Debatt: Kämparandan finns i Göteborg

Det finns en fantastisk rörelse som jag blivit en del av. Den växer sig starkare för varje dag. Den sprider sig sakta över Sverige. Det är vi som samlas för att visa att vi står upp för medmänsklighet. Jag har blivit människorättsaktivist. Jag ser inget annat val. Nu när jag förstått är det omöjligt att stänga ögonen. Jag kan inte vända bort blicken. Den skam jag känner är stor, men jag kommer aldrig kunna säga att jag inte visste vad som hände och att jag kommer berätta om hur vi kämpade.

VI VILL VETA VAD DU TYCKER!

Skicka din insändare eller debattartikel, upp till 4000 tecken, till
goteborg@etc.se

Vi tycker att det är fel att utvisa människor till land i krig. Vi tycker det måste höras att Sverige gör fel. Afghanistan är inte säkert och varje fredag marscherar vi till Migrationsverket för att överlämna aktuell information om säkerhetsläget i landet.

Jag vill hylla mina medkämpar. Jag vill hylla dessa ambitiösa och kunniga ungdomar. Det är en ära att få vara med om det här. Det är i kampen man får se vilka som finns där för en. I det här svåra och tunga så finns det så mycket fint. Människor som finns där för varandra. Omtanke och medmänsklighet är alltid ledord. Tillsammans orkar vi lite till, och lite till.

Under sittstrejken i Göteborg (11–20/8-2017 Olof Palmes plats) knöts band, skapades gemenskap och det var tydligt alla var välkomna. Den känslan finns kvar hos mig. Människor i olika åldrar, olika etnicitet och olika socialstatus satt sida vid sida.

Det skedde så många möten. Vi såg förändringen. Jag vill påminna alla om att vi måste fortsätta finnas för varandra. Vi ska fortsätta se varandra, stötta varandra och tillsammans skapa en bättre värld, ett bättre Sverige och ett bättre Göteborg.

Vi är många och vi är fast be-slutna om att aldrig ge upp. Tillsammans klarar vi allt. Vi påverkar på flera olika plan, till politiker, till media, till myndigheter och särskilt Migrationsverket, men framför allt gentemot varandra och resten av civilsamhället. Vi är enade och starka.

Jag vet att vi kämpat länge, och många längre än jag, men vi måste fortsätta. Jag ber om nåd, om flera nya ansikten, om ny kraft, om lite av din tid, om medmänsklighet och empati. Vi är trötta men vi ger inte upp.

Jag får ofta frågan varifrån jag hittar min kraft att fortsätta kämpa. Jag hittar den i ungdomarnas ögon, i nya medkämpars entusiasm och i min dotters sorglösa lek. Detta gör mig stark och jag kommer fortsätta till det blir en förändring och ungdomarna kan andas ut och leva ett liv i trygghet.

Jag vill sprida ordet om #sittstrejk i Göteborg. Kom till Olof Palmes plats, fredagar kl 13.30 och gå vid vår sida till Migrationsverket vid Svingeln och tillbaka för umgänge, tal, musik och ljusmanifestation. Välkommen!

Ida Fagerberg, Göteborg