Debatt. .

2019-04-30 11:17
Foto: Vilhelm Stokstad/TT
Puffetikett
ETC Göteborg

Hemlösa betalar högsta priset när socialen ska hålla kostnader nere

Nu vädjar vi till socialchefer och politiker att tänka om. Slopa den nya rutinen kring nödbistånd och låt våra invånare få en värdig chans att vara delaktiga i samhället – debatt av socialarbetare för social aktion.

Med stöd, service och omsorg gör vi skillnad när det behövs. Vi arbetar för att alla barn ska få en god start i livet. Vi vill göra det möjligt för människor att leva ett självständigt och tryggt liv. Vi ger stöd och skydd när det behövs.”

Så inleds en presentation av Göteborgs stads socialtjänst. Den fortsätter med att i punktform beskriva en socialtjänst som är lyhörd inför människors behov, arbetar förebyggande och skapar goda förutsättningar för ett socialt hållbart samhälle. Göteborgs stad har även en hemlöshetsplan där det står: “Alla människor ska ha samma möjligheter att leva ett gott liv. Att ha ett hem är grundläggande för möjligheten att forma vår tillvaro och planera för framtiden.”

Göteborgs stad uppvisar alltså goda ambitioner och en förståelse för komplexiteten i samhällsproblem. I teorin. I praktiken arbetar man på ett annat sätt. Imorgon börjar en ny rutin gälla i alla Göteborgs stadsdelar. Den innebär att de som lever i akut hemlöshet får en summa pengar till max sju dagar på vandrarhem. Den ökande hemlösheten gör att fler vänder sig till socialtjänsten och rutinen är ett sätt att hålla kostnaderna nere.


Prenumerera på Dagens ETC:s nyhetsbrev

 

Undertecknade ser med oro på att detta kommer försämra tillvaron för de som redan lever i utsatta situationer. Kostnaden för sociala boenden har ökat, vilket går hand i hand med minskad tillgång på bostäder. Bördan att agera bostadsförmedling bör inte falla på socialtjänsten, men till dess att samhället tillgodoser bostadsbehovet måste kommunen ta sitt ansvar så att människor får någonstans att leva och bo. Att hävda att det är den enskildes ansvar att ordna ett eget boende hade varit rimligt om det var så att dessa fiktiva bostäder var verklighet. Alla som söker bostäder märker dock snart att konkurrensen är hård. På Boplats behöver du köa i flera år för chans till ett förstahandskontrakt och andrahandsmarknaden är ännu hårdare. Har du en låg inkomst, inte kan språket, tunn plånbok – då har du ingen chans.

Regeringsformen säger att alla ska ha rätt till bostad. Det är ett grundläggande behov. Såväl internationell som svensk forskning visar att de som lever i hemlöshet får svårare att klara vardagen. De som flyttar runt mellan vandrarhem drabbas av psykisk och fysisk ohälsa. Det blir svårare att ordna och klara en anställning. Hemlösa barn klarar inte skolgången. Barn som pratar om att de inte orkar leva längre. Sociala nätverk brister ofta och att knyta nya kontakter blir snudd på omöjligt. Hemlöshet är också dyrt då du saknar möjlighet att laga mat eller att handla ekonomiskt och långsiktigt.

Alternativet är ett andrahandskontrakt på svarta marknaden som kan fås mot för en hutlös summa och helt utan trygghet. Eller så kan du bli inneboende i ”utbyte mot sexuella tjänster”. Om dessa alternativ inte faller i smaken så kan kriminella nätverk locka med bostad i utbyte mot att du deltar i deras verksamhet.

Den nya rutinen kommer föda fler problem än den löser. I längden genererar den ökade samhällskostnader i form av behov av ökat stöd till idéburna organisationer, vilka redan vittnar om en ökad börda i och med ett tuffare klimat. Därtill kommer kostnader för kriminalitet, sjukvård och förlorad skatt för alla som inte kan förvärvsarbeta på grund av hemlösheten. Den ökade administrationen för socialtjänsten är ytterligare en kostnad, utöver den personalomsättning detta arbetssätt leder till. Det högsta priset är det mänskliga lidandet som drabbar de nödställda.

Vi tittar återigen på beskrivningen av Göteborgs stads socialtjänst:

”Vi ska arbeta främjande och förebyggande och enligt metoder som fungerar. Därför ska vi aktivt och kontinuerligt ta del av kunskaper och erfarenheter från andra: dem vi är till för, medarbetare, forskare och andra yrkeskompetenser.”

