Nyheter.

2017-12-06 08:36
Bergsjön och Långedrag – två stadsdelar med enormt skilda villkor. Foto: Adam Ihse / TT och Udo Schröder / TT
Bergsjön och Långedrag – två stadsdelar med enormt skilda villkor.

Klyftorna fortsätter öka i Göteborg

Klyftorna växer i Göteborg. De senaste fyra åren har skillnaderna fortsatt öka. Många göteborgare som jobbar har svårt att klara sig på sin lön. Flest ”arbetande fattiga” finns bland vuxna som är födda utomlands och har barn. Trots ett eller flera jobb tjänar 34 procent inte tillräckligt för att kunna försörja sin familj.

Jämlikhetsrapporten 2017, som presenterades av Göteborgs stad i måndags, visar att segregationen ökat sedan förra gången man sammanställde statistik över göteborgarnas hälsa och livsvillkor.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


Strukturell diskriminering

Redan 2014 var inkomstskillnaderna stora mellan olika områden, men nu har de ekonomiska klyftorna vuxit ännu mer. Medan medelinkomsten i Östra Bergsjön bara stigit från 103 600 kronor till 112 600 kronor har de som bor i Långedrag höjt sina inkomster från 642 900 kronor till 708 400 kronor per år.

Om man mäter familjernas disponibla inkomster, efter skatter och bidrag, skiljer det i genomsnitt 270 000 kronor i årsinkomst mellan de två områdena – 142 000 kronor jämfört med 412 000 kronor.

För första gången redovisas nu också uppgifter om hur många göteborgare som är fattiga trots att de arbetar. Det handlar om förvärvsarbetande med en inkomst som ligger 60 procent under den disponibla medianinkomsten.

De kallas ”arbetande fattiga” och dit hör 16 procent av alla göteborgare som jobbar. I gruppen av födda utomlands med barn saknar hela 34 procent tillräckliga inkomster för att kunna försörja sig.

Enligt rapporten beror skillnaderna mellan inrikes och utrikes födda till stor del på strukturell diskriminering på arbetsmarknaden.

– Siffrorna är förvånande, men vi har inte gjort någon djupare analys av hur det ser ut eller vilka jobb det handlar om, säger Michael Ivarson, förvaltningsdirektör på social resursförvaltning.

I rapporten konstateras att lönegapet mellan utrikes födda och svenskfödda minskar i takt med vistelsetiden i Sverige, men att det går mycket långsamt. Allra störst är skillnaden i lön bland göteborgare med likvärdig akademisk utbildning men med olika etnisk bakgrund.

Svårare göra klassresor

Vidare beskrivs hur det blivit betydligt svårare att göra klassresor. Den sociala rörligheten är låg och dagens barn har inte alls lika lätt att byta miljö och sammanhang som tidigare generationer. En aktuell studie har visat att mer än 60 procent av barn som bott i utsatta områden hade liknande ekonomiska förutsättningar även som vuxna.

Just barnens olika livsvillkor är något som betonas av Åsa Lundqvist, utvecklingsledare i Jämlikt Göteborg, som är redaktör för rapporten.

– Det känns såklart i magen att vi har barn i vår stad som inte växer upp under speciellt bra förhållanden när vi vet vilka allvarliga konsekvenser det får för dem, säger hon.

Som en följd av växande inkomstklyftorna ökar även andelen ekonomiskt utsatta barnhushåll. Allra störst är barnfattigdomen i Östra Bergsjön, där sex av tio familjer har svårt att få pengarna att räcka till.

I flera stadsdelar är trångboddhet också allt vanligare. Enligt rapporten finns den största andelen extremt trångbodda i Västra Biskopsgården. Där består vart femte hushåll av minst tre personer som bor på högst 40 kvadratmeter boendeyta.

– Det är extra allvarligt eftersom vi vet att studiemiljön hemma i hög grad påverkar skolresultaten, säger Åsa Lundqvist.

Tony Haddou, regional samordnare på Rädda Barnen i Göteborg, känner igen den bild som ges i stadens Jämlikhetsrapport.

– Men jag tror att barnfattigdomen i själva verket är ännu större. Det finns grupper som lämnats utanför den offentliga statistiken, exempelvis barn till asylsökande och papperslösa, säger han.

Enligt Tony Haddou måste samhället ta ett större ansvar för att minska diskrimineringen och skapa samma förutsättningar för alla barn.

– Det handlar om att involvera de unga och deras föräldrar och låta dem själva definiera vilka behov som finns. Och så måste det offentliga samarbeta mer med civilsamhället, tycker han.

Stor mobilisering

I rapporten heter det att Göteborgs stad redan samverkar med andra aktörer och att man under de senaste fyra åren har sett ”en sällan skådad mobilisering” för jämlikhet.

– Det här är inget kommunen kan klara på egen hand. Vi behöver starka allianser för att lyckas, säger Michael Ivarson och berättar att många företag är intresserade av att bidra till minskad segregation. Ett exempel är Volvo som ska starta ett center för service av tjänstebilar i Biskopsgården.

Men det krävs tålamod.

– Forskningen säger att det går att vända utvecklingen men vi talar om en generation, ett 20-årsperspektiv. Utmaningen för oss är att hålla i det arbetet, säger Michael Ivarson.