Debatt: Kraftfulla och långsiktiga satsningar för trygghet

Förutom den oändliga sorg, smärta och saknad som drabbar offrens familjer, släkt och vänner spär våldsdåden också på den oro, rädsla och otrygghet som många redan tidigare känt och som nu accelererar i de drabbade stadsdelarna.

I en rad intervjuer säger många samma sak – när otryggheten sprider sig vill de inte längre bo kvar. En ung föräldraledig mamma berättar att hon och familjen planerar att flytta så snart det bara går eftersom sonen inte ska behöva växa upp på ett ställe där sådant här händer och hon är inte ensam.

Det är en fullt begriplig reaktion. Lika begripligt är ropen på fler poliser, fler övervakningskameror, ordningsvakter och strängare straff. Naturligtvis måste det finnas tillräckligt med poliser för att kunna utreda och få fast de personer som ligger bakom de här och alla andra avskyvärda våldshandlingar. Och naturligtvis måste det finnas tillräckligt med poliser för att kunna utöva det som har varit och förhoppningsvis fortfarande är ordningsmaktens grundläggande ledstjärna: att skydda, hjälpa och ställa till rätta.

Men hur tryggt det än kan kännas när polisen patrullerar i området utanför din port kan de ju inte vara där jämt. Och hur tryggt det än kan kännas när övervakningskameran sveper över ödsliga p-platser, torg och gångtunnlar och registrerar sådant som inte borde förekomma kommer det alltid att finnas blinda fläckar dit kameraögat inte når.

Samtidigt står det helt klart att något måste göras för att bryta våldsspiralen och återskapa den trygghet som varje medborgare har rätt till. Och då behövs betydligt mer än de nödvändiga polisiära och brottsbekämpande åtgärder som redan vidtas och som behöver förstärkas ytterligare.

Här vilar naturligtvis ett tungt ansvar på samhället. Vi har städer som alltmer glider isär, där segregationens avarter i form av bland annat sämre levnadsvillkor, kortare livslängd, sämre skolresultat, trångboddhet och hög arbetslöshet blir alltmer alarmerande.

Därför behövs kraftfulla och långsiktiga samhällssatsningar för att bryta och vända den negativa utvecklingen. Inte i form av nog så välmenande men kortsiktiga projekt som likt lysmaskar flammar upp och sedan falnar utan varaktiga satsningar som på sikt gör skillnad.

Ökat och blandat bostadsbyggande överallt i såväl Göteborg som andra städer och rejäla satsningar på barnomsorg, skola, jobb, fritid, kultur samt verksamma åtgärder för granngemenskap och trygghet är bara några av de nycklar vi tror måste börja användas på allvar och inte bara nämnas i högtidliga proklamationer. 

Men alla vi andra, vi som inte sitter i beslutande maktpositioner, måste vi sitta stillatigande och maktlösa när hänsynslösa våldsverkare tar över? När våra barn inte längre vågar gå till lekplatsen själva och våra äldre hellre isolerar sig inomhus så snart mörkret faller, av rädsla för vad som kan hända så snart de stängt ytterdörren?

Nej, naturligtvis kan vi inte ha det så. Vi inom Hyresgästföreningen gör, tillsammans med en rad andra ideella organisationer, vad vi kan och orkar för att försöka skapa ett bättre och mer inkluderande lokalsamhälle.Vi gör det genom att till exempel skapa mötesplatser, anordna läxhjälp, trygghetsvandringar och möjlighet till meningsfulla fritidsaktiviteter för våra barn och unga ute i våra stasdelar.

Men det finns ännu mer kraft att hämta och den består i att vi är många. För precis som en klok man, den amerikanska medborgarättskämpen Martin Luther King, en gång sa: ”Den stora tragedin är inte de onda människornas brutalitet utan de goda människornas tystnad”.

Så låt oss tillsammans stå upp mot våldet och kräva tillbaka våra gårdar och lekplatser, våra torg och skogsdungar, våra gator, skolgårdar och idrottsplatser!