Debatt. .

2019-11-28 05:00
På arkivbilden en spårvagnsolycka från 2008. Foto: TT
På arkivbilden en spårvagnsolycka från 2008.
Puffetikett
ETC Göteborg

Är facktillhörighet viktigare än en dräglig arbetsmiljö?

Möjligheten att bli vald till skyddsombud borde inte påverkas av vilket fackförbund man är medlem i, skriver dagens skribent.

Jag har arbetat på Göteborgs Spårvägar sedan 2015 och varit förtroendevalt arbetsplatsombud samt skyddsombud på min del av verkstaden. Jag har haft förtroendet att förhandla löner, hantera känsliga personärenden samt lagt ett och annat skyddsstopp för att säkerställa att jag och mina arbetskamrater kommer hem helskinnade från jobbet.

Arbetsmiljön är tuff, spårvagnarna körs in och ut ur verkstaden. De farliga arbetsmomenten är många, som tur är är både jag och mina arbetskamrater skickliga hantverkare men det räcker inte alltid hela vägen. Ibland är oturen framme, ibland är det rena turen att man har klarat sig utan skada. Men grunden till vår arbetsmiljö är det förebyggande arbetsmiljöarbetet. Extremt viktigt på alla arbetsplatser, inte alltid någon som vill ta på sig ansvaret att tjata, upplysa och emellanåt ta konflikter för att alla ska ha en schysst arbetsplats.

Precis innan sommaren trappades en konflikt upp mellan oss förtroendevalda på verkstadsgolvet och den lokala fackavdelningens heltidsombud vilket resulterade i att flera av oss blev av med våra förtroendeuppdrag. Kommer inte gå in i detalj på vad som hände alltför mycket då det inte är huvudpoängen med min debattartikel. Men för att sammanfatta det kort så hade jag inte längre förtroende av de som styr fackföreningen på lokalavdelningsnivå. Men jag hade fortfarande fullt stöd av mina arbetskamrater som stöttade mig och skrev på namnlistor som överräcktes till Kommunalarbetarförbundets styrelse. Trots detta kom vi inte till en lösning.

Eftersom jag är en gräsrots­organisatör så har jag varken tid eller lust att stånga mig blodig mot fackliga byråkrater så jag bestämde mig för att lämna Kommunal innan ett uteslutningsärende mot mig skulle drivas igenom. Utgången av det ärendet kan ingen veta då det aldrig slutfördes. Jag gick vidare till SAC, syndikalisternas lokala samorganisation i Göteborg, och var delaktig i att starta upp en fackförening på Göteborgs Spårvägar. I samband med detta så ställde jag upp i omvalet av skyddsombud på min arbetsplats. Med samma stöd som jag alltid haft fick jag återigen mina arbetskamraters förtroende att företräda dem i arbetsmiljöfrågor på arbetsplatsen. Efter att ha studerat några inledande paragrafer i arbetsmiljölagen såg jag inget hinder i att min gamla fackförening Kommunal skulle erkänna mig som skyddsombud på arbetsplatsen, jag hade ju trots allt fullt stöd av mina arbetskamrater. Däremot ser Kommunals avdelning Väst annorlunda på saken då de hävdar att man måste vara medlem i fackföreningen som har kollektivavtalet. Trots att paragrafen vi stödjer oss på inte uttryckligen nämner skyddsombudets medlemsskap. Trots att praxis har blivit prövad i till exempel Göteborgs Hamn samt flera andra ställen där min fackförening SAC har skyddsombud, så deras argumentation håller ej. Givetvis bekostar Kommunal varken min utbildning eller står för mitt arbetsrättsliga skydd, så det argumentet faller lika platt.

Men där tog det stopp, demokratin sträcker sig inte så långt att en syndikalist med majoritetsstöd på sin arbetsplats kan bli skyddsombud. Där finns tydligen ett hinder, ett hinder som är viktigare än att jag och mina arbetskamrater får komma hem och krama om våra barn efter arbetsdagens slut. Rätten till en dräglig arbetsmiljö är stark men tydligen är facklig tillhörighet viktigare, det är också viktigare att man ska vara omtyckt av de heltidsanställda fackombuden på ens lokala avdelning.

Stefan Löfven besökte Kommunals avdelning Väst förra veckan och avdelningens ordförande Anna Skarsjö citerades just angående arbetsmiljö och sade följande: ”På mer manliga arbetsplatser där ramlar man ner från ett bygge och dör direkt, medan vi dör sakta för att vi har dålig arbetsmiljö” (Kommunalarbetaren 19/11).

Så min fråga till Anna Skarsjö och Kommunalarbetarförbundets avdelning Väst är helt enkelt, ska någon behöva ramla ner och dö innan våran arbetsmiljö och skyddsombudsfråga prioriteras. Är inte just detta citatet talande nog för vikten av ett lokalt utsett skyddsombud?

Daniel Tano 
Vagnselektriker och demokratiskt valt skyddsombud Rantorget Drift Medlem i Göteborgs LS och driftsektionen Göteborgs Spårvägar