Debatt: Det barnen behöver är först grundläggande trygghet

Det finns en Marie Antoinette i Göteborg och hon heter Marina Johansson (S) och är kommunalråd och ordförande i social resursnämnd.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

När den franska drottningen fick höra att folket svalt och inte hade bröd att äta lär hon ha sagt: ”Varför äter de inte bakelser?”

När Marina Johansson bedriver politik driver hon ut ungdomar på gatan och när de är utan tak över huvudet ger hon dem psykologtimmar och skolstöd.

I en debattartikel i ETC Göteborg framställer Marina Johansson sin politik som att den stödjer de ensamkommande, vars situation hon med rätta beskriver som utsatt och otrygg. Men hon berättar inte att det är just hennes nämnd som dragit undan mattan under fötterna på de ensamkommande ungdomarna. Och inte heller berättar hon att nämnden gjort detta i strid mot de direktiv som följde med pengarna från staten.

Staten har gett kommunen 10,8 miljoner kronor för boendestöd för dem som fyller 18 år under asylprocessen. De pengarna borde förstås gå till att rädda kvar något eller några av de HVB-hem som nu håller på att försvinna. Men av någon obegriplig anledning har man alltså valt att inte göra det, utan i stället satsa på språkkaféer, krisgrupper, skolstöd, och så vidare.

De ensamkommande som det handlar om är inga gatubarn. De vet i de allra flesta fall inget om streetsmartness, om hur man överlever på gatan. Men nu vill Socialdemokraterna att de skall skaffa sig den kunskapen och helst ska det ju gå fort, för nu är det snart vinter. Utan tak över huvudet och pengar på fickan – har man nåt annat val än att sälla sig till dem med kriminell identitet?

Jag har arbetat som psykolog i Skyddsvärnets krisgrupp sedan den startade. Under snart två år har jag träffat drygt trettio ensamkommande flickor och pojkar i kris. Just nu sitter jag och för över mina journaler till ett nytt system och ser då vilken skillnad det har gjort för mina klienter att ha fått ordnat boende, stödfamilj, försäkran om trygghet. De kan ha kommit panikslagna, med bankande hjärtan, oförmögna att sova och koncentrera sig, marridna och rädda och utan nån kontroll över vad som väntar dem. Hur behandlar man sådant? En god början är att kunna ge dem beskedet att de kommer att ha mat för dagen och nånstans att bo också i fortsättningen.

Och alla de som har posttraumatiskt stressyndrom – hur skall de klara sig på gatan? Inte hjälper det om vi psykologer står i något hörn på torget i Nordstan och erbjuder krissamtal på nätterna om de sen måste leta efter nån trappuppgång att gömma sig i tills morgonen.

Nej, Marina Johansson har erbjudit bakelser till dem som inte har bröd för dagen. Man behöver inte vara psykolog för att inse hur tokig hennes politik är. Det finns förstås gedigen forskning om man nu inte förstår det ändå: Maslows behovspyramid visar att de mest grundläggande behoven är fysiologiska (mat och sömn), sen kommer trygghet, därefter tillhörighet till grupp, sen erkänsla från andra och sist, på toppen, det som Marina Johansson vill hjälpa till med: självförverkligande. Men man kan inte förverkliga sig själv om man inte har mat, sömn, trygghet, etcetera.

Marina Johansson: riv upp beslutet om åtgärder i pyramidens topp och se till så statens 10,8 miljoner används till det som de är ämnade för: att de ensamkommande får bo kvar i stället för att köras ut på gatan!

Margareta Lundgren, Skyddsvärnet krismottagning