Debatt. .

2015-03-23 06:00

"Jag blev utskälld av en annan läkare"

Jag är bipolär och tvingas ha kontakt med Kontaktpunkten då och då i stället för att kunna ringa direkt till min mottagning. Oftast fungerar det, men ibland fungerar inte kontakten alls.

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på !
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Din prenumeration på ETC Göteborg förnyas varje vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Din prenumeration på ETC Göteborg förnyas varje månad. Avsluta när du vill.

Jag har fått vara utan medicin i ungefär två veckor för att kommunikationen inte fungerar mellan Kontaktpunkt och vårdgivare. Jag ringer Kontaktpunkten, de lägger en notering till sköterskan, som i sin tur måste ringa upp inom tre dagar för att kunna gå vidare med ärendet och efter det har läkaren tre dagar på sig att utföra receptet. De räknar med att man är ständigt tillgänglig för uppringning och man vet aldrig tid och dag för deras samtal. 

Jag tillhör dem som lever ett vanligt liv med arbete trots min sjukdom och vill inte behöva diskutera mina psykiska problem på bussen, i mataffären och på arbetsplatsen, vilket allt som oftast sker då jag inte kan planera in när de ringer upp.

Jag har stått i kassan på Ica/varit på jobbet/ suttit på spårvagnen och behövt diskutera mina lithiumnivåer/sömnbesvär/depressioner. Om jag inte kan tala med dem på deras arbetstider, då får man också räkna med att det kan ta några veckor extra att få ett nytt recept, eller så får man inte hjälp alls.

Höjden av tråkighet gällande kontakten med psykiatrin är dock kanske inte Kontaktpunktens fel, utan att det inte finns tillgängliga läkare. När jag blev gravid meddelade jag min mottagning detta i vecka fyra och de lovade att hjälpa mig med min lithiumbehandling. Läkaren ringde upp och lovade en tät kontakt framöver. Sju veckor senare, efter mycket försämrade lithiumnivåer, hade jag flera gånger ringt Kontaktpunkten för kontakt med läkaren men utan resultat. Jag valde att avsluta min lithiumbehandling, eftersom jag utan läkarhjälp hade fel dos, vilket kan vara skadligt för fostret. Att avsluta sin behandling under graviditeten är något som starkt avråds, har jag fått reda på efteråt, men då jag inte kunde nå min läkare för rådgivning på nio veckor så kände jag inte att jag hade något alternativ.

Detta ledde till att jag blev utskälld av en annan läkare för att ha tagit egna beslut, han kunde dock inte hjälpa mig med dosering utan skickade en akut remiss till samme psykiatri-läkare, som inte hörde av sig på flera veckor. 

Jag har som tur var en lättare form av bipolaritet som inte gör mig psykotisk eller självmordsbenägen, utan omedicinerad blir jag endast labil, depressiv, och får svårt att arbeta. 

Innan Kontaktpunkten kom till hade jag en psykolog som var min kontaktperson inom vården. Jag tog alla problem direkt med henne, och sedan tog hon upp dem i sitt team med läkare, sjuksköterskor, kuratorer och sjukgymnaster. Det fungerade mycket bättre, och jag blev alltid uppringd av samma person som kände till min problematik, samt var flexibel och respekterade mitt liv och min integritet.