Debatt: Lägg undan titlarna – för ett mer jämlikt samhälle

Det är detta år 50 år sedan som du-reformen ägde rum. Det var den dåvarande chefen för Medicinalstyrelsen Bror Rexed som i juli 1967 i sitt välkomsttal till personalen meddelade att han tänkte säga du till alla.

Detta skedde i en tid då samhällsandan var den att inte göra skillnad på människor och människor.

VI VILL VETA VAD DU TYCKER!

Skicka din insändare eller debattartikel, upp till 4000 tecken, till
goteborg@etc.se

Vad som kanske är mera intressant är att i samband med du reformen så minskade användandet av titlar. Detta gör nog Skandinavien till världsunikt i det avseende att i princip alla oavsett social position och ålder blir duade och kallade för sina förnamn av alla. Många unga svenskar känner kanske inte ens till detta, eftersom man tar detta för givet och de enda språken som unga svenskar behärskar ordentligt just är svenskan och engelskan som båda är ett av de få språken som bara har ett enda du.

I större delen av världen, eller mer eller mindre överallt utanför Skandinavien, ses det som oartigt att kalla en person som är äldre än en själv eller står i högre rang än en själv (som exempelvis lärare eller chefer) för enbart deras förnamn och säga till dem ett informellt du, åtminstone om de själva inte gett medgivande till att man kan göra det. Man kan se om man exempelvis är i Asien hur de som är äldre tycker att det är helt okej att kalla yngre för informellt du och förnamn samtidigt som de absolut inte kan acceptera att yngre kallar dem själva för förnamn eller kallar dem för ett informellt du. De ska själva kallas för herr/fru, farbror/moster eller någon yrkestitel när man titulerar dem. Går man enbart till exempelvis Tyskland har det hänt att ett duande av polisman lett till domstolsprocess.

Givetvis ska yngre respektera äldre, elever ska ha respekt för sina lärare samt medarbetare ska respektera sina chefer, men denna respekt ska vara ömsesidig. Även äldre ska respektera yngre, lärare ska respektera sina elever samt chefer ska respektera sina medarbetare. Att alla kallas för sina förnamn och ett enda du handlar om att se alla som jämlika, och att inte betrakta vissa människor på grund av ålder eller social position i samhället som mera värda än andra.

Samtidigt är det viktigt och intressant att komma ihåg att det även här i Sverige finns hierarkier och översitteri trots att alla just kallas för sina förnamn. Det finns exempelvis gott om äldre, lärare, poliser, chefer med mera som ser sig själva förmer andra och beter sig därefter. Och som kränker andra. Trots det faktum att alla kallas för förnamn kan man onekligen ha hierarkier, ojämlikhet, diskriminering men ändå ha språkbruk där alla tilltalas jämlikt. Och att ett jämlikt språkbruk inte garanterar att dessa fenomen inte existerar i samhället.

Men ett samhälle med ett språkbruk utan titlar och ett enda du måste nog ändå ses som ett steg i rätt riktning mot ett bättre och mer jämlikt samhälle. För mig är det svårt att inte njuta av att alla kallas för förnamn och att man är du med alla i Sverige. Frågan är om eventuellt mera ojämlikhet i framtiden inte kommer ändra tillbaka Sverige till hur det var tidigare. Jag hoppas att så inte är fallet och önskar att man även utanför Skandinavien tar efter att benämna alla med ett du och lägga bort tituleringssystemen.

Erik Rezazadeh