Debatt: Han som föreläste om barnförbjudna föräldrar, vilken angelägen förebild!

När han kom in i föreläsningssalen slog det mig att han liknande Vilhelm Moberg. Han var docent från Stockholm och skulle hålla föreläsningar på Sahlgrenska, inbjuden av kursledaren. Året var 1959 och ämnet var socialmedicin, nyinrättat som akademiskt ämne året innan. Först senare tog jag -nyfiket reda på mer i detalj vem denne lågmält karismatiske talare var, Gunnar Inghe (1910–1976), landets förste socialläkare.

Jag hade låga förväntningar inför detta mjuka ämne. Men denna -månad kom att bli en stark uppmaning kring vardagsmänniskans villkor i Masthugget och Majorna, förmedlat av egenartade föreläsningar och studiebesök bland misären i rivningshusen.

Gunnar Inghe sägs ha gjort -socialmedicinen i landet till en kritisk vetenskap. Hans presentationer var därför alltigenom strikta och sakliga. Men språket kryddades av provocerande ord och termer. När han använde begreppet barn-förbjuden lägenhet så definierade han detta oacceptabla boende inte bara med tekniska hustermer, utan vi gjorde inspektion på plats. Och det skulle regna den dagen, ty annars fick vi inte uppleva hur det läckte in i köket, som hade ingången direkt från gatan utan förstuga eller trappa.

Vi var ett 30-tal på kursen, de flesta från Göteborg och helt ovetande om misären omkring oss. Begreppet barnförbjudna föräldrar gick ju inte att demonstrera, men Gunnar Inghe redovisade tydliga fall långt innan det fanns sociala möjligheter som kunde bistå effektivt.

Vilket pregnant budskap för blivande läkare! Men där fanns en tydlig tanke bakom Gunnar Inghes medryckande presentationer. Tidigt under kursen viskades det att han var kommunist, och några ville ifrågasätta hans beskrivningar, de flesta var från konservativa familjer. Men min nyfikenhet, jag som kom utifrån, bara stegrades.

22 år gammal, 1932, och nyss med. kand. var Gunnar Inghe drivkraften bakom bildandet av Riksförbundet för sexuell upplysning, RFSU. Gunnar Inghe och hans kollega, den legendariske Skå-Gustav Jonsson, ställde genast upp för abortrådgivning och pessar-inprovning. Samma år startade man Populär tidskrift för sexuell upplysning. Där skrev Gunnar Inghe artikeln ”Homosexualiteten”, vilken ledde till tryckfrihetsåtal.

Den 22 februari 1939 skedde en märklig omröstning på student-föreningen på Karolinska institutet. Tio landsflyktiga tyska läkare och judar skulle ges tillstånd att verka i Sverige. Med siffrorna 263–18 antogs efter en hetsig debatt en protest mot att ge ett -sådant tillstånd. Bland de 18 som var emot detta beslut och som möttes av busvisslingar under sina inlägg var bland annat Gunnar Inghe. Ordförande var Gunnar Biörck, långt senare professor i medicin, kungens livmedikus och riksdagsman för Moderaterna.

Gunnar Inghe blev med sin engagerade verksamhet ute hos folket en förebild och inspirationskälla för många. Hans doktors-avhandling på engelska 1958 utgavs även i en svensk version med titeln ”Fattiga i Folkhemmet” och den blev en klassiker på 678 sidor. Han blev professor i ämnet, först i Göteborg 1961–1963, sedan i Stockholm 1963–1976.

Gunnar Inghes mest uppmärksammade- bidrag blev ”Den ofärdiga välfärden”, 1966, 276 sidor, som han skrev tillsammans med sin hustru, socionomen Maj-Britt Inghe. Den spreds i hundratusentals exemplar tack vare fackförenings-rörelsen- och folk-rörelserna. Med ett kraftfullt språk tar den upp stora samhällsfrågor såsom tryggheten i välfärdsystemet, sjukvården, -bostaden, arbetslivet med mera. Ett ofta refererat och skakande kapitel skildrar olika grupper av utstötta med ingående berättelser från samhällets -bottenskikt.

En tydlig signal på vår kurs fick vi under ett studiebesök på Härlanda fängelse. Fängelse-direktören höll ett anförande kring de intagnas bekvämlighet och höga standard vad gäller bland annat fullvärdig mat och sjukvård. Efter svaret på frågan hur det stod till med hustru och barn hemma i lägenheten, drog besöksledaren den nödvändiga slutsatsen, att det ju var familjen i övrigt som blev -bestraffad, inte främst den intagne. Fängelsedirektören avbröt -genast och avlägsnade sig. Ingen -kurs-deltagare missar ett sådant budskap! Notera att året var 1959, långt innan ett vettigt stöd till familjen i övrigt hade tillskapats.

Jan Halldin, före detta socialläkare, önskar med hänvisning till Gunnar Inghe att ämnet social-medicin återigen tar klivet ut till den sociala och medicinska verklighet, där svaga och utsatta människor arbetar, bor och vårdas.

Jag saknar i dag civilkuraget som inte bara teoretiskt uttrycker solidaritet med de svaga utan även verkar därefter i yrkeslivet. Gunnar Inghes livsinsats blev inte bara pedagogisk för många generationer läkare utan den gav rejäla avtryck i hela samhället.

Var finns hans efterföljare?

Karl-Anders Karlsson, Pensionär