad de kan. Det finns anledning att fundera över den spegelvända relation som tycks råda mellan områden som Askim och Angered, där Askims-elever riskerar få överbetyg, medan Angeredseleverna istället ges underbetyg. I en tid när föräldrars ökade skolinflytande diskuteras, exempelvis till följd av rapporterade föräldrapåtryckningar i socioekonomiskt starka områden, framträder även det som ett hot mot likvärdigheten.

Områden som Angered präglas i högre grad av ett mindre omfattande föräldraengagemang samtidigt som områden som Askim har väldigt starkt sådant. Genom föräldraföreningar i välbesuttna områden stöttas den kommunala skolan med inköp av rast- och skolmaterial för femsiffriga belopp varje läsår, i en slags smygprivatisering av den på pappret avgiftsfria skolan. Det går att fråga sig hur skolor i utsatta områdena ska kompenseras för denna förstärkning av befintlig ojämlikhet.

Det är tydligt att det skulle behövas en satsning på mellanstadieskolor i hela Göteborg. För att stärka likvärdigheten ser vi behov av etablerande av en samverkansmodell för samarbeten mellan mellanstadieskolor från olika områden. Exempelvis skulle mellanstadielärarna på Sjumilaskolan respektive Hovåsskolan kunna genomföra kontinuerliga erfarenhets- och bedömningsmöten där elevers resultat jämförs och diskuteras.

Vidare föreslår vi en kartläggning över de föräldraföreningar som finns i välbärgade områden för att kommunen ska kunna kompensera skolor som saknar sådana. Ett tredje förslag handlar om ökad samverkan mellan det civila samhället och stadens mellanstadieskolor. Något som kan ske genom ett fördjupat lokalt samarbete med exempelvis idrottsledare och kulturarbetare. Detta för att även de barn som inte hävdar sig på traditionellt sätt, genom att nå kunskapsmål i olika ämnen, ska kunna finna alternativa aktiviteter som innebär fortsatt lärande, vilket därmed utgör en positiv livsväg framåt i kontrast till kriminalitet, droger och våld.

Alexandra Kreus, Doktorand i pedagogik, Göteborgs universitet

Johan Söderman, Docent i barn- och ungdomsvetenskap, Göteborgs universitet