Vi som skriver detta är medarbetare, forskare och andra yrkeskompetenser. Tillsammans har vi de kunskaper och erfarenheter som staden säger sig aktivt och kontinuerligt vilja ta del av.  Nu vädjar vi till socialchefer och politiker att tänka om. Slopa den nya rutinen kring nödbistånd och låt våra invånare få en värdig chans att vara delaktiga i samhället.
///

Villa Karins kvinnojour

Yrkes- och volontärsnätverket #vistårinteut Göteborg

Sophia Laveborn, socialsekreterare, Göteborgs stad

Tova Vackinger, kurator BUP, Göteborg

Rúna í Baianstovu, Lektor i socialt arbete, Örebro universitet

Carin Cuadra, professor i socialt arbete, Malmö universitet

Tapio Salonen, professor i socialt arbete, Malmö universitet

Nazem Tahvilzadeh, forskare, Kungliga Tekniska Högskolan

Marcus Hertz, docent i socialt arbete, Malmö universitet

Tove Samzelius, doktorand i socialt arbete, Malmö universitet

Ingrid Sahlin, professor i socialt arbete, Lunds universitet

Sofi Jansson-Keshavarz, doktorand i välfärdsrätt, Linköpings universitet

Eva Wikström, lektor i socialt arbete, Umeå universitet

Erica Righard, docent i socialt arbete, Malmö universitet

Rickard Ulmestig, docent i socialt arbete på Linneuniversitetet i Växjö

Anna Lundberg, professor i välfärdsrätt, Linköpings universitet

Ove Sernhede, professor i socialt arbete, Göteborg universitet

Sabine Gruber, docent socialt arbete, Linköpings universitet

Hans Swärd, professor i socialt arbete, Lunds universitet

Philip Lalander, professor i socialt arbete, Malmö universitet

Magnus Dahlstedt, professor i socialt arbete, Linköpings universitet

Nedzad Mesic, universitetsadjunkt, Linköpings universitet.

Enrique Perez, docent i socialt arbete, Malmö universitet

Jessica H. Jönsson, FD i socialt arbete, Örebro universitet

Marie Gustavsson, lektor socialt arbete, Linköpings universitet

Sofi Jansson-Keshavarz, doktorand välfärdsrätt, Linköpings universitet

Pia Kjellbom, lektor välfärdsrätt, Linköpings universitet

Annika Taghizadeh Larsson, lektor socialt arbete, Linköpings universitet

Ulrika Wernesjö, postdoc. socialt arbete, Linköping universitet

Kristina Gustafsson, docent i socialt arbete, Linneuniversitetet i Växjö

Pouran Djampour, forskare, Malmö universitet

Nina Kihlman, socialsekreterare Kristinehamn

Olga Rosengren, socionom, Göteborg

Helena Mäki, socionom, Göteborg

Björn Lönnberg, socionom/familjebehandlare, Göteborg

Ann-Sofi Ålund, socialsekreterare, Göteborg

Jenny Ferm, biståndshandläggare, Malmö

Martina Nyberg, socialsekreterare, Göteborg

Hanna Lejtzén, socionom Göteborg

Ann-Sofi Ståhl, missbruksbehandlare, Kungälv

Maria Tobiasson socionom Göteborg

Lena Olsson, pensionerad socionom

Thomas Öhlund, F.D. och universitetslektor

Mirna Perband, socionom Barnahus

Annie Axelsson, socialsekreterare i Göteborgs stad

Hanna Järnemar, Kurator, Stockholm

Glenn Möllergren, socionomstuderande, Malmö

Camilla Sahlqvist, socionom, Alingsås

Tova Vackinger, socionom, Göteborg

Lotta Lindholm, utvecklingsledare, Göteborg

Milvi Luhaäär Olander, förskollärare/präst

Zeinab Al-Mudafar, fältarbetare och socionomstudent, Malmö

Martin Guhrés, socialsekreterare, Göteborg

Malin Hjort, socionom, Ale

Andreas Pettersson boendeassistent och socionomstudent, Göteborg

Susanna Nolin, SSPF-koordinator, Göteborg

Anna-Lena Högblom, kurator Ungdomsmottagning, Göteborg
Karin Sundström, socionomkandidat, Malmö

Claudia Velasquez, socialsekreterare, Ängelholms kommun

David Nilsson, verksamhetssamordnare Agape, Göteborg

Matilda Brinck-Larsen, verksamhetsansvarig Agape, Göteborg

Yvonne Sjöblom, professor, högskolan i Gävle

Matti Wirehag, doktorand i socialt arbete, Göteborgs universitet

Henry Ascher, professor och överläkare vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet

Birgitta Hultkrantz, sfi- lärare, Sundbyberg

Ingrid Höjer, professor i socialt arbete, Göteborgs universitet 

Rädda barnens lokalförening i Göteborg

Annika Ström Öberg, områdeschef boende och idéburen välfärd, Göteborgs Räddningsmission