Debatt: Dåliga beslut ger dålig skola

Om det fattas bra beslut så blir skolan bra. Om det fattas dåliga beslut så blir skolan dålig. Om läraren fattar ett dåligt beslut så drabbar det bara hens egna elever. Om en skolminister fattar dåliga beslut så drabbar det landets alla elever. Om ett beslut blir bra eller dåligt beror på den kompetens beslutsfattarna har. Det beror också på vilket underlag de har för sina beslut.

Ju högre upp i skolhierarkin beslutsfattarna är, desto viktigare är det att de äger kompetens. De behöver veta hur inlärning går till och vilka förutsättningar som krävs för den. De behöver gedigna kunskaper i pedagogik och erfarenhet av att arbeta med elever i skolan. De behöver äga klokhet och förmåga att hålla lobbyister för egenintressen borta från beslutsfattandet.

Det är många som nu påverkar skolbesluten. Politiker, ämbetsmän, tidningsredaktörer och lobbyister för egenintressen i skolan. De flesta beslutsfattare har bara ett utifrånperspektiv på skolverksamheten. De kan ha fått information från löpsedlar eller från skolor i länder där eleverna lyckats bra i Pisatest. Länder med skolor som har helt andra förutsättningar än våra. De förmår inte tränga in i de skolsvaga elevernas tankar, känslor och behov. De har ingen kontakt med dessa elever eller deras föräldrar. De har svårt att engagera sig för dessa elevers situation. Det är ju inte deras barn det gäller. Det är ju bara andras ungar.

Detta leder till många dåliga beslut och kontraproduktiva åtgärder. Auktoritära skolledare. Mera betyg. Mera katederundervisning. Karriärlärare. Fler mattelektioner. Ett tionde år för att eleverna ska hinna ikapp. Hårdare skolkkontroll. Bättre disciplin och hårdare straff. Inga av dessa åtgärder gör att de skolsvaga eleverna lär sig bättre eller mår bättre. Det är tvärtom. Eleverna lär sig ännu sämre och mår ännu sämre.

42 procent av eleverna med lågutbildade föräldrar klarar inte kunskapskraven för att få gå i gymnasiet. De har inte fått någon läxhjälp eller annat stöd i studierna från hemmen. De har ett språk som fungerar bra för dem i hemmet och bland kamraterna, men som inte fungerar i skolan. Det innebär att de inte förstår alla ord som läraren använder i sin undervisning. Att de inte heller förstår alla ord i texten till de uppgifter som de ska arbeta med. De tvingas delta i prov på sådant som de inte har kunnat lära sig. För varje gång de misslyckas på proven minskar deras självförtroende. För varje lektion som de inte har kunnat följa med i ökar deras vantrivsel.

Beslutet att utestänga dessa elever från gymnasiestudierna har fått katastrofala konsekvenser. Omkring 18 000 elever om året riskerar att hamna i ett utanförskap utan skola, utan jobb, utan pengar och utan självförtroende. Många av dem lockas att ansluta sig till kriminella gäng där de kan få uppskattning och pengar. Men där de också kan fastna i drogberoende, prostitution eller bli dödade i gängstrider eller religionskrig. För att ”hjälpa” dessa elever föreslår man nu att de ska få gå ytterligare något år i skolan för att kunna bättra på sina betyg. Det gäller här elever som har misslyckats och vantrivts i nio år i skolan. De lär inte vara särskilt lockade av att tillbringa ytterligare tid på skolbänken.

Det är märkligt att beslutsfattarna inte har insett hur feltänkt det är att ge eleverna mer skoltid först när de har misslyckats och vantrivts i skolan i nio år. Detta i stället för att ge dem tillräckligt med extra tid redan i förskolan. Då hade de kunnat få kompensation för de brister de hade i språk och i andra förutsättningar. Då hade de fått en chans att lyckas i stället för att misslyckas i skolan. Då hade de kunnat få behålla självförtroende och framtidstro och sluppit att hamna i det riskabla utanförskapet.

Per Acke Orstadius