Debatt: Företagens vinst – Elevernas förlust

Välfärden är ett osynligt avtal upprättat mellan medborgare och samhälle. Avtalet går ut på

att man är beredd att betala skatt för att i sin tur kunna få ta del av välfärdstjänster såsom skola, vård och trygghet. Det innebär att alla tjänar på att betala skatt, fattig som rik – eftersom att alla får möjligheten att utnyttja välfärdssystemet. Även en riskkapitalist är beroende av att staten ser till att våra bilvägar inte går sönder så att hen kan ta sig fram till jobbet. Det som däremot inte bör ingå i det osynliga avtalet är att en tredje part ska få plocka ut vinst på dina skattepengar som egentligen skulle gått till att garantera kvalitén i de tjänster som välfärdsstaten bör erbjuda.

VI VILL VETA VAD DU TYCKER!

Skicka din insändare eller debattartikel, upp till 4000 tecken, till
goteborg@etc.se

Vinster i välfärden tilläts och infördes med samma argument som valfriheten i välfärden.

Tanken var att välfärden skulle fungera som en marknad, där bäst kvalitet lockar flest kunder.

Det finns dock två fundamentala problem med att välfärden styrs av efterfrågan istället för behov. Problemet är att varken elever eller brukare är kunder, och att konkurrens står i direkt motsats till likvärdighet. Konkurrens i skolan bygger på att sexåriga elever eller deras föräldrar ska vara tillräckligt rationella att välja en bra skola för att trygga barnets framtid. En tanke som är fundamentalt fel då man fastnar i diskussionen om behovet att välja mellan bättre eller sämre skolor istället för att landa i att alla elever i alla skolor ska kunna förverkliga sig själva och sina drömmar.

Konkurrensen på en välfärdsmarknad handlar inte om vilken aktör som kan erbjuda bäst kvalité utan om vilken aktör som kan gå runt billigast. I praktiken innebär det lägre personaltäthet, snålande på inköp och sämre kvalité. Det ledde också till Caremaskandalen, nedläggningen av John Bauer-gymnasiet och det leder till en ökad segregation och polarisering i samhället.

Den samlade borgerligheten pratar om att konkurrens är det som tillgodoser kvalitén i välfärden. Det är ett argument som inte bara är skapat av Milton Friedman, som föraktar allt som har med jämlikhet att göra, utan det är också rentav felaktigt. Argumentet är grundat i en nyliberal teori, som aldrig visat sig fungera i praktiken. Tvärtom kritiseras Sverige hårt utomlands för att vi är det enda landet i världen som tillåter vinstuttag i exempelvis skolan.

Bortom alla termer och ekonomiska begrepp så förlorar vanliga medborgare på vinster och konkurrens. För det är elever vars framtid äventyras när skolan de går på plötsligt går i konkurs. Det är vanliga brukare som drabbas när äldreboendet börjar väga kissblöjor för att se om de går att använda lite längre än va de borde. Framför allt så förlorar alla skattebetalare när våra gemensamma skattepengar går till en vinstjakt istället för det som pengarna är avsedda för – vår gemensamma välfärd.

I dagarna lägger regeringen en proposition i riksdagen om att begränsa vinstjakten. Den väntas falla, då den samlade borgerligheten vägrar rätta till sina misstag. Övervinsterna 2015 uppgick till ca 4,7 miljarder kronor. För de pengarna hade man kunnat anställa 8 000 lärare.

Om regeringens förslag mot förmodan skulle gå igenom så kommer de privata välfärdskoncernernas vinster bli lite mindre. Däremot kommer vinsterna för elever, lärare, brukare, undersköterskor bli större. Det är en vinst för hela samhället.

Elsa Alm, Ordförande SSU Centrum Göteborg

Mahmod Bek, Välfärdspolitisk talesperson SSU Centrum Götebor