Hoppa till innehållet

ETC Göteborg

Debatt: Gäller rättssäkerhet även våldtäktsoffer?

”Så länge vi inte blir bättre på att utreda och lagföra sexualbrott så finns det ingen rättssäkerhet för kvinnor och då inte heller för män.” skriver debattören. Bilden hämtad från UG-avsnittet ”#metoo och Fredrik Virtanen ”.
”Så länge vi inte blir bättre på att utreda och lagföra sexualbrott så finns det ingen rättssäkerhet för kvinnor och då inte heller för män.” skriver debattören. Bilden hämtad från UG-avsnittet ”#metoo och Fredrik Virtanen ”. Bild: Bild: SVT

Dagens ETC.

"Nu skriver Fredrik Virtanen en bok. Uppdrag granskning gör ett reportage. Gudrun Schyman lunchar. Publicistklubben ’debatterar’", skriver debattören.
Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Under hösten 2017 blåste metoo som en orkan över medie­sverige, och det är nu dags att rota runt bland bråtet och välja ut vilka strukturer vi ska bygga om och vilka vi ska låta ligga.

Jag trodde att denna orkan var början på något. Det var första gången som media lyssnade och agerade megafon för den rättmätiga förtvivlan och ilska som kvinnor kände. Det var som om att våra gemensamma normer pressades fem steg åt rätt håll bara över en natt. Det var nu som samhället äntligen skulle sluta upp i kvinnors vredesvrål över bristen på rättssäkerhet. Det var nu som det skulle stiftas nya lagar för att äntligen skydda kvinnor från sexuellt våld. Det var nu som vi skulle börja döma alla brottslingar som skadat kvinnor.

Fredrik Virtanen lunchar med svenska feministers landsmoder och betalar notan med royalties från sin nya bok om offerskap. Jag undrar hur världen kan sova om nätterna.

Det var ett antagande lika hoppfullt som naivt. Personuppklaringsprocenten för anmälda våldtäkter i Sverige förra året var enligt Brå 17 procent. Detta innebär att även om vi räknar bort det gigantiska mörkertal av våldtäkter som aldrig anmäls, så döms aldrig majoriteten av alla anmälda våldtäktsmän för ett brott. De flesta kvinnor får aldrig upprättelse och de flesta förövare får aldrig något straff. Inom ramen för den bredare termen sexualbrott anmäldes 22 500 fall år 2017 – och endast 1 162 fall av dessa lagfördes. De allra flesta sexualbrottslingar döms aldrig för de brott som de begått, och vi måste sluta att tro något annat.

Därför har jag väldigt svårt att förstå de som fortfarande pratar om principen ”oskyldig tills dömd” när det kommer till sexualbrott. Jag förstår att man åberopar rättssäkerhet, men rättssäkerhet för vem? De allra flesta sexualbrottslingar blir aldrig dömda. Jag vill skrika ut det från hustaket. De allra flesta sexualbrottslingar blir aldrig dömda, men brotten de begått har ändå skett. Om en våldtäktsman välter i skogen och ingen hör det – låter han ändå?

Vi vill så gärna tro att den domstol som misslyckas med att döma en stor majoritet av förövarna är den slutgiltiga bestämmande faktorn kring huruvida någon har begått en våldtäkt. Inte de som drabbats. De som varnar. För det måste ju finnas rättssäkerhet, bara inte för oss.

Faktum är att så länge vi inte blir bättre på att utreda och lagföra sexualbrott så finns det ingen rättssäkerhet för kvinnor och då inte heller för män. När domstolen brister tar folkdomstolen till, och att påpeka att någon inte är dömd betyder här inget annat än att den inte är en av de 17 procenten av lagförda våldtäktsmän. När det inte finns någon rättssäkerhet för kvinnor så finns det ingen rättssäkerhet för män.

Storbritanniens inrikesministerium gjorde en studie där man kom fram till att endast fyra procent av alla våldtäktsanmälningar var falska, i en studie gällande Europa så landade samma siffra på två till sex procent. Jag vet inte vad siffran är i Sverige, men jag kan inte tänka mig att den är hög. Den övergripande majoriteten av våldtäktsanklagelser är sanna och igen: de flesta våldtäktsmän döms aldrig, de flesta anmäls aldrig, och av de fall som anmäls så är det endast 17 procent som klaras upp.

Ändå får vi inte tro att män kan vara förövare utan att de har fått en fällande dom. För det måste ju finnas rättssäkerhet. Bara inte för oss.

Jag vill leva i ett samhälle där varje sexualbrottsling döms, så att jag kan tro på att alla icke-dömda är oskyldiga. Det vill nog de flesta. I ett sådant samhälle hade metoo aldrig behövts. Men det gör vi inte, så det kan jag inte och i slutändan så betalar vi alla priset när ett rättssystem fallerar – vissa med sitt anseende, andra med sin kropp.

Nu skriver Fredrik Virtanen en bok. Uppdrag granskning gör ett reportage. Gudrun Schyman lunchar. Publicistklubben ”debatterar”. Den absoluta majoriteten av sexualbrottslingar går fria och kvinnor lär sig att för sin egen skull vara tysta. Igen.

Ämnen i artikeln

00:00 / 00:00