Debatt: Islam i vården – ja och nej

Projektet har främst gynnat invandrarkvinnor utan egna arbetslivserfarenheter, vilka har fått delta en månad i vårt arbete som patienttransportörer – samt en vecka i köket, och en i städet. Många av dessa kvinnor har varit muslimska, ett flertal har burit slöja, alla har varit bra människor.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Detta har fått mig att muntligen och skriftligen protestera mot att sjukhuskyrkan har stora, fina lokaler på bästa plats, medan muslimerna får hålla till godo med en svårhittad fönsterlös källarskrubb i sjukhuskulverten. Det är orättvist, ojämlikt och diskriminerande.

Islam är i dag inne i en liknande process som långt tidigare de två andra invandrade Mellanösternreligionerna – kristendomen och judendomen. Nu står muslimerna inför uppgiften att skapa en helt integrerad svensk blågul islam. Då bör en välkomna islamska trosbekännare bättre än vad centrala Sahlgrenska universitetssjukhuset gör. Ge våra muslimska anställda nya, fina sjysta lokaler!

Men integration är en dubbel process. Religiösa symboler som slöjan, kippan och korset hör inte hemma på arbetsplatserna. Särskilt inte inom vården där speciellt människor med rötter i Balkan och i Mellanöstern kan ha mycket traumatiska krigs- och konfliktupplevelser i kontakt med muslimer, kristna respektive judar.

   På 70-talet gick jag själv omkring med den kommunistiska symbolen hammaren och skäran, i form av ett silversmycke runt halsen. Den betydde en sak för mig, och förstås en helt annan sak för de många förföljda flyktingar som hade invandrat från statsdiktaturerna i det realsocialistiska Östeuropa.

Varför ska dessa som patienter på Sahlgrenska få denna för dem så hatade symbol upptryckt i ansiktet när de är sjuka? Det gör dem inte friskare! Det kan till och med vara traumatiskt, och därmed försena tillfrisknandet! Samma gäller andra symboler.

Religiösa och politiska symboler av allehanda slag hör helt enkelt inte hemma inom vården, eller på andra arbetsplatser. På jobbet ska man betona samhörigheten, enheten och vi-känslan arbetskamrater emellan. En bör undvika potentiellt söndrande politiska, religiösa, etniska och/eller kulturella gränsmarkeringar inom arbetskollektivet.

Inombords får en självfallet tro och tycka vad en vill, och på fritiden lika självklart manifestera vilken åsikt, tro och grupptillhörighet (h)en önskar. Men på arbetet bör alla anställda hålla sig till en professionell yrkesroll gentemot kunder och patienter. 

Det är för patienternas skull vi är på sjukhuset – inte för att skylta med våra privata åsikter och interna gruppsymboler.

PS. Nu skyller Sahlgrenska delvis på lokalbrist, men ”finns det hjärterum så finns det stjärterum”. De hänvisar också till en interreligiös lokal utan specifika religiösa symboler, men den ligger lite avsides till på Sahlgrenska (Änggården). Och det är inte detsamma som en riktig islamsk bönelokal för våra trosaktiva muslimska medarbetare.

PSS. Det finns på operationsavdelningarna enkla neutrala mössor som hygienskydd över håret. Vad jag förstår hindrar inget att även annan personal använder dessa vårdplagg.

Om man nu nödvändigtvis vill hålla fast vid en i grunden omodern patriarkal och kvinnoförtryckande sed – som kravet på kvinnor att dölja sitt hår från männens blickar.