Debatt. .

2014-07-02 16:44

Jag sa upp mig från Sahlgrenska

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på !
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Din prenumeration på ETC Göteborg förnyas varje vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Din prenumeration på ETC Göteborg förnyas varje månad. Avsluta när du vill.

Sahlgrenska sjukhuset har en tanke om sig att vara ett sjukhus i framkant med vård av absolut världsklass. I sjukhusets senaste personalvision ”Personalvision 2021” kan man bland annat läsa följande formulering:

 

”Västra Götalandsregionen som organisation och arbetsplats bedriver ett ständigt förbättrings- och utvecklingsarbete där ny kunskap används och utvecklas.”

 

Som anställd sjuksköterska inom organisationen i över fyra år kan jag dock se stora brister i arbetet mot dessa, och flera andra mål. I längden kan man inte bygga en bra och säker vård i världsklass utan att ha förståelse för sina medarbetare samt faktisk kunskap om hur arbetet ute på avdelningarna bedrivs. Jag har själv sett hur främmande det arbetet är gentemot de mål och styrdokument som ledningen satt upp. En verklighetsfrånvänd ledning når inte upp till målen bättre genom att sätta på sig skygglappar.

 

Lönen nämns inte i den senaste personalrevisionen, men i Göteborgsposten har personaldirektör Lars Ryhede sagt följande. ”om man jobbat fyra-fem år som undersköterska kan man nog få en tusenlapp mer”. Så vi kan börja med att titta på det.

 

Innan jag blev färdig sjuksköterska hade jag jobbat i tolv år på sjukhem, som personlig assistent, på gruppboenden och i hemtjänsten bland annat. För detta fick jag 300 kronor över ingångslön för sjuksköterskor samt ingen löneförhöjning på över ett år. Denna usla löneutveckling har följt med sedan dess och slutade i att jag efter drygt fyra år kommit upp i en lön på strax under 24 000.

 

När jag efter två år ville läsa en kurs på universitetet på fritiden tyckte närmsta chef inte att det var något vi hade nytta av på arbetet, utan att ens ha läst kursplanen. Hur arbetsgivaren ser detta som ett led i att nå målet om ”ny kunskap används och utvecklas” har jag svårt att se.

 

Ett annat av målen i personalvision 2021 är att chefen ”skapar delaktighet, sätter tydliga mål, följer upp och återkopplar för att nå önskat resultat”. Hur man än vänder och vrider på det är det svårt att känna sig som mer än ett namn på ett papper inom Sahlgrenskas organisation. Man får omöjliga scheman där de lagt in arbete varannan natt, så man varken kan vila ut eller får någon kontinuitet. Lönesamtalen är summariska och med total frånvaro av utvärdering av arbetsinsats. När personal till slut skriftligen (efter att flera gånger påtalat problem muntligen) uttrycker stor oro för patientsäkerheten till den närmsta ledningen får man ingen reaktion, återkoppling eller utvärdering. Avvikelserapporteringar har blivit liggande i åratal innan någon har tittat på dem.

 

När jag fick nog av Sahlgrenska som arbetsgivare och sa upp mig har ledningen inte bett mig svara på några frågor, utvärdera min tid eller hört av sig på annat sätt. De har inte frågat om det finns något de skulle kunna göra för att ha kvar mig eller vad som skulle få mig att återvända. När jag slutade mitt sista arbetspass bemödade sig min närmsta chef inte ens med att säga hejdå. Jag förmodar att min uppsägning hanteras på samma sätt som jag sett ett otal tidigare anställningar upphöra. 

Man stryker mitt namn i schemapärmen, skriver dit ett nytt namn och funderar inte så mycket mer.