Hoppa till innehållet

ETC Göteborg

Debatt: Brottslighet kan inte krigas bort

Bild: Foto: Micke Larsson/TT

ETC Göteborg.

Att förslaget om att sätta in försvarsmakten mot organiserad hörsammas av ansvariga politiker är cyniskt.
Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte ETC Göteborg som står för åsikten.

Det är cyniskt att ett i grunden främlingsfientligt partis förslag om att sätta in försvarsmakten i kampen mot en organiserad brottslighet, som växer som en direkt konsekvens av ett nedmonterat flyktingmottagande, hörsammas av vårt lands ansvarige.

VI VILL VETA VAD DU TYCKER!

Skicka din insändare eller debattartikel, upp till 4000 tecken, till
goteborg@etc.se

Krångligt? Det är bara förnamnet. Och det är just krånglet som gör mig förbannad. För problemet med den växande brottsligheten och det tydliga samband som finns mellan detta och flyktingmottagandet har jag och många med mig gapat oss hesa om de senaste åren. Ja, åren. Ja, gapat. Det är inte kärnfysik precis, det är hederlig riskbedömning.

Risk och konsekvensanalysen av en reglerad asylpolitik. För det är av med nedmonteringen av flyktingmottagandet som riskerna ökat.

I dag göder vi den organiserade brottsligheten med unga, otrygga människor. Barnombudsmannen signalerar att rekryteringen till IS ökat i Sverige. Jag är inte ett dugg förvånad. Förortskidsen är kanske fortfarande deras främsta målgrupp, men vi hittar en till bland dem som kommit ensamma till vårt land. Och det är inte bara IS som rekryterar.

Den ensamkommande målgruppen vet jag en hel del om. I den gruppen har jag verkat de senaste åren, för dem har jag kämpat och för dem fortsätter jag att kämpa. Men läget är krisartat. S och MP har lämnat walkover. SD förklarar krig mot gängkriminaliteten. Jaha? Men den är vi ju i full fart med att göda? Vad sägs om att sluta med det först?!

Som jag ser det är ansvarsfrågan nu din och min, vi behöver försvara vår framtid. I flera år har jag, och många med mig, förutspått konsekvenserna. Vi har flaggat, larmat, hojtat, pekat med alla händer vi haft tillgängliga, skrikit oss hesa och till och med vädjat.

Avslagen haglar in. Allt fler unga, ensamkommande människor tvingas ta ställning till huruvida de ska fly Sverige och söka sin tillflykt i ett nytt land, eller bli kvar utan rättigheter. Ensamma, svikna, rädda, otrygga och ofta med svåra trauman i det personliga bagaget. Perfekt rekryteringsunderlag för såväl IS som annan organiserad brottslighet.

För att vi har ett problem här i Sverige, med såväl extremism som organiserad brottslighet är inget att diskutera. Huruvida en krigsförklaring är lösningen på det kan och bör dock diskuteras. Noga.

I mottagandet, det vi haft tidigare, har fokus legat på att inkludera de ensamkommande ungarna i andra sammanhang. På att förebygga risken att de hamnar på gatan och lockas eller tvingas in i destruktiva sammanhang.

Vi hade kontrollen över det.

Men när mottagandet monterades ner och samtliga instanser, utom skolan, försvann, blev ungarna försatta på flykt igen. Pappers- och rättslösa, fråntagna sina sammanhang. Ett perfekt rekryteringsunderlag. Den papperslöse saknar ingen. Ingen vet om hen lever eller dör. Den grupp unga människor som kunde varit en resurs i vårt samhälle, blir istället en resurs utanför det. Av ett helt annat slag.

Och utvisningar låter kanske käckt på pappret, men faktum är att det saknas resurser och kapacitet att genomföra dem. Antalet människor som redan gått under jorden är för stort. Med den här takten har vi i dag redan över 17 000 papperslösa i vårt land men siffran blir snart 20 000 och sedan 30 000 papperslösa. Smaka på den siffran lite. 30 000. Det kommer inte stanna vid det.

Vad tror ni händer när så många människor lever i desperation och riskerar att rekryteras av destruktiva krafter? Skulden är vår och priset kommer att bli högt. Barnombudsmannen signalerar. Vi som jobbar mitt i detta larmar och flaggar. Politiken lämnar walk over. Och då ska det förklaras krig?! Ska vi kriga bort konsekvenserna av vårt eget felaktiga handlande?

Nej. Vi måste börja ta ansvar för den situation vi befinner oss i. Den går inte att kriga bort. Ge de här människorna sina rättigheter tillbaka. Då kan 30 000 bli en resurs i stället för ett hot. Det räcker inte med politiska skenmanövrar längre. Göder vi monstret så växer det.

Matilda Brinck-Larsen

Verksamhetsansvarig Frivilligorganisationen Agape Göteborg

Ämnen i artikeln

00:00 / 00:00