Debatt: Kvotera in konstnärer i bolagsstyrelserna!

Just nu är Sveriges samlade innovationsresurs upptagen med att skrapa matrester i diskrummet på olika lunchkrogar. Efter fem års utbildning på universitet arbetar de där som tänker utanför boxen inom hemtjänsten. Mellan sina konstnärliga projekt sitter de med högt idékapital i kassan på närmsta snabbköp.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Näringstät katalysatorkraft läcker ut ur landets ekonomi när drivna kulturarbetare tvingas ta enklare arbeten för sin överlevnad. Missförstå mig rätt, det är ingenting implicit dåligt med enkla arbeten, däremot är det dåligt för landets kulturliv och ekonomi att högutbildade specialister arbetar i verksamheter där deras potential inte tas tillvara. Det måste vi ändra på!

I ett regeringsbeslut från november 2016 gavs en utredningsgrupp, kallad den ”Konstnärspolitiska Utredningen”, uppdraget att undersöka hur väl de statliga ekonomiska insatserna bidrar till att främja professionellt verksamma konstnärers villkor och huruvida de statliga systemen för konstnärliga projektbidrag och andra stödformer bidrar till att nå de kulturpolitiska målen. På utredningens hemsida går att läsa att man också fått uppdraget att “sätta konstnärernas villkor och den svenska konstnärspolitiken i ett nordiskt och europeiskt perspektiv, och i den utsträckning det är relevant, i ett bredare internationellt perspektiv och lyfta fram goda exempel.”

Efter lite snabb googling och tjuvkik på den professionella nätverksplattfomen linkedin framgår att utredningens experter och övriga medarbetare främst har utbildat sig inom handel, juridik och statsvetenskap. Eftersom konstnärerna och kulturarbetarna inte fått tillträde till detta maktens rum, som upprättats för att undersöka våra svårigheter och möjligheter, så vill jag som konstnär ge er ett tips på någonting som skulle kunna vara ett internationell gott exempel: Se till att kvotera in kulturarbetare i bolagsstyrelserna (och ni kan börja med de statliga bolagen)!

De senaste åren har vi sett initiativ för att få in fler kvinnor i bolagsstyrelserna och det är en god trend som jag hoppas håller i sig. Samhället är komplext, sociala och ekonomiska förutsättningar kan förändras fort, och då är det klokt att bolag och organisationer har en mångfacetterad ledningsgrupp. Flexibilitet och mångfald ger verksamheten en fördel som i förlängningen kan bidra till dess överlevnad. Men varför begränsa ambitionen att inympa ny kompetens till en fråga om x- eller y-kromosomer?

"Med konstnärer i bolagens styrelser, både de statliga och de privata, kan jag garantera att ingenting blir sig likt."

Jag tror att det finns en stor outnyttjad kapacitet i människor med annan professionell, social, etnisk eller funktionsvarierande bakgrund. Kreativitet och innovation är discipliner som kan övas upp genom studier och träning men vilka andra än kulturarbetare har haft tiden, och intresset, att utveckla ett sinne för nytänkande? Det säger ju sig självt att den som varit upptagen med Debet och Kredit inte bör vara alltför påhittig med siffrorna. Trots detta är många bolagsstyrelser sammansatta av människor med i stort sett liknande bakgrund. Ett, ur företagar- och ledarperspektiv, oförnuftigt drag.

Det verkar finnas en föreställning om att konstnärer saknar användbar kompetens eller är fientligt inställda till den privata sektorn. Men då säger jag: ge oss en chans! Kulturarbetare har örat mot marken och hjärtat på rätta stället. Vi känner en äkta omsorg om medmänniskan och miljön. Vi har ett stort driv och en glödande passion för förändringsarbete. Med konstnärer i bolagens styrelser, både de statliga och de privata, kan jag garantera att ingenting blir sig likt, och det är väl just det som är poängen i en tid då vi måste påbörja omställningen till en framtid där tillväxten måste börja ta mer hänsyn till människan och miljön?

Som avslutning på den här artikeln vill jag uppmana mina konstnärskollegor att ställa sig till förfogande som ledamöter för morgondagens bolagsstyrelser. Kvotera in mig, och andra konstnärer, i företagens ledningsgrupper och statliga utredningar så ska ni få se att det blir åka av. Slutdestination: Framtiden.