Debatt: En horhäxas svar på Ung vänsters blockad

Jag har också vart ung och fylld med mer ilska och mindre förståelse inför världen. Den ilskan drev mig till en strippklubb.

VI VILL VETA VAD DU TYCKER!

Skicka din insändare eller debattartikel, upp till 4000 tecken, till
goteborg@etc.se

Jag skulle dock inte kunna tänka mig att vara militant för vad vet jag om situationer/människor/företeelser egentligen. 

Alla är olika, respekt och att kunna lyssna på varandra är A och O i ökad kunskap och förståelse. 

Jag är dock nyfiken av mig och i kampen mot sexismen drevs jag en gång i tiden in på strippklubben för att uppleva den från insidan som dansare själv så att jag kunde bilda mig en egen uppfattning på plats.

Jag trodde jag skulle få bevittna elände och att det hela skulle vara över på två veckor. 

Men jag fann mig själv stanna, blomstra, hitta hem, plötsligt kändes det som om jag levde på riktigt. Det har gått tio år sedan jag först ilsken och i uppror mot världen stampade in på strippklubb och jag är fortfarande kvar. Lyckligare och gladare än jag någonsin vart under hela mitt arbetsliv och min skolgång. Jag har inte haft så roligt sen jag var barn – säkert till mångas förskräckelse. Och ja jag hade en helt fantastisk barndom.

Det enda som gör mig verkligt ledsen, ilsken och rädd är när min röst om och om tigs ihjäl av media. Varför får motrösterna till blockaden som hotar det vi valt att jobba med inte höras? Det är verkligen inte första gången jag tigits ihjäl av politiker och media. Ung vänster blev på Facebook nedsållad av röster från insidan, röster från mina kollegor samt från Rose alliance – sexarbetarnas förbund i Sverige. Samtliga motröster från Facebooksidan plockades ner och blockerades. Jag upplever att jag inte bara fråntagits mina rättigheter att själv välja över mitt liv inom en laglig verksamhet, jag har återigen blivit omyndigförklarad när människor som aldrig satt sin fot på strippklubb bemöter mig med argument om att det jag säger inte stämmer. Jag känner mig dumförklarad och pissad på när jag får hör att ”vi angriper inte er som jobbar utan torskarna” till svar. Ingen verksamhet utan klientel och mitt klientel har mer respekt för mig än jag någonsin får utanför klubben. Och nej, det är ingen annan än jag och skatteverket som får behålla intäkterna från verksamheten.

På våra klubbar möts tillgång och efterfrågan med respekt för varandra, i en för allmänheten sluten lokal – under lagliga omständigheter.

När vi som på daglig basis upplever strippklubb inte blivit tillfrågade om hur vi upplever vårt arbete innan en blockad sker, och blockaden enbart resulterar i att vi som arbetar känner oss förminskade och hotade samt att en hel dagsinkomst riskerar bortfalla då klientelet inte tillåts nå oss/skräms bort, kan jag inte kalla det för annat än anskrämligt. En del av mig vill till och med gå så långt som att kalla blockaden för terrorism. Om det var ägarna Ung vänster verkligen var ute efter att ifrågasätta skulle jag råda dem att tåga rakt in på deras kontor om de nu törs.

För övrigt kanske Ung vänster skulle prova att stövla in och blockera på Chat Noir i Göteborg eller klubben i Karlshamn där kvinnor är klubbägare, eller varför inte passa på nu i söndags och måndags då kvinnor med sina låga löner köpt upp alla biljetter till Chippendales strippshow på Trädgården i Göteborg. 

Världen är komplex men genom att helt utesluta, blockera och plocka bort våra åsikter sysslar man med något mycket farligt – ett överförmyndarskap fråntagande av rätten för kvinnor att själva äga sin egen åsikt (att det vi upplevt inte är på riktigt eller räknas) och dessutom något så obehagligt som propaganda.

Offerkoftan är återigen på och den liknar mest en omodern tvångströja i en respektlös psykvård och apropå det, har inte obekväma röster från kvinnor alltid kvävts på olika sätt. Hysteri och häxbål ligger nära till hands för mig att associera till.

Jag ber alla att rannsaka sig själva – vart är det skon egentligen klämmer? Alla behöver inte vara bekväma med att ha mitt jobb, det räcker med att jag som utövare av yrket är det. Jag är inte heller alldeles för bekväm med tanken på andras jobb, så låt varandra vara nu.

Eller kan det vara så illa att det som verkligen skaver är tanken att ens partner eventuell attraheras av något annat än en själv/att en person kan få dig helt ur gängorna i en förförisk visuell show? Häxbål är som sagt skrivet inte alltför långsökt. Vackra kvinnor hade med djävulen och göra sas det och kvinnor som var sexuellt aktiva utom äktenskap bedrev hor.

Så denna horhäxa har, även om jag inte tror ni törs, förhoppningar på att mitt samtida samhälle med åsiktsfrihet och fritt ord ändå släpper in mig i den nu helt ensidiga debatten där endast de som står utanför min vardag får höras.

Luna Dvil