Hoppa till innehållet

ETC Göteborg

Debatt: Högerpopulismens strategi är att söndra och härska

Sverigedemokraterns partiledare Jimmie Åkesson.
Sverigedemokraterns partiledare Jimmie Åkesson. Bild: Foto: Vilhelm Stokstad/TT

ETC Göteborg.

Så länge dagens politiker underlåter att beskriva förhållandena som de verkligen är eller följsamt anpassar sig till snedvridna ”nationella intressen” kommer Sverige vridas i en riktning som även sunt tänkande borgare aldrig hade önskat sig.
Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte ETC Göteborg som står för åsikten.

Georg Simmel (1858–1918) , en av sociologins grundare beskriver i sin sociologi hur en tredje figur kan underminera en bestående enhet genom att härska och söndra (Divide et impera).

Den tredje figuren syftar till att så misstro och avundsjuka mellan två parter för att själv dra det längsta strået ur en uppkommen konflikt.

Som ett verkningsfullt historiskt exempel på denna praxis beskriver han ett exempel från Peru under inkatiden.

Två olika hövdingars stammar utrustas med minimala rangskillnader med syftet att dessa ska befinna sig i fejd med varandra och att uppmärksamheten kring den verkliga orsaken till konflikten ska bli utom synhåll.

Ur detta och många andra moderna exempel visar han på att enheten mellan stabila grupper sätts ur kraft och förstörs. Det kan gälla familjesituationer, vänskapsförhållanden, politik och marknad.

Utifrån ett relativt utifrånperspektiv, liksom på avstånd, består den strategiska kalkylen i att ostörd inhösta fördelar av två som träter. Som intrigmakare, parasit med mera.

Men den tredje figuren har, enligt Simmel, inte bara denna mörka sida, den kan också ur en socialiseringsprocess ha en positiv effekt, till exempel i fallet som medlare mellan två parter.

I dagens allvarlig politiska läge med tilltagande högerrörelser finns det emellertid en figur som beter sig som om de står över klasskonflikter utifrån skenbart värdeneutrala positioner. Den jobbar hårt och medvetet på att ställa grupper mot varandra, vilka egentligen har likartade intressen. Pensionärer mot invandrare, arbetslösa och sjukskrivna mot utländskt födda. Alla vet vilket parti det gäller.

Likt en parasit profiterar det på konstruerade intressemotsättningar mellan sårbara grupper och tar samtidigt bort fokus på de verkliga bromsklossarna för samhällelig utveckling; en borgerlig politik som fört hundratals miljarder utanför våra gränser. Skattepengar som rätt utnyttjade skulle kunna bilägga massor av till synes olösliga intressekonflikter.

Det handlar om makt. I detta fall över väljare och deras acceptans för en härska- och söndrataktik med mycket cyniska drag. Figuren, eller partiet i fråga värjer sig i affekt mot varje jämförelse med andra exempel i historien, till exempel nationalsocialismen.

Självklart! Det är i vårt moderna samhälle med relativt stabila parlamentariska traditioner mycket svårt för ett parti att få ett avgörande övertag över väljarmassor med en politik som mer direkt påminner om denna nattsvarta tid. Därför får man börja i en annan ända, plocka fram en lightversion och utesluta alltför uppriktiga medlemmar i de egna leden. Fasaden och maskerna måste hållas intakta så länge det går.

Men fakta kvarstår. Uppenbara likheter finns med nationalsocialismens taktik att ställa grupper mot varandra; småägare mot arbetare, arbetslösa mot invandrare och judar.

För nationalsocialismen var skuldfrågan redan avgjord. Icketyskar, folk med slaviskt ursprung, socialister och judar var orsaken till Tysklands kris och Hitler spelade skickligt ut det nationella kortet.

Endast en part gick som vi vet skadeslös ur det hela och det var det tyska storkapitalet och krigsindustrin.

Även i dag finns det allt starkare krafter i det politiska fältet som försöker dra oss in i krigsäventyr med dubiösa argument som att vi står inför invasionshot från främmande makt.

Så länge dagens politiker underlåter att beskriva förhållandena så som de verkligen är eller följsamt anpassar sig till snedvridna ”nationella intressen” kommer Sverige vridas i en riktning som även sunt tänkande borgare aldrig hade önskat sig.

Men för att se det mer hoppfullt: Den gamla devisen från -68 om att  ”när skiten hamnar på direktörens hatt så får vi en miljödebatt” hade mycket sanning i sig, och vi kan även i dag se reaktioner på högervridningen hos grupper som i alla fall tidigare räknats till det traditionellt borgerliga lägret.

Leonardo

Ämnen i artikeln

00:00 / 00:00