Debatt: Gör upp med den politiska ålderismen

Under de senaste årtiondena har partier, näringsliv, fack och offentlighet kämpat hårt för att svenska institutioner och företag ska spegla det mångfacetterade samhälle som är Sverige. Aldrig förr har vi haft fler kvinnliga politiker eller fler utrikesfödda egenföretagare. Men på ett område har utvecklingen snarare gått åt fel håll. Det gäller representationen för äldre medborgare, vilket i förlängningen påverkar hur de behandlas som grupp.

Bara en handfull personer i Sveriges riksdag, och ingen i Göteborgs kommunstyrelse, är över 65 – och detta trots att mer än var femte svensk medborgare och var sjätte göteborgare är över 65 år gammal. Bara under det kommande decenniet kommer antalet personer som är över 80 år att öka från 500 000 till 750 000, en ökning med hela femtio procent. Äldre utgör en bred grupp med stor mångfald, från fullt friska och pigga och till multisjuka med stort behov av vård och stöd. Ändå behandlas äldre ofta som ett kollektiv.

Vi lider av en samhällelig och politisk ålderism, där ungdom anses trendigt och de äldre förbrukade. På senare tid har vi sett flera exempel på hur ålderismen avspeglar sig i den förda politiken:

Nyligen riktade Inspektionen för vård och omsorg svidande kritik mot vården av sjuka på äldreboenden. Bland annat fastslås att ”ingen region har tagit det fulla ansvaret för att säkerställa en individuellt anpassad vård och behandling” och att var femte boende inte fått en individuell läkarbedömning.

Det vilar ett tungt ansvar på Västragötalandsregionens grönblå styre för detta, men även Göteborgs Stad och dess högerstyre har misslyckats med att ge de äldre den trygghet de har rätt till, både före och under pandemin. Bland det första man gjorde var att avskaffa de gratis broddar som skyddat många äldre från halkskador. När man nu tagit bort stadsdelsnämnderna har man samtidigt lagt ner stadens lokala pensionärsråd, vilket minskar äldres möjligheter att göra sin röst hörd och påverka. I kombination med äldre göteborgares underrepresentation i politiken blir konsekvensen att de äldres röster tystas.

I äldreomsorgen har högerstyret konsekvent vägrat införa nödvändiga krav på utbildning och språkkunskaper hos personalen, trots att detta vid flera tillfällen har lyfts av både omsorgspersonalens fackförbund och oberoende experter som en orsak till att grundläggande hygienrutiner brustit och smittspridningen ökat. Man har misslyckats med att säkerställa att hemtjänsten har tid för de äldre, med viten från arbetsmiljöverket som följd..

Detta duger inte. Socialdemokraterna har samlat oppositionen och återinfört fria broddar, och stoppat flera av högerns privatiseringsexperiment. Vi kommer fortsätta prioritera äldres inflytande och rätt till trygg omsorg. Vinstjakt och marknadsexperiment leder inte till större valfrihet. Omsorgen behöver mer personal, med tid att garantera äldres trygghet och livskvalitet. Då behöver vi omfördela pengar från byråkrati och dyra privatiseringsexperiment och sätta välfärden först.

Inte för någon annan grupp i samhället hade vi tillåtit så många och så allvarliga brister i välfärden. Sveriges äldre, som byggt upp välfärden, förtjänar bättre. Sveriges äldre har rätt att göra sin röst hörd. Det är dags att göra upp med den politiska ålderismen.